Greighs befäl. Segern blef oafgjord, men den svenska flottan drog sig efter striden tillbaka till Viborg och förblef der liggande intill kampanjens slut. O. I. Hogrän, socken i Gotlands läns södra härad, Stenkumla ting. Arealen 2,335 har. 356 innev. (1881). Annex till Vall, Visby stifts medelkontrakt. Hogshead [hågshedd], Eng., egentl. "svinhufvud", engelskt rymdmått för våta varor, oxhufvud: för vin = 63 gallons (286,2 l.), för öl = 54 gallons (245,3 l.). Hogstad, socken i Östergötlands län, Göstrings härad. Arealen 2,606 har. 906 innev. (1881). Annex till Högby, Linköpings stift, Göstrings kontrakt. Hogue [ågg], La. Se Hougue, La. Hohenasperg (Hohenasberg), slott jämte statsfängelse och militärstraffanstalt på en 356 m. hög, fristående klippa i würtembergska kretsen Neckar. Vid foten af klippan ligger staden Asperg med 2,571 innev. (1880). Hohenberg, M. Se Altomonte. Hohenberg, fordom grefskap i würtembergska schwartzwaldkretsen med Rotenburg till hufvudstad. Hohenelbe (Tsjech. Vrchlabí), stad i nordöstra Böhmen, på ömse sidor om Elbe. 5,318 innev. (1880). Linne- och bomullsmanufakturer. Hoheneck, bergstopp i Elsass-Lothringen på Vogeserna, nära franska gränsen, 1,366 m. Hohenems (Hohenembs). 1. Fordom grefskap i Vorarlberg. 2. Köping dersammastädes, nära Rhen. 4,428 innev. (1880). Liflig industri. Hohenfriedberg [-frid-], stad i preussiska regeringsområdet Liegnitz (Schlesien), 10 km. s. v. från Striegau. Omkr. 750 innev. Bekant genom den lysande seger, som preussiske konungen Fredrik II der vann öfver de förbundne österrikarna och sachsarna under prins Karl af Lothringen d. 4 Juni 1745. C. O. N. Hohenhausen, von, en ursprungligen från Pommern härstammande tysk ätt, som med Karl Johan von H. (se H. 1) 1786 fick svensk adlig värdighet. Ätten har romersk friherrlig värdighet. 1. Hohenhausen, Karl Johan von, sjöofficer, född d. 8 Mars 1755, blef 1777 fänrik vid arméns flotta och gick såsom sådan i fransk örlogstjenst, der han utmärkte sig i striderna mot engelsmännen samt deltog i nio hufvuddrabbningar. 1786 adlades H. och utnämndes till kapten. Han stupade i slaget vid Svensksund d. 24 Aug. 1789, sedan han på chefsfartyget, "Björn Jernsida", som blifvit omringadt af fienden, uthärdat en nio timmars strid. L. H. 2. Hohenhausen, Karl Ludvig von, militär, den föregåendes son, född på Sveaborg d. 2 Okt. 1787, blef 1803 fänrik vid Andra lifgardet (som då kallades "Finska gardesregementet"), hvarifrån han 1822 tog afsked. 1829 utnämndes han till öfverste i generalstaben. Genom sin anställning der kom han i personlig beröring med Karl XIV Johan, hvilken 1841 kallade honom till sin adjutant och 1842 till generaladjutant i armén. 1845 blef H. öfverste och chef för Första lifgrenadierregementet och inträdde 1848 såsom statsråd och chef för landtförsvarsdepartementet i det nybildade kabinett, hvars hufvuduppgift var att utarbeta förslag till ny riksdagsordning. 1853 lemnade han denna post, men qvarstod i armén såsom generalmajor (sedan 1848) till 1858. Död i Stockholm d. 7 April 1866. Hohenheim, kungligt slott i würtembergska kretsen Neckar, s. om Stuttgart. Landtbruks- och forstakademi (grundad 1817). Landtbruks- och trädgårdsskola. Fabrik för tillverkning af åkerbruksredskap. Hohenheim, Ph. A. Th. von. Se Paracelsus. Hohenheim, Franziska Theresia von, riksgrefvinna, hertiginna af Würtemberg och Teck, föddes i Adelmannsfelden 1748, var dotter till en obemedlad friherre von Bernardin och trädde vid unga år i äktenskap med en frih. von Leutrum. Hertig Karl Eugen af Würtemberg enleverade henne emellertid och upphöjde henne till riksgrefvinna von H. 1776 ingick han ett morganatiskt äktenskap med henne, och hon erkändes af både kejsaren och folket såsom hertigens gemål. Hon utöfvade ett helsosamt inflytande på hertigen och efterlemnade inom landet ett kärt minne. Död 1811. Hohenlinden, by i bajerska regeringsområdet Oberbajern, 26 km. öster om München, historiskt bekant genom den lysande seger fransmännen under Moreau d. 3 Dec. 1800 vunno öfver österrikarna, som anfördes af ärkehertig Johan. Österrikarna, som trodde fransmännen vara stadda på återtåg, framryckte på flere kolonner utan samband med hvarandra och uppehöllos dessutom af dåliga vägar. Fransmännen sysselsatte några af dessa kolonner och kastade sig med öfvermakt öfver andra, slogo dem i grund samt togo fångar, kanoner och tross. C. O. N. Hohenlohe. 1. Fordom tyskt furstendöme i Frankiska kretsen, uppkalladt efter borgen Holloch i Uffenheim i Mittel-Franken. 1805 hade det en areal af 1,760 qvkm. och 108,600 innev. 1807 förlorade det sin sjelfständighet och står nu till en del under würtembergsk, till en del under bajersk öfverhöghet. -- 2. Tysk ätt, förvärfvade omkr. 1235 greflig värdighet och delade sig 1551 i linierna H.-Neuenstein och H.-Waldenburg. H.-Neuenstein, som omfattade den protestantiska läran och 1764 upphöjdes i riksfurstestånd, eger stamfurstendömet och öfre grefskapet Gleichen. Den protestantiska linien är f. n. delad i 2 grenar: H-Langenburg och H-Öhringen (förut Ingelfingen). Af den senares besittningar i öfre Schlesien upprättades 1861 hertigdömet Ujest, hvarför egaren af dem bär ärftlig titel "hertig af Ujest". H.-Waldenburg, som tillhör katolska läran och 1744 erhöll riksfurstlig värdighet, sönderfaller i grenarna H.-Bartenslein och H.-Waldenburg-Schillingsfürst, hvilka åter delat sig på tvänne linier. Furst Chlodwig (se nedan) af den yngre linien H.-Waldenburg-Schillingsfürst ärfde 1834, jämte sin broder, Victor, efter den siste landtgrefven af Hessen-