119,334 har. Innev, i socknen jämte kapellaget voro vid 1881 års slut 1,579. Annex till Öfver-Hogdal. -- 3. Öfver-H., socken i Herjedalen, Jämtlands län, Svegs tingslag. Arealen 22,062 har. 303 innev. (1881). Ö.-H. bildar med Ytter-Hogdal och Ängersjö kapell ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Hernösands stift, Jämtlands södra kontrakt. Hogendorp. 1. Dirk van H., grefve, nederländsk general, f. 1761, tillhörde först preussiska armén och innehade derefter (till 1799) anställning i nederländska ostindiska kompaniets tjenst. 1803--05 var han holländskt sändebud i Petersburg, och 1807 blef han krigsminister, men utnämndes redan s. å. till sändebud i Wien, 1809 i Berlin och 1810 i Madrid. Efter Hollands införlifvande med Frankrike s. å. blef han 1811 divisionsgeneral i fransk tjenst och Napoleons adjutant samt 1812 guvernör i Vilna och 1813 i Hamburg. Öfverallt gjorde han sig hatad genom sin hårdhet. Efter Napoleons fall (1814) drog han sig tillbaka till Holland, men återinträdde under de "hundra dagarna" (1815) i hans tjenst. 1816 begaf han sig till Syd-Amerika, der han 1822 afled. -- 2. Gijsbert Karl van H., grefve, nederländsk statsman, den föregåendes broder, f. 1762, blef 1782 anställd vid arfståthållarens garde, men studerade sedermera juridik och blef pensionaris i Rotterdam. Då Holland 1795 eröfrades af fransmännen, öfvertog han en affär i Amsterdam och satte sedan till större delen af sin förmögenhet vid ett misslyckadt försök att på Goda-Hoppsudden grundlägga en koloni för huset Oraniens anhängare. Likväl lemnade han till kriget mot fransmännen 1813 af egna medel 50,000 gulden och bidrog mer än någon annan till att återuppsätta huset Oranien på tronen. I den komité, som efter Hollands befrielse (1813) skulle uppgöra förslag till ny konstitution, utöfvade han såsom ordförande ett betydligt inflytande och kan anses såsom den egentlige upphofsmannen till Nederländernas nu gällande grundlag. Han blef derefter chef för utrikesdepartementet och vicepresident i statsrådet, men tog 1816 afsked. I generalstaternas andra kammare, af hvilken han 1815 blef medlem, slöt han sig till oppositionen emot ministern van Maanen. Plats i första kammaren afsade han sig, emedan denna kammares öfverläggningar icke voro offentliga. Död 1834. 1815 fick H. greflig värdighet. Han författade omfångsrika verk om den ostindiska handeln och Nederländernas statshushållning m. m. Brieven en geschriften van H. utgåfvos (1866--67) af hans son. Hogg, James, skotsk folkskald, vanligen, efter sin födelseort, kallad herden från Ettrick (The Ettrick shepherd), f. 1770, tillhörde en slägt, som i århundraden utgjorts af herdar, och sjelf vallade han hjordar till bortåt sitt trettionde år. Hans fäderneslands sagor och sånger upptände hans fantasi så, att han började dikta, utan att kunna skrifva eller läsa. Med möda lärde han det förra för att kunna uppteckna alstren af sin fantasi, och 1794 trycktes hans första dikt, The mistakes of a night. Derefter följde Scots pastorals (1801), The mountain bard (1807), hvartill Walter Scott skref inledningen, och Treatise on the diseases of sheep. Inkomsten för dessa arbeten satte honom i tillfälle att köpa sig en liten gård. Men inom kort förlorade han gård och grund samt slog sig 1810 såsom literatör ned i Edinburgh, der han bl. a. utgaf veckoskriften "The spy" (1810--11) och dikterna Queen's wake (1813), hvilka stadgade hans anseende som skald, The pilgrims of the sun, The poetic mirror m. fl. 1817 bosatte H. sig på Altrive, en liten arrendegård, som hertigen af Buccleuch skänkte honom för lifstiden, och 1820 gifte han sig. Under ett besök i London 1831 visades honom mycken uppmärksamhet af adeln och den literära verlden. Död 1835 och begrafven i Ettrick. Utom hans ofvan nämnda arbeten förtjena nämnas Winter evening tales (1819), Lay sermons (1834) och Montrose tales (1835) samt en mängd uppsatser i "Blackwoods magazine". Utan att tåla någon jämförelse med sin landsman R. Burns, utmärkte sig H. likväl för stor skärpa i iakttagelsen och kraft i återgifvandet. En samling af H:s Tales utgafs 1838 (ny uppl. 1851). Hans samlade skaldestycken, Poems, utkommo 1850--52. En ny upplaga af hans verk ombesörjdes af Thomson (1874). Hogg, Robert, engelsk botanist och pomolog, f. 1818, stiftade 1854 jämte Rivers det britiska pomologiska sällskapet, var 1866 generalsekreterare vid den stora internationella trädgårdsutställningen i South Kensington och 1869 en af den britiska regeringens kommissarier vid den stora trädgårdsutställningen i Petersburg. Tillsammans med G. W. Johnson utgifver han "Journal of horticulture". Bland H:s större arbeten förtjena nämnas: British pomology (1851), Apple, its history and its varieties (2:dra uppl. 1852), The Dahlia, its history and cultivation (1853), The fruit manual (1860: flere uppl.) och den årligen (sedan 1860) utkommande The gardener's yearbook. Hogland (F. Suursaari), ö midt i Finska viken, hänförd till Kymmene härad och domsaga, Viborgs län, Finland. Jämte Tyttärensaaris närmare den estländska kusten belägna ö har H. en areal af 30 qvkm. Folkmängden på bägge öarna 1,079 pers. (1880), finnar. Den nakna granitgrunden medgifver intet jordbruk. Befolkningen, som är härdad och driftig, hemtar derför sin näring nästan uteslutande ur hafvet genom fiske, själfångst, lotsning samt bergning af gods från strandade fartyg, den sistnämnda en icke obetydlig inkomstkälla, om hvars tillflöde de omgifvande grunden och blindskären draga försorg, i trots af talrika fyrar och känningsbåkar såväl på H. som på kringliggande skär. Af H:s tre fyrar har den öfre en höjd af 114 m. öfver hafvet och en lysvidd af 25'. På ön finnas porfyrbrott. -- H. utgör med Tyttärensaari en oklassificerad kyrkoförsamling, som räknas till Fredrikshamns prosteri af Borgå stift. -- Vid H., på öns norra sida, utkämpades d. 17 Juli 1788 en sex timmars hård strid mellan svenska och ryska flottorna, den förra under hertig Karls, den senare under amiralen