staterna 54,469 qvkm. ledig refvad jord och 4,370,436 qvkm. ledig orefvad jord. Homeyer, Karl Gustav, tysk rättslärd, f. 1795 i Wolgast i svenska Pommern, d. 1874, blef 1821 docent i juridik vid universitetet i Berlin, 1824 e. o. professor och 1827 professor derstädes, 1845 geheime obertribunalråd -- denna post lemnade han 1867 -- samt 1854 kronsyndikus och medlem på lifstid af landtdagens första kammare. Såsom skriftställare fäste han allmänhetens uppmärksamhet på sig genom sin öfversättning af Kolderup-Rosenwinges "Grundrids af den danske retshistorie" (1825) samt i synnerhet genom sina klassiska editioner af de sachsiska rättskällorna: nämligen "Sachsenspiegel" (1827; 3:dje uppl. 1861), Das sächsische lehnrecht und der richtsteig lehnrechts (1842), Der auctor vetus de beneficiis, das Görlitzer rechtsbuch und das system des lehnrechts (1844) samt Der richtsteig landrechts nebst cautela und premis (1857). För kännedomen om öfriga tyska rättskällor har H. gifvit en god ledtråd i Verzeichniss deutscher rechtsbücher des mittelalters und ihrer handschriften (1836; ny uppl. 1856). I skriften Die stellung des Sachsenspiegels zum Schwabenspiegel (1853) vederlade han det påståendet att Sachsenspiegel vore en sämre upplaga af Schwabenspiegel, och uppvisade deremot, att dess ålder var högre än den senare rättskällans. Bland hans öfriga arbeten märkas: Die stellung des Sachsenspiegels zur parentelenordnung (1860) och Haus- und hofmarken (1870). Homicidium, Lat. (af homo, menniska, och caedere, döda), mord, dråp. Homilet (se Homilie), kyrklig talare, predikant, predikoförfattare. Homiletik (se Homilie), predikovältalighetens teori. Homiletiken är i grunden intet annat än en på det kyrkliga talet tillämpad retorik och omfattar liksom all sådan läran om uppfinnandet (de inventione), om stoffets rätta fördelning (de dispositione), om ämnets framställning och utveckling (de elocutione) samt om det muntliga föredraget (de declamatione et actione). P. F. Homiliae Clementis. Se Klementinerna. Homiliarium (se Homilie), samling af ur kyrkofädernas skrifter utdragna homilier, hvilka, då presterna under medeltiden till följd af sin i allmänhet låga bildningsståndpunkt ofta voro oförmögna att sjelfva aftatta en predikan, voro ämnade att vid gudstjensten uppläsas som utläggningar af kyrkoårets fastställda texter. Det mest kända, ehuru icke det första, arbetet af detta slag är det s. k. "Karl den stores homiliarium", hvilket på denne kejsares föranstaltande skrefs på latin af Paulus Diaconus, sedermera öfversattes på folkspråket och under hela medeltiden utgjorde en mycket anlitad homiletisk hjelpreda. Dess ursprungliga text finnes sannolikt icke mera i behåll. P. F. Homilie (af Grek. homilia, samtal), predikan, som noga ansluter sig till textens tankeföljd och uttryck; uppbygglig bibelförklaring. Motsats: Syntetisk predikan. -- Om de Klementinska homilierna se Klementinerna. P. F. Homilius, Gottfried August, tysk tonsättare, f. 1714, lärjunge af S. Bach och lärare åt J. A. Hiller, blef 1742 organist vid Frauenkirche i Dresden och 1755 kantor vid Kreuzschule dersammastädes. Död 1785. H. var på sin tid -- och är till en del ännu -- högt skattad såsom kyrkokomponist. Han utgaf en passionskantat (1775), oratoriet Die freude der hirten (1777) och Sechs deutsche arien (1786). En mängd manuskript af honom förvaras i Berlins bibliotek. A. L. Homma, i södra Sverige benämning på ryssjor i allmänhet, men särskildt på ryssjor för fångst af ål. Hommage [åmmasj], Fr., hyllning, uttryck af vördnad, högaktning. -- H. de l'auteur [dö låtör], på böcker o. s. v., "högaktningsfullt från författaren". Homman, Anders Andersson, sjöofficer, född i Juli 1622, tjente sig upp till kommendör vid amiralitetet, hvilken grad han innehade, då han 1676 blef chef på amiral Ugglas chefsskepp "Svärdet". Han var en af de få, som blefvo bergade, sedan detta skepp under sjöslaget vid Öland, omringadt af fiender och antändt af fientlig brännare, sprungit i luften. H. deltog sedan i 1677 års sjökrig såsom chef på fregatten "Salvador". Han utnämndes 1679 till major samt 1684 till holm-major vid det då nyligen inrättade skeppsvarfvet i Kalmar, der han dog d. 13 Febr. 1685. L. H. Homme [åmm], Fr. (af Lat. homo), menniska, man. -- H. d'affaires [-fär], person, som ombesörjer andras angelägenheter. -- H. de lettres [dö lettör], boksynt, vitter; literatör. -- H. d'ésprit [-spri], snillrik man. -- H. d'état [-ta], statsman. Homo, Lat, menniska, man. -- Homo novus, Lat., "ny person", hittills okänd, uppkomling. -- Homo proponit, sed Deus disponit, Lat. (Fr. L'homme propose et Dieu dispose), "menniskan spår, men Gud rår", gammalt ordspråk, som vunnit spridning i synnerhet genom Thomas a Kempis' "Imitatio Jesu Christi" (Kristi efterföljelse), der det förekommer (I, 19, 2). -- Homo sum, humani nihil a me alienum puto, Lat., "jag är menniska och anser intet menskligt vara mig främmande". Uttrycket förekommer i Terentius' komedi "Heavtontimorumenos" (akt. I, sc. 1). En roman af G. Ebers bär titeln "Homo sum" (jag är menniska). Homo diluvii testis, paleont. Se Andrias. Homofokal (af Grek. homos, samma, och Lat. focus, härd), matem. Två kägelsnitt sägas vara homofokala, om de hafva samma brännpunkter (foci). Två ytor af andra graden sägas vara homofokala, om deras principal-sektioner hafva samma brännpunkter. G. E. Homofon (af Grek. homos, lika, samma, och fone, ljud), mus. 1. Ursprungligen och egentligare, "likstämmig", om den grekiska musiken, der alla stämmor gingo i unison eller oktav. 2. Numera, "enstämmig",'om en sats, der endast en stämma är hufvudstämma och alla de andra ackompagnerande, i motsats mot polyfon, "flerstämmig", der alla stämmor äro lika sjelfständiga. A.. L.