ortens äldre klädedrägt, men brukade endast mörka färger. Inga prydnadssaker fingo nyttjas, och i hemmen voro tapeter samt alla målade eller polerade saker bannlysta. Ofta gingo hopparna i kyrkan och till skrift, men hörde hälst stränga lagpredikanter. De senaste ledarna hafva till det yttre moderniserat sekten och utstött flere af dem, som tillhörde den äldre, strängare riktningen. Som hopparna aldrig sträfvat att göra proselyter, har antalet af sektens medlemmar aftagit och synes f. n. ej uppgå till mer än omkr. 50 personer, spridda i Anderstorps, Bredaryds, Kållerstads och Ås socknar. G. A. A. Hoppbaggar. Se Elater. Hoppfoting, Cyclops Müll., zool., ett slägte, som utgör typen för fam. Cyclopidae af ordn. Copepoda bland Entomostraca (småkräftorna). Dithörande arter hafva hufvudet sammansmält med första thoraxsegmentet, ett öga i pannan, stjerten lång, tydligt ledad. Honan har två äggsäckar vid sidorna. Detta slägte tillhör uteslutande stillastående sött vatten, hvari t. ex. C. quadricornis, ett par mm. lång, grönaktig eller grågul, allmänt förekommer. O. T. S. Hoppsvansar. Se Borstsvansar. Hor, jur., lägersmål emellan en gift och en ogift person (enkelt hor) eller emellan två hvar för sig gifta personer (dubbelt hor). Vid enkelt hor stadgas vanligen för den af de brottslige, som är gift, ett strängare straff än för den ogifte. Deremot gör det numera enligt de flesta strafflagar ingen skilnad, om det är en man eller en qvinna, som begår äktenskapsbrott. Enligt den mosaiska såväl som enligt den romerska och den forngermanska rätten gällde det deremot, att en man endast genom lägersmål med en annans hustru gjorde sig skyldig till hor, under det att en gift qvinna begick detta brott genom hvarje lägersmål utom äktenskapet. I motsats dertill fordrade den kristna kyrkan samma äktenskapliga trohet af mannen som af hustrun och utsträckte derför begreppet hor till alla de fall, då en gift man hade köttsligt umgänge med någon annan än sin hustru. Denna nya åsigt hade dock att kämpa mot en djupt rotad folkuppfattning och förmådde derför endast ytterst långsamt göra sig gällande inom lagstiftningen. I Frankrike och flere andra romanska land är ännu straffet för en gift man, som gjort sig skyldig till hor, betydligt lindrigare än för en gift qvinna, som förbrutit sig på enahanda sätt. Den förre är t. o. m. straffbar endast under vissa förutsättningar (enligt fransk rätt endast i fall han underhållit en konkubin i samma hus, som han bebott med sin hustru). -- Straffet för hor har undergått många vexlingar. Svårare fall straffades ännu i 18:de årh. mångenstädes med döden. Numera är det vanliga straffet fängelse eller böter. För allmänt åtal förutsattes oftast angifvelse af den förorättade maken, stundom derjämte att äktenskapet blifvit upplöst på grund af horsbrottet. I äldre tider var det medgifvet den man, som öfverraskade sin hustru å bar gerning vid äktenskapsbrott, att döda såväl henne, som hennes medbrottsling. Enligt fransk rätt träffas ännu en sådan gerning (i fall ej, såsom ofta sker, juryn fullständigt frikänner) af ett betydligt lindrigare straff än annat dråp. Enligt svenska och norska strafflagarna straffas vid enkelt hor den, som är gift, med fängelse eller böter, den ogifte med böter. För dubbelt hor är straffet fängelse. För att allmän åklagare skall kunna väcka åtal för horsbrott, fordras, efter norsk rätt alltid, efter svensk enligt regeln, att den oskyldiga maken angifvit brottet till åtal eller för detsamma sökt (i Norge: erhållit) äktenskapsskilnad. Enligt den danska strafflagen är straffet för hor fängelse eller, under förmildrande omständigheter, böter. Allmänt åtal eger rum endast när den genom brottet förnärmade maken begär det. Enligt finsk rätt straffas ännu, på grund af missgerningsbalken i 1734 års lag samt 1779 års förordning, hor med böter eller i svårare fall med kroppsplikt. -- Ett af den ena maken begånget horsbrott gifver den andra rätt att söka skilnad i äktenskapet (eller i de land, der verklig äktenskapsskilnad ej medgifves, åtminstone upplösning af den äktenskapliga sammanlefnaden, s. k. skilnad till säng och säte). Denna rätt bortfaller dock, derest bägge gjort hor och endera med den andra ej förut blifvit förlikt, samt för den, som förlåtit den skyldiga maken dennes brott (eller haft sänglag med honom eller henne efter erhållen kännedom om detsamma). Enligt norsk och dansk rätt kan skilnad dessutom vägras, i fall den, som påyrkar den, pröfvas hafva genom koppleri, en tyrannisk behandling eller på annat sätt gifvit den andra anledning till otrohet. Enligt den svenska (och finska) lagen måste yrkandet om äktenskapsskilnad anhängiggöras vid domstol inom ett halft år efter det den oskyldiga maken fått kunskap om horsbrottet. Den make, hvars horsbrott föranledt äktenskapets upplösning, har efter svensk och finsk rätt förverkat hälften af sin giftorätt i boet samt, om det är hustrun, derjämte sin morgongåfva. Den skyldiga maken får i Sverige (och Finland) ej å nyo ingå äktenskap, förrän den oskyldige är död eller gift eller ock lemnar sitt samtycke, i hvilket sista fall dock jämväl tillstånd af konungen är erforderligt. I Norge och Danmark förutsätter ett sådant nytt gifte alltid konungens tillåtelse, hvilken icke kan erhållas, förrän tre år förflutit efter skilsmässan. Emellan dem, som begått hor med hvarandra, är enligt samtliga de nordiska lagarna äktenskap förbjudet. Från detta förbud kan dock konungen meddela dispens. -- Se Giftermålsbalken, kap. 2 och 13, samt Strafflagen, kap. 17. J. H-r. Hor. 1. I Gamla test. ett berg s. ö. om Palestina, på hvilket Aron dog (4 Mos. b. 33: 37--41). Man identifierar det med det i närheten af Petra belägna Djebel Nebi Harun ("profeten Arons berg"), äfven kalladt Sidna Harun ("vår herre Aron"). På en af dess tre spetsar står en muhammedansk byggnad, som uppgifves hysa Arons graf, till hvilken muhammedaner vallfärda. -- 2. Ett annat berg, som nämnes i 4 Mos. b. 34: 7, 8 för att bestämma Kanaans ideella nordgräns. Det är sannolikt en nordöstlig arm af Libanon.