Morshyttans jernväg, samt Stålbo bruk, i Ö. Fernebo socken, bestående af 2 lancashire-smälthärdar och vällugn. Arealen utgör 1,730 har åker och äng samt 11,850 har skog. Tillverkningen uppgår till omkr. 8,5 mill. kg. tackjern samt 5,5 mill. kg. stål-, söm- och trådjern. H:s bruk anlades 1650 af myntmästaren Is. Koch, adlad Cronström, och privilegierades 1652 jämte Valla masugn. Ur cronströmska familjens ego öfvergingo verken omkr. 1750 genom arf till en stor mängd delegare, hvilkas arfvingar 1861 sålde dem till grosshandlaren J. Michaeli och brukspatronen F. Bergendal. Dessa sålde dem 1873 till ett bolag, Horndals jernverks-aktiebolag (stadfäst 1872), som ännu (1883) eger dem. Th. N-m. Horneland, halfö i syd vestra delen af Fyen. Arealen 40 qvkm. E. Ebg. Hornelen (Fornn. Smalsarhorn), en 915 m. hög, brant klippa på östra sidan af ön Bremanger, i Nordre Bergenhus amt, i Norge. Den omtalas i Olof Tryggvessons saga och besjöngs i förra årh. af bröderna Frimann. O. A. Ö. Horneman. 1. Klaus Frees H., dansk teolog, född i Nästved 1751, död 1830 som professor (sedan 1777) i teologi vid Köpenhamns universitet, var en af rationalismens förkämpar i slutet af 18:de årh. Han tillät sig att i sina föreläsningar för blifvande prester skämta med berättelserna om Jesu underverk samt var vän med fritänkaren och smädeskrifvaren T. K. Bruun, men fick opåtaldt verka i sitt kall till sin död -- ett bevis på den danska kyrkostyrelsens slapphet vid den tiden. -- 2. Kristian H., dansk filosof, den föregåendes kusin, född 1759, död 1793, var den förste, som i Danmark gjorde den kantiska filosofien känd, i det han, efter hemkomsten från en utländsk resa (1791), började hålla föreläsningar öfver Kants "Kritik der reinen vernunft" och i mindre skrifter behandlade åtskilliga religionsfilosofiska frågor. Hans tidiga död afbröt en lefvande bana. H:s föreläsningar och smärre skrifter utgåfvos efter hans död ("Kr. Hornemans efterladte philosophiske skrifter", 1795) och öfversattes på tyska. De voro icke utan inflytande på sin tid. H. var broder till botanisten J. W. Hornemann. C. R. Horneman. 1. Kristian H., dansk målare, född i Köpenhamn 1765, studerade vid konstakademien derstädes, men utbildade sig i synnerhet under ett sextonårigt vistande i utlandet till en skicklig och ansedd miniatyrmålare. 1805 blef han medlem af konstakademien. Död 1844. -- 2. Johan Ole Emil H., dansk tonsättare, den föregåendes son, föddes 1809 i Köpenhamn, der han 1844 blef musikhandlare. Död 1870. H. blef i sitt hemland populär genom sina sånger. Bl. a. komponerade han musiken till P. Fabers "Den tappre landssoldat", som länge spelade rollen af en nationalsång (i synnerhet var detta fallet under danska kriget 1848--50). -- 3. Emil Kristian H., den förres son, föddes 1841 i Köpenhamn, der han 1879 bildade ett konservatorium. Af hans kompositioner hafva några blifvit bekanta äfven i Tyskland och Sverige, särskildt sagouvertyren Aladdin. 1. Ph. W. 2. 3. A. L. Hornemann. 1. Jens Wilken H., dansk botanist, broder till filosofen Kr. Horneman (se ofvan), född i Marstal, på Ärö, d. 6 Mars 1770, studerade först medicin, men egnade sig sedermera uteslutande åt botaniken samt blef 1801, efter en treårig utländsk resa, lektor vid den botaniska trädgården i Köpenhamn samt 1808 e. o. professor och 1817 professor i botanik vid universitetet. 1829 blef han etatsråd. Död d. 30 Juli 1841. Bland hans skrifter må nämnas: Forsög til en dansk ökonomisk planteläre (1796; 3:dje uppl. 1821--38) och Hortus regius botanicus hafniensis (1813--15; supplem. 1819--22). Derj ämte utgaf han häftena 22--39 af "Flora danica" (1806--40). -- 2. Klaus Jakob Emil H., dansk läkare, den föregåendes son, född i Köpenhamn d. 19 April 1810, blef medicine doktor 1839 och är f. n. (1883) praktiserande läkare i Köpenhamn. 1865--80 var han medlem af Sundhetskollegiet. H. har med stor ifver sökt att väcka intresse för den offentliga sundhetsvården och att framkalla förbättringar på detta område; 1856--80 utgaf han tidskriften "Hygieiniske meddelelser". E. Ebg. Horne-Tooke [hårn-tuk], John, engelsk politiker och språkforskare, f. 1736, inträdde i det andliga ståndet och köpte sig en kyrkoherdebeställning i grefskapet Kent. På en utrikes resa gjorde H. 1765 i Paris bekantskap med den beryktade John Wilkes, till hvars val såsom underhusledamot han mycket bidrog (1768), men med hvilken han 1770 råkade i en bitter strid. Äfven med den fruktansvärde psevdonyme författaren Junius låg H. i fejd och kämpade ej utan framgång. Han afsade sig derefter sin prestsyssla och började studera juridik. Han uppträdde ock med mycken skärpa mot engelska styrelsens politik rörande de nordamerikanska kolonierna och öppnade sommaren 1775 en subskription "till understöd för enkorna, barnen och de åldriga föräldrarna till våra älskade amerikanska undersåtar". Uttrycken i detta upprop till hjelp kostade honom tolf månaders fängelse. Detta hindrade ej, att han med ifver å nyo kastade sig i politiken och arbetade för parlamentarisk reform. 1794 anklagades han för högförräderi, men blef efter ett af stort lugn och oförskräckthet utmärkt försvar frikänd. 1801 blef han invald i parlamentet för köpingen Old Sarum, men hans val förklarades ogiltigt. Död 1812. H. utgaf bl. a. Epea pteroenta, or the diversions of Purley, ett intressant, ehuru nu föråldradt, språkligt arbete (1786, flere uppl.) samt Two pairs of portraits (1788). A. B. B. Hornfiskar, Balistina, zool., en grupp af fam. Sclerodermi af ordningen Plectognathi bland benfiskarna. Från öfriga grupper af familjen, t. ex. koffertfiskarna (Ostraciontina), skilja de sig derigenom att de hafva sammantryckt kropp, täckt af rörliga fjäll eller af skroflig hud, ryggfenan med en till tre taggar och antingen inga eller rudimentära bukfenor. De tre hithörande slägtena skiljas hufvudsakligen på antalet taggar i ryggfenan. Mest kändt är slägtet Balistes, som har tre taggar i nämnda fena, af hvilka den