- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
1397-1398

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hogendorp ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ordning 1190 följdes af Henrik VI. Denne var förmäld med Konstantia, arfvinge till Sicilien och Neapel, samt utvidgade 1194 det hohenstaufenska husets besittningar med detta konungarike. Efter hans död, 1197, ärfde hans treårige son, Fredrik II. Sicilien, medan H:s broder, Filip af Schwaben, af hohenstaufenska partiet valdes till tysk konung. Till motkonung valde welferna Henrik Lejonets son, Otto IV, och denne blef, sedan Filip 1208 mördats, ensam konung och 1209 kejsare, men redan 1212 uppställde påfven Innocentius III den unge Fredrik af Sicilien såsom motkonung. 1220 kröntes denne såsom Fredrik II till romersk kejsare och 1229 till konung af Jerusalem. Vid hans död föll det hohenstaufenska huset från den höga maktställning, som det i mer än hundra år intagit. Visserligen efterträddes han 1250 såsom tysk konung af sin son, Konrad IV, men denne blef slagen af motkonungen Vilhelm af Holland och lemnade derefter Tyskland för att söka åtminstone rädda sina italienska besittningar. Knappt hade han lyckats från dem fördrifva sina fiender, påfvens anhängare, förrän han 1254 afled. Till hans efterträdare såsom Siciliens konung valdes hans halfbroder, Manfred, men denne stupade 1266 vid Benevento i strid mot den af påfven inkallade Karl af Anjou, hvilken derefter tog riket i besittning. Konrad IV:s son, Konradin, gjorde 1267 ett försök att återtaga sitt fädernerike, men blef 1268 slagen vid Tagliacossa och s. å. afrättad. Med honom utslocknade hohenstaufenska ättens legitima linie på svärdssidan. 1272 dog kejsar Fredrik II:s naturlige son konung Enzio i bolognesarnas fängelse, och först många år derefter afledo Manfreds söner. Hohenstaufernas besittningar tillföllo Baden, Bajern, och Würtemberg. Hohenstein, stad i konungariket Sachsen, kretsen Zwickau. 10,795 innev. (1880), jämte det med H. sammanbyggda Ernstthal. Tillverkning af bomulls-, ylle- och sidenvaror. Mineralbad och kallvattenkuranstalt. Hohenzollern. 1. H., fordom äfven Zollern, det hohenzollernska furstehusets stamborg, är beläget på det 776 m. höga berget H., 2 km. s. om staden Hechingen, i det forna furstendömet Hohenzollern-Hechingen. Borgen, som omnämnes i urkunderna redan i slutet af 9:de årh., förstördes 1423 af de schwabiska riksstäderna, men 1454 började slottets nybyggnad (af den ursprungliga byggnaden qvarstår endast det s. k. Mikaelskapellet). Borgen, hvilken sedermera nyttjades som fästning, befann sig i förra hälften af 1800-talet i ett tämligen förfallet skick, men restaurerades 1850--55 af preussiske konungen Fredrik Vilhelm IV troget i det 14:de årh:s stil. -- 2. Två fordom suveräna furstendömen, H.-Hechingen och H.-Sigmaringen, hvilka fingo sitt namn efter borgen H. 1849 införlifvades de med Preussen, kallas vanligen Hohenzollernska landen l. provinsen Hohenzollcrn och bilda nu en lång, smal landsträcka, som omgifves i ö., n. och v. af Würtemberg, i v. och s. af Baden, samt 8 strödda enklaver i angränsande land. Areal 1,142,83 qvkm. 67,624 innev. (1880), de flesta katoliker. Provinsen, som till största delen är bergig (Rauhe Alp och i n. Schwarzwald), vattnas i s. af Donau och i n. af Neckar. Åkerbruk och boskapsskötsel äro landets vigtigaste näringsgrenar I H. finnas ett katolskt gymnasium, en högre borgareskola och omkr. 110 folkskolor. Provinsen H. bildar regeringsområdet Sigmaringen, som är deladt i fyra amt: Sigmaringen (hufvudstad), Gamertingen, Hechingen och Haigerloch. Amtet Hechingen omfattar det forna furstendömet H.-Hechingen l. det gamla grefskapet H. (236 qvkm.), de öfriga furstendömet H.-Sigmaringen (906 qvkm), som utgjordes af två, genom H.-Hechingen skilda delar, "Oberland" och "Unterland". I judicielt hänseende lyder H. under appellationsdomstolen i Arnsberg och i katolska kyrkoärenden till ärkebiskopsstiftet Freiburg. -- 3. Preussisk provins. Se ofvan. Hohenzollern, tysk fursteätt, som har sitt namn efter borgen Zollern l. Hohenzollern (se föregående art.) och enligt traditionen skall härstamma från hertig Tassilo af Bajern (d. 794). Med visshet kan ätteledningen ej föras längre tillbaka än till 11:te årh., då två män, Burchard och Wezil (båda fallna i en strid 1061), skrefvo sig till Zollern (Zolorin). Den förstnämndes äldste sonson, Burchard, stiftade grefliga ätten Hohenberg (utdöd 1486), men dennes yngre broder, Fredrik I (d. omkr. 1115), blef innehafvare af stamslottet och fortplantade hufvudlinien. Fredrik I:s sonson Fredrik III (d. omkr. 1201) var förmäld med borggrefve Konrad II:s af Nürnberg dotter Sofia och blef efter sin svärfaders död af kejsar Henrik VI belånad med borggrefskapet Nürnberg (mellan 1190 och 1192). Omkr. 1226 delade Fredrik III:s söner Konrad och Fredrik IV (II) sina arfland så, att den förre erhöll borggrefskapet Nürnberg och stiftade huset H:s frankiska l. nürnbergska linie, samt att den senare såsom grefskap behöll stamlandet Hohenzollern och blef stamfader för huset H:s schwabiska linie. A. Frankiska l. nürnbergska linien. Borggrefven Konrad efterträddes 1261 af Fredrik III (d. 1297), hvilken 1255 förvärfvat Baireuth. 1331 lade hans yngre son, Fredrik IV (1300--32), Ansbach till sina besittningar. Fredrik V (1357--98) upphöjdes 1363 i riksfurstligt stånd. Dennes yngre son, Fredrik VI (d. 1440), blef 1417 kurfurste af Brandenburg (såsom sådan kallades han Fredrik I) och räknas derför såsom den stora preussiska monarkiens grundläggare. Hans tre sonsöner blefvo stamfäder för hvar sin gren af ätten, nämligen Johan Cicero (1486--99) för den brandenburgska (den nu regerande tyska kejserliga grenen), Sigismund (1486--95) för den baireuthska (utdöd med stiftaren, 1495) och Fredrik (1486--1515) för den ansbachska. Fredrik af Ansbach, hvilken 1495 ärfde Baireuth, fördelade 1515 sina besittningar mellan sina båda äldsta söner så, att Kasimir (1515--27) erhöll Baireuth och Georg den fromme (1515 --43) Ansbach. Den yngste sonen, Albrekt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 10 02:10:39 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0703.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free