Honingsgömme (Lat. nectarium), bot., ett organ hos växternas blommor, hvilket afsöndrar en söt, sockerhaltig vätska (honingssaft, nectar). Honingsgömme finnes hos alla sådana blommor, hvilka för att blifva befruktade måste besökas af insekter. Till formen kunna honingsgömmena vara mycket olika: såsom sporrar (oftast koniska, mer eller mindre utdragna, i spetsen slutna, rör- eller strutlika förlängningar af hyllebladen), t. ex. hos Aquilegia, Viola och vissa Orchtdeae; fickformade fördjupningar, eller gropar vid basen af kronbladen, hos Ranunculus m. fl.; strutlika kronblad, hos Helleborus, Nigella o. s. v.; två snäcklikt formade kronblad, hos Aconitum; sterila ståndareblad, hos Parnassia. Honingsgömmena äro i sjelfva verket sockerafsöndrande körtlar eller af små körtlar bildade afsöndringsytor, hvilka kunna uppstå både af axel- och af bladorgan inom blomman. Deras plats är alltid sådan, att en besökande insekt måste intaga en bestämd ställning i förhållande till blommans ståndare eller pistiller, hvarigenom han icke kan undgå att under sitt besök verkställa öfverflyttningen af frömjöl från en blommas ståndare till en annans märke. Hos många blommor (t. ex. Viola tricolor) finnas å kronbladen s. k. saftmärken, eller strimmor och teckningar, hvilka löpa ned mot honingsgömmet och vägleda insekten, så att han lätt finner detta, hvarigenom befruktningsarbetet kan verkställas så mycket hastigare och säkrare. Oftast är honingsgömmet skyddadt mot regn genom blomhyllets form eller genom hår, fjäll eller dylika bildningar. Undantagsvis finnas fullkomligt öppna, icke skyddade honingsgömmen. O. T. S. Honingsklöfver. Se Melilotus. Honingssugarna, Nectariniidae, zool., äro små, prydligt byggda foglar (af Tättingarnas ordning), hvilka delvis prunka med de praktfullaste färger och derigenom erinra om kolibrifoglarna. Honingssugarna utmärka sig genom undersätsig kropp, utdragen, sakta böjd, tunn och spetsig näbb, tämligen höga ben med smala tår, vingar af medelmåttig längd samt antingen tvär, afrundad eller kilformigt tillspetsad stjert, hvars båda mellersta fjädrar kunna vara mycket förlängda. Tungan är lång, rörformig, djupt klufven och utsträckbar. Denna familj, som räknar ungefär 120 arter, är utbredd öfver Afrika, Asien och Oceanien. I vissa trakter förekomma honingssugarna i stort antal och äro derför en synnerlig prydnad för skogar, busksnår och trädgårdar. De lefva af insekter samt träffas parvis och endast kort efter häcktiden i små flockar. Hannarna sjunga rätt vackert och tyckas genom att intaga egendomliga ställningar vilja ståta med sin skönhet. Nästet är konstrikt och i de flesta fall upphängdt vid tunna qvistar. Metallhoningssugaren, Nectarinia metallica, blir 15 cm. lång (de mellersta stjertpennorna 9 cm.). Hannen är ofvan metallgrön samt under höggul, med svartblå ving- och stjertpennor; honan är olivbrunaktig. Denna art tillhör Afrika och finnes ända upp till norra vändkretsen, i synnerhet i mimosa- och fikonkaktusträd. C. R. S. Honingsten (Mellit), miner., ett i stenkols- och brunkolslager förekommande honingsgult, i i qvadratoktaedrar kristalliserande mineral, som utgöres af honingstensyrans aluminiumsalt, Al₂ . O₆ . C₆ (CO)₆ + 18H₂ O. P. T. C. Honkilaks (F. Honkilahti), finsk socken af Ulfsby härad och Nedre Satakunta domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal 131 qvkm. 1,262 innev. (1880). H. utgör ett kapell under Eura pastorat, Åbo ärkestift, Björneborgs nedre prosteri. O. I. Honkojoki, finsk socken af Ikalis härad och domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal 406 qvkm. 2,064 innev. (1880). H. är kapell under Kankaanpää pastorat, Åbo ärkestift, Tyrvis prosteri. O. I. Honnett (Fr. honnête, af Lat. honestus), hederlig, rättskaffens, anständig. -- Subst. Honnêteté [ånnätöte]. Adv. Honnêtement [ånnätöma'ng]. Honny soit qui mal y pense [ånni såa ki mall i pangs], Fr., "skam den, som tänker illa derom", devis på den af konung Edvard III af England (1350) instiftade Strumpebandsorden. I Frankrike begagnades uttrycket som ordspråk redan före Edvard III:s tid. Honnör (Fr. honneur, af Lat. honor, ärebetygelse). 1. Inom krigsmakten den hedersbetygelse, som af militär, enl. särskilda bestämmelser, visas kungliga personer, förmän, fanan o. s. v. Vid vissa tillfällen göres honnör äfven med spelet (af musiken), och honnören kan jämväl åtföljas af skjutning (salut). -- 2. Benämning på de fyra essen eller på de högre trumfen (esset t. o. m. knekten eller tian) eller på de fyra tvåorna i vissa kortspel. 1. C. O. N. Honnörspost (se Honnör) kallas en eller två man, som utställas vid kungliga personers och vissa högre officerares bostad eller tält såsom hedersbevisning, äfvensom för bevakning af fana eller standar, i detta fall utan afseende på hvilken grad den har, hos hvilken dessa förvaras. För honnörspost gäller samma föreskrifter som för vanliga poster. Jfr Honnörsvakt. H. W. W. Honnörsvakt (se Honnör) kallas en truppstyrka af för olika tillfällen vexlande storlek, som kungliga personer samt vissa officerare af hög grad ega rätt att erhålla vid sin bostad eller sitt tält. Honnörsvakt hos kungliga personer är alltid officersvakt. Afsäger sig dertill berättigad person honnörsvakt, eller medgifver ej den samlade truppens styrka dess utsättande, gifvas dock två honnörsposter. Honnörsvakt har samma skyldigheter som vanlig vakt. Jfr Honnörspost. H. W. W. Honolulu, hufvudstad i konungariket Havaii, på sydvestra sidan af ön Oahu. 14,114 innev. (1878). Staden har breda, raka, merendels trädplanterade, men ej stenlagda gator. Nästan alla hus (de flesta af trä eller rör, men många af sten och tegel) äro omgifna af gräsplaner eller små parkanläggningar. Vid hufvudgatorna finnas flere eleganta och väl försedda butiker samt på europeiskt vis inredda hotell. I stadens östra del ligger det k. slottet. Staden har flere kyrkor, bland dem en stor metodistkyrka och en