som högste befälhafvaren för armén ämbetsrum) högsta armékommandot. Horsens, dansk stad, i östra Nörrejylland, Århus amt, vid det inre af Horsensfjorden. H. är en af Danmarks äldsta och tillika vackraste städer. Liflig handel och många betydande industriella anläggningar: en klädes- och bomullsfabrik sysselsätter omkr. 500 fria arbetare samt derjämte fångarna i fängelset (uppfördt 1853, för 450 manliga fångar). Sedan 1868 går den jylländska östbanan förbi H. 12,652 innev. (1880; år 1800 hade H. endast 2,400 innev.). Handelsflottan bestod s. å. af 33 segelfartyg, med 3,300 tons drägtighet. I H. bodde 1782--1807 den olycklige ryske kejsaren Ivan VI:s fyra syskon (brorsbarn till den danska enkedrottningen Juliana Maria) och 1809--29 prinsessan Charlotta Fredrika (kon. Fredrik VII:s moder). E. Ebg. Horsford, Eben Norton, amerikansk kemist, f. 1818, studerade under Liebig i Giessen och utnämndes 1846 till professor i kemi vid Harvard college i New Cambridge. H. har med stor ifver egnat sig åt kemiens praktiska användningar. 1856 offentliggjorde han sin metod att vid brödbakning ersätta jästen med en blandning af sur fosforsyrad kalk och tvåfaldt kolsyradt natron (se Bakpulver). Vidare har han uppfunnit ett lätt och säkert förfaringssätt att framställa kondenserad mjölk (1851--53) samt åstadkommit ett preparat af kött och mjöl, hvilket vunnit insteg i den nordamerikanska armén, o. s. v. Horsfordska bakpulvret. Se Bakpulver och Horsford, E. N. Horsgök. Se Beckasin och Enkel beckasin. Horsky, Franz, ritter von Horskyfeld, framstående österrikisk jordbrukare och författare i landtbruksvetenskap, f. 1801 i Bilin i Böhmen, d. 1877, verkade högst välgörande på jordbruket i Böhmen såsom föreståndare för landtbruksskolan i Libiegitz-Rabin (1849--56) och genom sin mönstergård Kolin, som hade varit ett ytterst vanskött kronodomän, innan den kom i hans hand. 1863 blef H. adlad och upphöjdes 1867 i riddareståndet. Bland hans skrifter märkas Vervollkomnete drillkuttur (1851); Neues ackerungssystem (1852); Allgemeine fruchtwechselwirthschaft (1861--63) samt Mein streben, wirken, meine resultate etc. (1873). Horsley [hårsli]. 1. William H., engelsk musiker, f. 1774, d. 1858, organist i flere kyrkor i London samt stiftare af klubben "Concentores sodales" (1798--1847). Han var en ansedd kompositör af s. k. "glees" (ett slags moderna madrigaler). -- 2. John Callcott H., den föregåendes son, engelsk målare, född 1817 i London, vid hvars konstakademi han gjorde sina grundläggande studier, har i sitt hemland blifvit mycket populär genom sina behagliga genrebilder (Schackspelarna, Ungdom och ålderdom, Faderns graf m. fl.). Han har äfven utfört historiemålningar: Religionen (1845, i Öfverhusets sessionssal), Den förlorade sonen m. fl. -- 3. Charles Edward H., den föregåendes broder, f. 1822, d. 1876, lärjunge af Moscheles, Hauptmann och Mendelssohn, lefde mot slutet af sitt lif i Australien och Nord-Amerika. Af hans kompositioner uppfördes på musikfester i England oratorierna Gideon, David och Joseph. 1. 3. A. L. Hor-sok, de med de civiliserade tibetanerna (bod-dji) beslägtade vilda folk, hvilka bebo de ofantliga högslätterna i norra Tibet. De delas i Hor-pa, i v., och Drok-pa, i midten, Sok-pa (till största delen mongoliserade), i ö. ända bort mot Kokonor och Tangut. På senaste språkkartor (se Cust, "Sketch of the modern languages of East India", 1878) upptager hor-pa-språket hela norra Tibet. Det är för öfrigt så godt som okändt. H. A. Horst, Ulrich Angelbert von der, friherre, befälhafvare för den schleswig-holsteinska armén 1850--51, f. 1793, deltog än i preussisk, än i rysk tjenst i krigen mot Napoleon 1812--15 och inträdde våren 1850 i den schleswig-holsteinska upprorshären såsom generalmajor. Han förde i slaget vid Isted (d. 25 Juli s. å.) den brigad, som vid Övre-Stolk genombröt den danska brigaden Baggesen. Den 8 Dec. s. å. öfvertog han efter Willisen befälet öfver den schleswig-holsteinska hären, men kunde icke vidare uträtta någonting af vigt. Efter upprorets slut lefde han såsom privatman dels i Hamburg, dels i Charlottenburg vid Berlin. Död 1867. Horta. 1. Distrikt, omfattande öarna Fayal, Flores och Pico bland Azorerna. -- 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, på ön Fayals sydöstra sida. 7,446 innev. (1878). Förträfflig redd, den enda i hela ögruppen, der fartyg utan fara kunna ankra, och liflig handel. Horten, hamnplats ("ladested") i Jarlsberg og Laurviks amt, i Norge, på Kristianiafjordens vestra kust. 5,466 innev. (1875). Före 1836 var det en obetydlig plats med få innev., men tillväxte, alltefter som krigsflottans etablissement flyttades dit från Frederiksvärn. Inloppet till H. upplyses af Bastö fyr samt spärras af Lövöen, Mellemöen och Östöen. Den inre hamnen, hvars inlopp försvaras af fortet "Den norske löve", på ön Vealös, är hufvudstation för norska örlogsflottan. På H:s östra sida ligga Karl-Johansvärns varf, docka, mekaniska verkstäder, marinmuseum, baracker och ett litet citadell. H. har en sjökadettskola, en underbefälsskola och en i förbindelse med de mekaniska verkstäderna stående teknisk skola. O. A. Ö. Hortense [årtangs]. Eugénie H. de Beauharnais, drottning af Holland, född i Paris d. 10 Apr. 1783, var dotter till general Alexandre de Beauharnais och Joséphine Tascher de la Pagerie samt uppfostrades efter faderns afrättning (1794) i ganska små vilkor, tills hennes moder 1796 blef gift med general Bonaparte (sedermera kejsar Napoleon I). Genom sin skönhet, sitt behagliga väsende och sina talanger blef hon snart en af de förnämsta prydnaderna inom det högsta parisiska sällskapslifvet. Mot sin vilja förmåddes hon af sin styffader, hvilken, såsom det säges, derigenom ville tysta ett giftigt förtal rörande hans eget förhållande till henne, att 1802 förmäla sig med hans broder Ludvig (se Bonaparte, 5).