- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
1503-1504

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Horn ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ryssarna, såsom 1583, 1585 och 1586, deltog han såsom svenskt ombud. 1585 omtalas han såsom krigsråd, och 1588 förordnades han till ståthållare i Narva och Ivangorod. I Narva utstod han 1590 en häftig belägring af ryssarna, men räddade den vigtiga platsen genom ett fördrag, hvarigenom Sverige afstod Koporie och Ivangorod. Han blef på grund af detta fördrag 1591 dömd till döden och erhöll först på afrättsplatsen nåd. Efter Johan III:s död (1592) deltog han i Upsala möte, 1593, och sändes 1595 till Finland att kungöra för Klas Fleming Söderköpings riksdagsbeslut. I Maj 1600 blef han lagman i norra Finland och s. å. ståthållare i Reval samt följde hertig Karl i det livländska fälttåget. Död 1601 på slottet Burtnick i Livland. H. berättas hafva varit en väl studerad herre och mycket förfaren i krigskonsten. F. W. 3. Horn, Klas Kristersson, friherre af Åminne, den föregåendes kusin, en af Sveriges yppersta sjöhjeltar, var son af höfvidsmannen på Åbo Krister Klasson H. d. ä. af Åminne och föddes omkr. 1520. Under Gustaf Vasas ryska krig utnämndes han 1555 till en af befälhafvarna för krigsfolket och följde på hösten s. å. Jakob Bagge på dennes tåg mot Nöteborg. 1556 blef han ståthållare på Viborg och fick på denna post tillfälle att förvärfva sig kännedom om de estländska förhållandena. 1560 användes han ock i en beskickning till detta land. 1561 blef H. friherre och öfversändes s. å. af Erik XIV till Reval, hvarest han förmådde stadens innevånare samt adeln i landskapen Harrien och Wierland att i Juni s. å. gifva sig under Sverige. Samma år omtalas han såsom Eriks "rådsförvandt" och erhöll vid konungens kröning friherrlig värdighet. Efter att lyckligen hafva grundlagt det svenska väldet söder om Finska viken fortfor han under den närmaste tiden att framgångsrikt verka för dess utbredande. 1561 biträdde han såsom rådsperson den nyutnämnde ståthållaren i Reval Lars Fleming. Då i Estland krigsväsendet 1562 skildes från den civila förvaltningen, öfvertog han ledningen af det förra och eröfrade s. å. Padis och Wittenstein. Mot slutet af året återvände han till Sverige, och derefter började det sista och mest lysande skedet af hans lif. Under det nordiska sjuårskriget (1563--70) nyttjades han ständigt dels vid krigshären, dels på flottan. Efter att 1563 hafva deltagit i det olyckliga fälttåget mot Halmstad gjorde han i Febr. 1564 jämte Gustaf Olofsson (Stenbock) ett misslyckadt försök att eröfra Bohus. Visserligen ådrog han sig derigenom stränga förebråelser af sin konung, men detta hindrade dock icke, att han först nedsändes till Småland för att taga befälet öfver krigsfolket derstädes, och att han sedan, d. 8 Aug. 1564, utnämndes till amiral. Efter ett lyckligt sjöslag mot danskarna och lybeckarna vid Ölands norra udde kallades han åter till landtarmén och brände, efter Ronnebys eröfring, i förening med Mornay Sölvesborg och Elleholm. Knappt hemkommen från detta ströftåg, blef han å nyo för en kort tid i Sept. amiral. I Jan. 1565 finna vi honom åter i verksamhet till lands. Han afbrände då med en ströfkår städerna Laholm, Engelholm och Båstad samt landsbygden deromkring. Långt ärorikare blef emellertid hans verksamhet på sommaren s. å. såsom amiral. Med 50 skepp afseglade han d. 15 Maj från Dalarö. Sedan han vid Pommerns kust tillintetgjort en fientlig flottilj och genom sitt uppträdande i Öresund injagat förskräckelse i Köpenhamn, sammandrabbade han d. 4 Juni med den förenade dansk-lybska flottan utanför Buchow. Striden blef väl icke en afgjord seger för svenskarna, men fienden återvände till Sundet, hvarefter H. för en tid spelade herre i Östersjön, uppbragte en mängd fartyg och härjade Möen. Sedan fienden å nyo gått till sjös, hölls d. 7 Juli ett blodigt sjöslag mellan Rügen och Bornholm. Förlusterna voro å ömse sidor stora, men danskarnas voro större, ty de miste bl. a. sina båda amiralskepp. Efter striden återvände H. till Dalarö, men gjorde på hösten en ny kryssning med flottan, då ingen fiende vågade visa sig. 1566 sattes han å nyo i spetsen för flottan och afseglade d. 23 Maj från Elfsnabben med ett stort antal skepp. Liksom föregående året uppbragte han en mängd fartyg och tog tull af andra samt uppträdde äfven i Öresund, men mötte intet motstånd. Sedan han till Sverige hemfört en mängd handelsfartyg, afseglade han d. 15 Juli från Dalarö och sammanträffade d. 26 Juli med de danska och lybska flottorna. Efter en oafgörande kanonad skildes flottorna åt. De fientliga begafvo sig till Gotland, der de förstördes af en storm, som äfven nödgade H. att återvända till Elfsnabben. Erik XIV behöfde nu använda honom till lands och gaf honom i uppdrag att öfverraska Halmstad. Ehuru ogerna åtog sig H. uppdraget. På vägen afled han i pesten, i Åby prostgård i Östergötland, d. 9 Sept. 1566. Hans död var utan tvifvel en stor förlust för Sverige och konung Erik, som väl förstod att uppskatta hans förtjenster, om han ock stundom visade sitt missnöje äfven med denne sin ypperste befälhafvare. F. W. 4. Horn, Krister Klasson, friherre af Åminne, den föregåendes son, född d. 4 Sept. 1554, ledde jämte Karl Sture å hertig Karls vägnar efter Johans död, 1592, underhandlingarna med de fängslade riksråden om en försoning och utnämndes 1594 till kommissarie vid fredsunderhandlingarna med Ryssland. 1598 öfvergick han från hertig Karls på konung Sigismunds sida i inbördeskriget, och med honom följde de under hans befäl stående Uplands ryttare. Vid Linköpings riksdag 1600 åtalades han derför af hertig Karl, men skildes från rättegången, sedan han "med ånger bekant sig illa och otillbörligen handlat hafva och för den skull fallit till bönen". Han hölls dock ännu en tid i fängsligt förvar. Då han emellertid gaf anledning till nya misstankar, ställdes han till rätta vid 1605 års riksdag i Stockholm och dömdes på egen bekännelse till döden för hemliga stämplingar och smädliga yttranden om Gustaf Vasas ätt. Af nåd befriades han från dödsstraffet. Hans dödsår är okändt H. ansågs för en lärd man och hade ett dyrbart bibliotek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 10 02:10:39 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0756.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free