Hofsós, isländsk handelsplats på Skagafjordens östra strand. C. R. Hofsta, socken i Örebro län, Örebro härad. Arealen 2,919 har. 815 innev. (1881). Annex till Axberg, Strengnäs stift, Glanshammars kontrakt. Hofstalläng, kamer., kronolägenhet, hvaraf arrendet ingår eller ingått till hofstallet med hö. Sådana lägenheter finnas endast i landskapen kring Mälaren. En del är utarrenderad på enahanda sätt som andra kronolägenheter. F. n. (1883) levereras från åtskilliga kronoängar i Upland och Södermanland årligen 218,700 kg. arrendehö till hofstallet. Kbg. Hofstatens gratialkassa, stiftad d. 1 Nov. 1787 af dåv. hofpredikanterna J. G. Flodin och C. W. Strang samt försedd med af K. M:t d. 7 Maj 1788 stadfäst reglemente (senast förnyadt d. 9 Febr. 1844), har till ändamål att lemna understöd åt fattiga enkor efter betjente vid de kungliga och furstliga hofvens ekonomi-, hof- och stallstater, efter husgeråds-, klädkammar- och kyrko-betjente, brandmästaren, vedvaktmästare och slottsknektar samt betjente vid kongl. Djurgården, hvilka i tjensten aflidit eller ur tjensten afgått med hela eller en del af lönen i pension. Kassans inkomster utgjordes till en början af: räntor af en vid stiftandet inom k. hofförsamlingen befintlig obetydlig fattigkassefond; bäckenpenningar, insamlade vid gudstjensterna i k. slottskapellet; fattigprocent vid bouppteckningar i de under k. borgrätternas jurisdiktion lydande sterbhus; samt insamlingar vid bröllop och barndop. Sedermera hafva tillkommit frivilliga gåfvor, testamenten och andra tillfälliga inkomster, 225 kr. i årlig gåfva af konungen samt (i ersättning för den vid k. borgrätternas indragning, 1844, förlorade fattigprocenten) 300 kr. årligen från H. M. konungens hofförvaltning. Utom årligt penningeunderstöd (det högsta utgår med 10 kr. i månaden) erhåller hvarje gratialist, som ej är intagen å fattighus eller annan försörjningsinrättning, en gång om året 1 kr. 50 öre till vedpenningar. Efter gratialists död betalas vid aflemnandet af pensionsbrefvet 3 kronor. Vid 1881 års slut utgjorde kassans behållning i inteckningar och räntebärande obligationer 69,460 kr. 58 öre. Gratial utbetalades till 59 personer till ett sammanlagdt belopp af 3,572 kr. Kassans direktion består f. n. (1883) af 8 ledamöter, med riksmarskalken till ordförande. Hofterup, socken i Malmöhus län, Harjagers härad. Arealen 1,249 har. 646 innev. (1881). Annex till Barsebäck, Lunds stift, Harjagers kontrakt. Hoftrång, veterinärv. Se Hofbeslagskonst. Hofva, socken i Skaraborgs län, Vadsbo härad, Hofva tingslag. Arealen 19,308 har. 3,897 innev. (1881). H. bildar med Elgarås ett regalt pastorat af 1:sta kl., Skara stift. Norra Vadsbo kontrakt. Med Hofva socken är till alla delar förenad och här inräknad en f. d. socken, Fagerlid. -- I H. blef den af konung Valdemar Birgersson uppbådade bondehären vid midsommartiden 1275 i grund slagen af Valdemars båda bröder Magnus och Erik, och konungen, som under striden uppehållit sig med sina bästa trupper vid Ramundaboda på Tiveden, flydde derefter till Norge. Hofvarpne, Nord. mytol. Se Gardrofva. Hofveri (D. hoveri, af hof, i betyd. herregård) kallas i Danmark och i de af Danmark till Sverige afträdda provinserna det arbete, som fästebonden (se Bonde, sp. 859, och Danmark, sp. 852) har att lemna till brukandet af godsegarens jord. Ursprungligen hette detta arbete dagsverke (se d. o.) och utgjorde den väsentligaste delen af vederlaget för den jord bonden innehade, men var dock under hela medeltiden en måttligt tung samt enligt häfd och bruk oföränderlig börda. Men när adeln från slutet af 15:de årh. och framförallt efter reformationen förvärfvade större egendomar och lade sig mera vinn om deras skötsel, blef hofveriskyldigheten ökad samt i regeln obestämd. Och på samma gång som bondeståndets frihet sjönk, växte denna skyldighet, i synnerhet på Själland och småöarna, så starkt, att den nästan gjorde det omöjligt för bönderna att ordentligt bruka sina egna egor. Ja den utsträcktes efter hand till många andra arbeten och ålades i hög grad godtyckligt, hvarjämte dess fullgörande utkräfdes af råa fogdar med prygel och andra handgripligheter. Derför blefvo hofveriskyldigheten och bestämmelser om dess aflösning (hvilket redan Kristian IV förgäfves hade försökt 1633) ett hufvudmoment i de danska landbo-reformerna under 18:de årh., och vid de första stegen i denna riktning (af enkedrottning Sofia Magdalena, 1761, och grefve Bernstorff, 1764) upphäfdes hofveriskyldigheten. Exemplet följdes snart på en stor del af kronodomänen och af icke få godsegare, under det att Struensees försök (1771) att ställa hofveriskyldigheten i bestämdt förhållande till hartkornet (se d. o.) omintetgjordes (1773). Dock voro ännu 1784 icke mindre än 270,000 tunnor hartkorn hofveriskyldiga, men under den följande tiden dels såldes ett stort antal bondgårdar till sjelfegande bönder, dels fastställdes, 1791--97, hofveriskyldigheten för hvarje gård antingen genom öfverenskommelse eller af särskilda regeringskommissarier. 1837 hade hofveriet så minskats, att det tillfullo utgjordes af endast 53,800 tunnor hartkorn samt delvis af 26,500 (således knappt en tredjedel emot 1784); och sedan nya lagar 1838 och 1850 ytterligare underlättat aflösningen, har det nu nästan försvunnit. Medan ännu 1849 24,000 tunnor hartkorn voro hofveriskyldiga förutom 32,300, som dock voro nästan fria, utgjordes i Maj 1882 hofveri fullt af blott 1 bondgård och till en del af 12, medan 457 voro nästan fria, eller tillsammans af 2,700 tunnor hartkorn, hvaraf 5/6 på Själland. E. Ebg. Vid Skånes afträdande till Sverige (1658) var hofveriskyldigheten der öflig både på kronans och adelns jord. Å en del af kronans egendomar aflöstes densamma emot rustningsskyldighet redan af Karl XI, medan den på de öfriga under slutet af 1600- och början af 1700-talet till sin omfattning fastställdes genom s. k. arbetskontrakt. Till följd af allmogens