Hornverk. Se Framskjutna utanverk. Hornämne l. keratin, kem., det ämne, hvaraf öfverhuden hos djuren, med dess bihang: hår, naglar, klöfvar och horn, består, är till sammansättningen beslägtadt med de ägghviteartade ämnena och utmärkes af sin stora svafvelhalt (omkr. 4 proc.). Vid upphettning med vatten ger hornämnet icke lim, såsom bindväfsubstansen; men om det påverkas af alkalier eller svafvelsyra, ger det, liksom ägghviteämnena, leucin och tyrosin. P. T. C. Horopter (af Grek. horos, gräns, och det obrukl. optein, se), fysiol., kallas inbegreppet af alla de punkter i rummet, som vid en bestämd ställning af bägge ögonen synas enkla. För hvarje olika ställning af ögonen finnes således en särskild horopter. R. T-dt. Horoskop (af Grek. hora, tid, och skopein, se, undersöka). Se Astrologi. Hor-pa, folk och språk i norra Tibet (jfr. Hor-sok). 1. Horrebov, Peder, dansk astronom, född i Lögstör på Jylland 1679, blef student i Köpenhamn 1703 samt var der Ole Römers lärjunge och medhjelpare. Han blef professor i matematik och astronomi 1714, filosofie doktor 1719 och medicine doktor 1725 samt erhöll afsked från professuren 1753. Död 1764. H. fortsatte Römers iakttagelser rörande fixstjernornas parallax och utgaf samtliga dessa observationer i skriften Copernicus triumphans (1727, öfvers. på holländska, af J. Lulofs, 1741), genom titeln antydande, att dermed jordens rörelse vore bevisad. Med anledning deraf uppstod en skriftvexling mellan den italienske astronomen Manfredi och H., hvarur emellertid framgick, att dessa observationer icke kunde tillmätas någon bevisande kraft. Bland H:s mera reella förtjenster om astronomien må nämnas en metod för bestämmande af en orts polhöjd och ett sätt att beräkna tiden för dagjämningarnas inträffande. H. utgaf en stor mängd arbeten, bland dem Prodromus geometriae (1714) och Basis astronomiae (1735). En samling af hans skrifter utgafs 1740--41 med titeln Opera mathematico-physica (d. I--III). G. E. 2. Horrebov, Otto, dansk rationalist, den föregåendes sonson, född i Köpenhamn 1769, blef teologie kandidat 1793 samt fick en viss betydelse som rationalistisk teolog och en af deismens mera framstående målsmän i slutet af 1700-talet. Öfvertygad om att "tron förmörkar förnuftet", att bibeln är af ett rent menskligt ursprung och Jesus endast en stor filosof samt att all sann religion endast är sedelära, uppträdde H., i skriften Er det en christelig lärers pligt att lyve for almuen (1796), mot sin meningsfrände Bastholm, derför att denne velat försvara, att presten för menighetens skull predikar trosläror, som han sjelf icke hyllar. Sedermera kom H. i en häftig strid med den kristna trons varme förkämpe biskop Balle, hvilken han angrep i sin tidskrift "Jesus og fornuften" (1796--1801), och genom sitt arbete Voltaires domme om religion og bibel (1798) utöfvade han ett icke obetydligt inflytande på sin samtid. Hans anseende som tänkare fick emellertid ett hårdt slag, då H. K. Örsted blottade hans obekantskap med Kants filosofi, hvilken han ständigt åberopade, och universitetslärare blef han aldrig. Som dekanus vid "Regentsen" och "Kommunitetet" dog han, nästan bortglömd, 1823. C. R. Horred, socken i Elfsborgs län, Marks härad. Arealen 4,420 har. 1,271 innev. (1881). Annex till Istorp, Göteborgs stift, Marks och Bollebygds kontrakt. Horribel (Fr. horrible, Lat. horribilis, af horrere, rysa), ryslig, förfarlig, oerhörd. Horribile dictu, Lat., rysligt att omtala. -- Horribile visu, Lat, rysligt att skåda. Horrocks (Horrox), Jeremiah, engelsk astronom, född i Toxteth nära Liverpool 1619, död 1641. Ehuru vid sin död knappt 22 år gammal, förvärfvade H. sig dock en plats i astronomiens historia, dels genom sin observation af Venuspassagen d. 24 Nov. 1639, dels genom sina undersökningar i månteorien. Hans iakttagelser beträffande planeten Venus' gång öfver solskifvan voro de första och intill 1761 de enda, som i detta hänseende funnos att tillgå. Genom sina studier öfver månens rörelse kom han till den öfvertygelsen att dess bana kunde, om man låter excentriciteten variera inom vissa gränser samt gifver åt apsidlinien en oscillerande rörelse, representeras genom en ellips, en förklaring, hvilkens riktighet sedermera af Newton matematiskt bevisades. -- H:s uppsats Venus in sole visa offentliggjordes efter hans död af Hevelius (1662); hans öfriga efterlemnade skrifter utgåfvos sedermera under titel Astronomia Kepleriana promota et defensa (1672--73; ny tillökad upplaga, med titel Opera posthuma, 1678). G. E. Horror vacui, Lat. (naturens "afsky för tomrummet"), var enligt Aristoteles orsaken till att ett lufttomt eller luftförtunnadt rum fylldes af den vätska, med hvilken rummet stod i förbindelse. Horrör (Fr. horreur), fasa, afsky; hvad som väcker fasa, ryslighet. Horsa. Se Hengist. Horschelt, Theodor, tysk bataljmålare, f. 1829 i München, d. derstädes 1871, utbildade sig mest på egen hand. Han gjorde 1853--54 en studieresa genom Spanien, Oran och Algeriet samt vistades 1858--63 i Kaukasus, der han deltog i flere krigiska expeditioner. Sanning i uppfattningen och elegant teckning utmärka hans arbeten, bland hvilka här endast må nämnas illustrationerna till Ch. Boners "Chamois hunting in the mountains of Bavaria" (1853) samt oljemålningarna Den fångne Sjamyl inför furst Barjatinski (1865) och Stormningen af Sjamyls skansar på berget Gunib (1868). Hors de combat [år dö kångba], Fr., urståndsatt att strida, icke deltagande i striden (både egentl. och fig.). -- Hors de concours, Fr. Se Concours. -- Hors de mon pouvoir [-mång pouvåar], Fr., utom min makt, öfver mina krafter. -- Hors (de) ligne [-linj], Fr., utomordentlig, oförliknelig. Hors d'oeuvre [år dövör], Fr., öfverloppsverk; mellanrätt (urspr. omedelbart efter soppan). Horse-guards [hårs-gards], Eng., egentl. hästgarde, sedermera (enär detta regementes kasern i London är inrymd inom samma huslänga