betydelser genom den olika tonhöjd (grundton, qvint och oktav), hvari det uttalas. I formelt hänseende räknas hottentottiskan till de agglutinerande språken, men eger hvad alla dessa sakna, formella tecken för tre genera: maskulinum, femininum ooh ett gemensamt genus. Den nominala böjningen åtskiljer de tre vanliga numeri och tre kasus (nominativus, ackusativus och vokativus), hvilka betecknas genom suffigering af pronominala stammar. Dessa, som äfven ligga till grund för verbalböjningen, ega i hottentottiskan en mer genomgripande och sjelfständig betydelse än i något annat språk. Tempusbildningen påminner i formelt hänseende om turkiskan, i det att alla tempus uttryckas genom oföränderliga, enstafviga stammar, som dels prefigeras, dels suffigeras till verbalstammen. (Jfr Th. Hahn: "Die sprache der Nama", 1870, artiklar i "Globus", 12:te årg., och "Jahresbericht VI, VII des vereins für erdkunde in Dresden" samt Müller: "Grundriss der sprachwissenschaft", 1877.) H. A. Hottinger. l.Johann Heinrich H., schweizisk orientalist, f. 1620, blef 1642 professor i Zürich och föreläste der kyrkohistoria, hebreiska språket, logik och retorik m. fl. ämnen. 1655--61 var han professor i österländska språk i Heidelberg och från 1662 rektor vid Zürichs universitet. Han drunknade 1667 i Limmat. H. var en af grundläggarna af den orientaliska språkvetenskapen. Bland hans många arbeten märkas Thesaurus philologicus (1649; 3:dje uppl. 1669) och Etymologicon orientale (1661). -- 2. Johann Jakob H., den föregåendes ättling, historiker, f. 1783, d. 1860 såsom professor i historia vid universitetet i Zürich, inlade såsom skolråd, medlem af stora rådet och regeringsrådet samt såsom pedagogisk skriftställare stora förtjenster om skolväsendets utveckling i Schweiz. H. utgaf (tillsammans med H. Escher) "Archiv für schweizerische landeskunde" (1827--29), (tillsammans med Gerlach och Wackernagel) "Schweizerisches museum für historische wissenschaften" (1837--39) och "Archiv für schweizerische geschichte" (1843--47). H:s förnämsta historiska arbeten äro Geschichte der eidgenossen während der zeiten der kirchentrennung (1825--29, en fortsättning af J. v. Müllers och Glutz' stora arbete), Huldreich Zwingli und seine zeit (1842) och Vorlesungen über die geschichte des untergangs der eidgenossenschaft der 13 orte (1844). Hottonia Boerh., bot., ett i vatten växande örtslägte, hörande till nat. fam. Primulaceae Vent., kl. Pentandria L. Den i Sverige växande H. palustris L. har kransvis sittande, kamlikt pardelade blad och nästan hvita blommor i klase i stängelns spets. Blomfodret är femdeladt och kronan trattlik, utan knölar i pipens svalg. Örtståndet, Herba Hottoniae, brukades förr såsom ett kylande medel. O. T. S. Hottur. Se Hatt (Isl. Höttr). Hotzenplotz, stad i österrikiska Schlesien, vid Oders biflod H. och vid preussiska gränsen. 3,768 innev. (1880). Stor hvitbetssockerfabrik. Houari, sjöv., ett slags mindre fartyg eller båt, som förekom under 1700-talet och genom sin takling betydligt skilde sig från öfriga slag. På båda masterna fördes triangulära segel, hvilka

med den nedre hälften af främre delen (liket) fästes till tunnband (litsor) omkring masten och med den öfre till en rå l. spri, som lodrätt kunde upphissas längs mastens akterkant och utgjorde liksom en förlängning af masten (se fig. a). Detta slags takling förekommer stundom nu för tiden under namn af sliding-gunter l. portugisisk takling (oriktigt kalladt bermudas-takling). På senare tider har man börjat använda en mast och ökat seglens dimensioner, såsom närmare synes af fig. b. -- Jfr Bermudas-båt. R. N. Houbraken [haubr-]. 1. Arnold H., holländsk konsthistoriker och målare, f. 1660 i Dordrecht, d. 1719 i Amsterdam, var en måttlig konstnär, som vunnit sin egentliga berömmelse för sin nederländska konsthistoria: De groote schouburgh der nederlandsche konstschilders (1718--19), af hvilken två delar utgåfvos under hans lifstid, den tredje efter hans död, af sonen. I detta arbete, som fortsatte Karel van Manders genom dennes död, 1606, afbrutna arbete öfver de holländske mästarna, har H. behandlat de förnämste målarna, såsom Rembrandt, van der Helst, Ruisdael, Paul Potter, Wouverman, Berchem, Karel Dujardin, Gerard Dov, Ter Borch, Metsu, Pieter de Hooch m. fl. Han har om dessa meddelat det lilla vi om dem veta, men hans arbete utmärker sig icke för det intresse och den innerlighet, som man kunde vänta af en samtida. -- 2. Jakob H., holländsk kopparstickare, den förres son, född i Dordrecht 1698, död i Amsterdam omkr. 1780, utbildade sig efter Nanteuil, Edelinck och Devret. Han anses som en af de förnämste mästarna i sitt fack genom sin förmåga att förena det fina med det otvungna. Af hans verk berömmes Thomas Morus' porträtt, efter Holbein, m. fl. Han stack derjämte porträtten till sin faders konsthistoriska arbete. C. R. N. Houchard [ousjar], Jean Nicolas, fransk general, f. 1740, var vid franska revolutionens utbrott kapten, men utnämndes redan 1792 till öfverste vid ett hästjägareregemente. H. gjorde s. å. under Custine fälttåget vid mellersta Rhen och efterträdde denne i befälet öfver Moselle- och Rhen-armén. Han slog engelsmännen vid Hondschoote d. 8 Sept. 1793 och undsatte det af dem belägrade Dunkerque. Den 13 Sept. s. å. tillbakadref han holländarna vid Menin, men blef d. 15 Sept. sjelf slagen af Österrikarna under Beaulieu, vid Courtray. Skräckmännen i Paris dömde honom till döden och afrättade