arsenalen, förrådet och en del af franska flottan i brand. 1794 besatte han ön Corsica och deltog i slaget vid Ouessant. 1795 medverkade han vid landstigningen vid Quiberon. 1796 utnämndes han till viscount af Whitley och guvernör öfver Greenwichs hospital samt 1799 till amiral. Död 1816. L. H. Hood [hudd]. 1. Thomas H., engelsk humorist, f. 1798 i London, sattes till en början i handel, men visade afgjord håg för literaturen och lemnade tidigt bidrag till "Dundee magazine". Sedan han lemnat handelskontoret, lärde han sig kopparstickarekonstens teknik, hvilket sedan kom honom väl till pass vid illustrationen af hans skrifter, t. ex. "Comic annual". Från 1821 egnade han sig uteslutande åt skriftställeri och öfvertog redaktionen af "London magazine" samt utgaf sedermera en egen tidskrift: "Hood's magazine". Hans första diktsamling, Whims and oddities (1827), karakteriseras af en äkta humoristisk användning af ordleken och mottogs med stort bifall. En liknande lycka gjorde hans senare poetiska arbeten, särdeles The plea of the midsummer fairies (1828) och Dream of Eugene Aram (s. å.). Sitt rykte som humorist befäste han i synnerhet genom "Comic annual", ett slags årsbok, som han nästan utan biträde utgaf under en följd af år, samt Up the Rhine (1840), en satir öfver engelska turister. Hans sista anmärkningsvärda dikt är Song of the shirt (offentliggjord i "Punch" efter hans död, 1849), der han på det mest gripande sätt skildrade de fattiga Londonsömmerskornas elände och derigenom framkallade filantropiska bemödanden till dess afhjelpande. H. dog d. 3 Maj 1845. Efter hans död utkom en ny upplaga af hans verk (1869--73, 10 bd), jämte "Memoir" samt ett urval (1875). -- 2. Tom H., engelsk skriftställare, den föregåendes son, f. 1835, studerade i Oxford och beträdde redan der med framgång författarebanan medelst Pen and pencil pictures (1856). Lika lycka gjorde hans andra diktsamling: Quips and cranks (1861), som i synnerhet är rik på täcka lyriska poem. Bland hans öfriga arbeten märkas: Jingles and jokes for the little folks (1865), romanerna A disputed inheritance (1863) och A golden heart (1867), hans förnämsta verk på detta område, samt "Comic annual" för 1871. Från 1865 ledde han redaktionen af skämttidningen "Fun". H. dog 1874. Hoofianism, namn på en andlig rörelse inom Vestergötland och Halland under de tre första decennierna af 1800-talet. Rörelsen, hvilken snart slog öfver till en torr formalism, som lade en ängslig vigt på obetydligheter, är uppkallad efter sin verksammaste befrämjare, Jakob Otto Hoof (komminister i Svenljunga; död 1839). P. F. Hooft [håft], Pieter Corneliszoon, holländsk skald och historiker, född i Amsterdam 1581, företog 1598--1601 en resa genom Frankrike, Italien och Tyskland samt blef 1609 drost i Muiden. Död 1647. Såsom skald bildade han sig efter romerskt och italienskt mönster, men, saknande snillets skapande förmåga, förmådde han endast i formelt hänseende -- i versens fulländning -- efterlikna sina förebilder. Utom herdespelet Granida (1615) samt tragedierna Gheraert van Velzen (1613) och Baeto (1626) hafva hans sonetter, hjeltedikter och satirer ådragit sig stor uppmärksamhet. Större förtjenst om den holländska nationalliteraturen inlade H. genom sina historiska arbeten. Han var den förste, som på modersmålet skildrade Hollands öden, i Nederlandsche historien (1641; senaste uppl. 1843 --46). Henrik IV:s af Frankrike lif tecknade han i Het leven van koning Hendrik IV (1626). Hoogeveen [håcheven], Hendrik, holländsk filolog, f. 1712 i Leiden, tjenstgjorde såsom lärare och skolrektor på åtskilliga ställen, slutligen från 1764 i Delft, der han dog 1791. Hans mest framstående lärda arbete är Doctrina particularum graecarum (1769). För öfrigt var H., såsom då för tiden alla mera betydande nederländska filologer, äfven latinsk poet. Hoogh [håch], P. de. Se Hooch. Hooghly. Se Hugli. Hoogstraten [håchstr-], Samuel van, holländsk målare, född i Haag 1627, död i Dordrecht 1678, undervisades först af sin fader, målaren Dirk H. (d. 1640), och kom derefter i Rembrandts skola. Han målade i början, porträtt, men utmärkte sig sedan genom perspektiviska utsigter och stilleben-stycken. Mera berömmelse har han dock skördat för en skrift öfver måleriet (1678), genom hvilken han inverkade på sin lärjunge Houbrakens benägenhet för literär sysselsättning. H. var den ende af Rembrandts lärjungar, som besökte Rom, hvarjämte han reste till London och till Wien, der ett par arbeten af honom finnas i Belvedere. -- H: s broder, Jan v. H. (d. 1654 i Wien), var äfvenledes målare. C. R. N. Hook [huck], Theodor Edward, engelsk romanförfattare, f. 1788, uppträdde redan 1805 såsom dramatisk författare och förvärfvade tidigt genom sin qvickhet och improvisationsförmåga prinsen-regentens gunst. Denne skaffade honom 1812 det indrägtiga skattmästareämbetet på ön Mauritius. Men till följd af en underordnad tjenstemans oredlighet råkade H. på balans, och efter sin återkomst till England, 1819, blef han (1823) dömd att ersätta kronans förlust med 12,000 p. st. Under processen redigerade han tidskriften "John Bull", i hvilken han på det skarpaste förfäktade ultra-toryernas mening. Efter rättegångens slut sattes han i bysättningshäkte. Under fängelsetiden författade han sina första noveller: Sayings and doings (1824). Frigifven 1825 ur fängelset, utvecklade han en stor produktivitet såsom författare och utgaf bl. a. Maxwell (1830), The parson's daughter (1833), Love and pride (s. å.), Jack Brag (1837; "Jack Brag", 1843), Births, deaths and marriages (1839) och Cousin Geoffrey, the old bachelor (1840). 1836 öfvertog han redaktionen af "New monthly magazine", för hvilken han skref Gilbert Gurney och Gurney married. H. dog 1841. I sina noveller och romaner utmärker han sig för verldskännedom samt en lätt och ledig framställning. De voro