1718--19 förda striden med A. Hojer (se d. o.), som H. anföll i latinska skrifter under antagna namn, synes först hafva gifvit H. lust att skrifva satiriska dikter. Sedan han pröfvat sin penna i några först senare utgifna öfversättningar af Juvenalis, skref och utgaf han (1719--20) en komisk hjeltedikt i fyra böcker, Peder Paars (öfvers. på svenska 1750), hvilken, ehuru Boileaus "Lutrin" tjenat H. till förebild, i hufvudsak är ett originelt, ja i literaturen ensamt stående arbete. Det är dels en genomförd parodi på forntidens hjeltedikten i synnerhet "Aeneiden", men ännu mer på pedagogernas sätt att behandla dem, dels en satir öfver samtidens dårskaper af alla slag, hvilka tecknas i en rad af komiska typer. I början uppfattades dikten som en "skandalskrift", riktad mot bestämda personer, som man ifrigt ansträngde sig att återfinna under de fingerade namnen. Den såsom lärd polyhistor och språkman bekante F. Rostgård, som då var kanslipresident och egde ön Anholt, hufvudskådeplatsen för händelserna i dikten, upprördes i synnerhet och anhöll i en särskild klagoskrift hos konungen, att författaren måtte åtalas och straffas samt skriften konfiskeras och brännas af bödeln. Klagomålet lemnades dock utan afseende af kansliet (d. 12 Febr. 1720), som ansåg, att boken endast bestod af "fingeret skemt, som hellere kunde bleven udeladt end skreven". Då den första förtrytelsen lagt sig, blef inflytandet af "Peder Paars" utomordentligt stort. Den utkom i många upplagor, och det blef snart den allmänna meningen att Danmark ändtligen hade fått en dikt, som kunde mäta sig med franska och engelska mästerverk. Till "Peder Paars" slöto sig fem Skemtedigte (1721), af hvilka i synnerhet den tredje, Critiqve över Peder Paars, är märklig derför att H. der uttalar sin åsigt om skaldens uppgift i nationelt hänseende. Ännu vigtigare var det dock att "Peder Paars" blef anledningen till H:s största literära bedrift: komedierna. Förut hade i Danmark icke funnits någon annan inhemsk dramatisk diktning än de numera alldeles föråldrade skolkomedierna. Teaterföreställningar gåfvos af utländingar. Vid hofvet uppfördes italienska operor samt franska och tyska skådespel; borgarena bjödos på "tyska komedier", d. v. s. gräsliga tragedier, fulla af svulst och öfverdrift, som på rådbråkad danska uppfördes af kringresande tyska skådespelare. René Montaigu, som tillhörde en afskedad fransk hofskådespelaretrupp, företog sig 1722 att på en liten teater i Köpenhamn med ett sällskap af danska skådespelare uppföra skådespel på danska. Han började (d. 23 Sept. 1722) med en öfversättning af Molières "L'avare", med prolog af Rostgård, som mycket intresserade sig för företaget. Af några vänner lät också H., halft motvilligt, öfvertala sig att skrifva för den nya teatern; och få dagar efter "Den giriges" uppförande spelade de af Rostgård beskyddade skådespelarna Den politiske kandestöber, som H. författat och skänkt dem, samt före årets slut fyra andra femaktsstycken af honom, bland dem Jeppe på bjerget. Under loppet af år 1723 skref H. tio nya stycken, bland dem Barselstuen, Jacob von Thyboe, Den stundeslöse, Erasmus Montanus, hans djupsinnigaste skådespel, samt den i sin öfverdådiga lustighet nästan romantisk-fantastiska parodien på tyska teaterpjeser: Ulysses von Ithacia; 1724 utgaf han ytterligare fem nya stycken. Det var en i skådespelsdiktningens historia nästan oerhörd produktivitet, som visserligen aftog något under de följande åren, men likväl 1728 hade lagt sju nya stycken till de föregående. Ehuru H:s komedier, hvilka förargade alla de narrar af olika slag, som kände sig träffade, i hög grad roade allmänheten, hade skådespelarna likväl ständigt att kämpa mot penningesvårigheter och måste flere gånger stänga teatern. Den stora eldsvåda, som 1728 öfvergick Köpenhamn, afbröt slutligen alla offentliga förlustelser, och pietismen, som kom till makten med Kristian VI (1730), hindrade länge skådespels uppförande. Först efter Kristian VI:s död (1746) gåfvos å nyo skådespel, från 1748 i en nyuppförd teater, och åter framträdde H., med sex nya stycken, af hvilka visserligen några bära spår af författarens ålder, men som dock i allmänhet röja en liflighet, som man knappast skulle vänta att finna hos en så gammal man. Komedierna äro H:s förnämsta verk. Ehuru de äro skrifna efter gifna mönster, från hvilka särskildt det bruket är hemtadt att några af personerna äro stående typer med bestämda namn, och ehuru många infall, ja scener äro lånade från föregångarna, äro dock H:s komedier fullkomligt originella bilder af tidens dårskap, gripna rakt ur den verklighet, som omgaf honom, men derjämte tecknade med en så djup uppfattning af det väsentliga och karakteristiska, att de ega giltighet för alla tider och land. Derför funno de också hastigt väg till grannlanden. I Sverige spelades de mycket af kringresande trupper under åren 1730--50 och sedermera i en nyare tid samt lästes ännu mera, både på danska och i öfversättningar, dels af hela samlingen, t. ex. Strengnäs-upplagan 1827--33, med dansk-svensk ordbok, dels af enstaka stycken, i synnerhet "Jeppe på bjerget", som lärer vara tryckt i ett vida större antal exemplar i Sverige än i Danmark. I Tyskland bildade H:s dramer till omkr. 1770 hufvudbeståndsdelen af teatrarnas repertoarer, och ännu i nyaste tider hafva de varit föremål för öfversättningar och undersökningar. Till Holland, Frankrike och England funno de likaledes väg. I Danmark och Norge hafva H:s komedier, ehuru tidtals skjutna åt sidan, dock alltid bildat repertoarens grundstomme samt genom sin rikedom på förträffliga uppgifter för skådespelarekonsten alltid å nyo trängt sig fram i förgrunden, och de hafva utgifvits i ett mycket stort antal upplagor, fullständigast af F. L. Liebenberg (1848--54). 1725--26 företog H. en resa till Aachen och Paris, hvarest han förgäfves sökte att få några af sina nya skådespel uppförda -- hela arten var der redan gammalmodig --, och efter hemkomsten utgaf han den tämligen matta dikten Metamorphoser eller forvandlinger (1726), i hvilken djur förvandlas efter sina karakteristiska egenskaper till olika slags menniskor. Samtidigt utkom, med författarens