Äktenskapet blef högst olyckligt till följd af mannens från början på ett rått sätt framträdande misstankar och svartsjuka, sedan genom H:s egna felsteg. Sedan Ludvig blifvit konung af Holland (1806), följde hon sin gemål till Haag, men vantrifdes i Holland och tillbragte mot sin gemåls vilja sin mesta tid i Frankrike. Då Ludvig 1810 nedlade kronan och drog sig undan till Österrike, bosatte hon sig i Paris, hvarest hon stod på god fot med Napoleon, oaktadt denne skilt sig från hennes moder. I Paris qvarstannade hon äfven efter bourbonernas första restauration (1814), var en af de förnämsta ledarna för den sammansvärjning, som medförde Napoleons återkomst från Elba (1815) och nödgades derför efter de "hundra dagarna" lemna Frankrike (s. å.). S. å. anhängiggjorde hennes make mot henne en uppseendeväckande rättegång, emedan hon vägrat att åt hans vård öfverlemna deras äldste son. Processen utföll till Ludvigs fördel. På inbjudning af konungen af Bajern, med hvilkens dotter H:s broder, Eugène, var förmäld, bosatte hon sig s. å. i Augsburg, vistades derefter uti Italien och drog sig 1817 tillbaka till slottet Arenenberg i schweiziska kantonen Thurgau. Liksom hennes make efter tronafsägelsen uppträdde under titeln "grefve de S:t Leu", kallade hon sig "grefvinna de S:t Leu". H. förlorade aldrig tron på bonapartismens slutliga seger i Frankrike trots 1815 års händelser. Hon blef partiets egentliga medelpunkt och ingöt hos sin son (Napoleon III) den nästan svärmiska dyrkan hon hyste för Napoleon I. Hon fick ock upplefva sin sons galna statskuppsförsök i Strassburg 1836, men äfven hans straff derför. Hon afled å Arenenberg d. 5 Okt. 1837. -- H. "hade förvärfvat flere talanger än kunskaper: hon spelade harpa och sjöng romanser, ritade, målade, skref vers och komponerade musik". Den henne tillagda, ryktbara romansen Partant pour la Syrie, andra franska kejsaredömets hymn, lär emellertid vara komponerad af flöjtvirtuosen L. F. Ph. Drouet. Hon författade äfven memoarer, ur hvilka hon 1834 offentliggjorde några utdrag. Med sin gemål hade hon tre söner: Napoléon Charles (f. 1802, d. 1807), Napoléon Louis (f. 1804, d. 1831) och Charles Louis Napoléon (sedermera kejsar Napoleon III). Utom äktenskapet hade H. (med den vackre grefve A. Ch. J. de Flahault) en son, som under namnet de Morny spelade en stor rol under sin halfbroders, kejsar Napoleon III:s, regering. Hortensia, bot., det vanliga namnet på Hydrangea hortensis L. (H. vulgaris Pursh.), nat. fam. Saxifrageae Juss., kl. Decandria L. Denna växt härstammar från Nord-Amerika och odlas allmänt i våra boningsrum för de i stora, något kullriga knippen sittande prydliga hvita, rödlätta eller stundom blåa blommorna, hvilka länge qvarsitta. Bladen äro bredt äggrundt-elliptiska, trubbspetsade. Rötterna hafva användts mot stenlidanden. Bladen af H. Thunbergii, i Japan, lemna ett mycket välsmakande te, Ama-tojâ. O. T. S. Hortensius. Quintus H. Hortalus, romersk vältalare, f. 114, d. 50 f. Kr., genomlopp den romerska ämbetsmannabanan till och med konsulatet och gjorde sig samtidigt känd för öfverlägsen talareskicklighet, understödd af ett ovanligt godt minne. I synnerhet utmärkte han sig i det muntliga föredraget genom väl beräknadt utförande och glänsande språk. Såsom sakförare visade han sig icke nogräknad med de mål, som han åtog sig. I politiken tillhörde han de förnämes och rikes (optimaternas) parti och spelade genom sin vältalighet och sin fina beräkning en viss rol inom partiet. Dock var han icke uthållig i arbete; hans håg var riktad åt yppighet och vällefnad. Hans rikedom satte honom i stånd att inrätta sitt hus och hela sitt lif efter en förfinad smaks alla fordringar; hans bohag och bord voro utsökta. H. var en tid obestridt Roms förste talare, men öfverglänstes sedan af Cicero, mot hvilken han uppträdde i flere rättegångar. Han synes ej hafva lagt an på att skriftligen uppteckna sina tal, hvarför också inga sådana kommit till efterverlden. För öfrigt sysselsatte han sig något jämväl med skaldekonst och historieskrifning. R. T-dh. Hortikultur (af Lat. hortus, trädgård, och colere, odla), trädgårdsskötsel. -- Hortikultör, trädgårdsmästare. Hortulan, Markus Ulsöe, dansk skådespelare, född 1720, tillhörde 1748--79 "den danske skueplads" samt utmärkte sig i såväl tragiska som komiska roler. Död 1783. E. Ebg. Horuk Barbarossa. Se Barbarossa. Horungerne, en i Sogn, Bergens stift, Norge, mellan Årdals- och Lysterfjorden liggande del af Jotunfjeldene, utmärkt för sin vilda natur. Den bildar en platå af 1,800 m. höjd öfver hafvet samt är rik på is- och snöbräer, bland hvilka Riingsbräen är den mest betydande, O. A. Ö. Horus, Egypt. mytol., en gudomlighet, motsvarande i vissa hänseenden såsom den mäktige solguden den grekiska mytologiens Apollon. Af Sebs (jordens) och Nuts (himlens) förening uppstodo den milde Osiris: (morgonsolen) samt hans syster och maka, Isis (morgongryningen), hvilka sålunda voro förenade före sin födelse, och af dem alstrades H., dagens mäktiga sol. H. var således en medlem af treenigheten l. triaden Osiris, Isis, Horus, hvilkens förnämsta

"hemvist" var i Abydos. H. hämnar sin fader Osiris' död, som förorsakas af Set, nattens eller mörkrets gud, äfvenledes en son af Seb och Nut, och hvars välde är i vester, der aftonsolen Osiris sjunker ned. H. framställes äfven i myten såsom blind. Det heter om honom i en urkund, att "han sitter enslig i mörker och blindhet", och konungalegenden i Abydos lägger detta uttryck i hans mun: "Jag är H., och jag kommer för att söka efter mina ögon". "Hans öga blir återstäldt åt honom i daggryningen", enligt ett meddelande i den s. k. dödsboken,