Houtman [haut-], Cornelis de, äfven, efter sin födelsebygd, kallad Cornelius von Gouda, nederländsk köpman och grundläggare af Nederländernas handelsvälde i Ostindien, föddes i midten af 1500-talet. 1593 erhöll han i uppdrag af flere köpmän i Amsterdam att utforska portugisernas handelsväg till Indien. För detta ändamål afgick 1595 en liten flotta af fyra skepp, på hvilken H. hade anställning som handelsagent. På Java afslöts ett handelsfördrag med sultanen af Bantam, men till följd af det högre befälets oenighet kunde expeditionen icke draga någon annan fördel af sin lyckligen fullbordade resa. 1597 återkom. H. till Nederländerna, men afreste redan följande år åter till Indien, der han 1599 af sultanen på Sumatra öfverfölls och mördades. Houtskär, svensk skärsocken i Östersjön, hörande till Virmo härad och domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal, tillsammans med förra moderförsamlingen Korpo, 257 qvkm. 1,756 innev. (1880). H. utgör ett imperielt pastorat af 2:dra kl., Abo ärkestift, domprosteriet. En gammal tradition, som ännu ej kan anses bestyrkt, förmäler, att befolkningen ditflyttats från Dalarna i utbyte mot socknens förre innevånare, som till straff för visad ohörsamhet mot konungen öfverförts till de ödsligaste trakterna af nämda landskap. O. I. Houx [ou], Jean Le. Se Le Houx. Houzeau [ouså], Jean Charles, belgisk astronom, född i Mons d. 7 Okt. 1820, blef biträdande astronom vid observatoriet i Bruxelles 1846, men lemnade af politiska skäl denna plats 1848, då han begaf sig först till Tyskland och England samt derifrån till Amerika. Der råkade han under inbördeskriget (1861-- 65) att i några tidskriftsuppsatser så häftigt ifra för slafveriets upphäfvande, att hans personliga säkerhet var hotad. Han flydde derför till Gordon-Town på Jamaica. Snart återkallades han dock till sitt fädernesland och utsågs der efter Quetelets död (1876) till direktör vid observatoriet i Bruxelles. Vid sidan af sina sysselsättningar såsom praktisk astronom och observatorii-direktör har H. utöfvat en ganska omfattande literär verksamhet, icke endast inom astronomien, utan äfven inom närbeslägtade vetenskaper, företrädesvis meteorologien och den fysiska geografien. Särskildt har han sökt väcka intresse för och underlätta astronomiens studium. Så har han t. ex. i Vademecum de l'astronome (1882) jämte en konturteckning af astronomien och dess historia lemnat en mängd värdefulla bibliografiska hänvisningar. Ett arbete af monumental betydelse för studiet af astronomien är den af honom (i förening med A. Lancaster) utgifna Bibliographie générale de l'astrmomie, hvaraf hittills (1883) andra delen utkommit. Derjämte har han utgifvit Physique du globe et météorologie (1851), Règles de climatologie (1852), Études sur les facultés mentales des animaux comparées à celles de l'homme (1872), L'étude de la nature, ses charmes et ses dangers (s. å.), Le ciel mis à la portée de tout le monde (1873, 3:dje uppl. 1881), Résumé de quelques observations faties dans la zone surtempérée et entre les tropiques (1875) m. fl. -- H. deltog i den expedition, som utsändes till Texas för att observera Venuspassagen d. 6 December 1882. G. E. Hova, det förnämsta och mest odlade folket och språket på Madagaskar, har sin egentliga hemort i den centrala provinsen Imerina. H. A.. Howaldt, Georg, tysk bronsgjutare, född i Braunschweig 1802, död derst. 1883, arbetade först som guldsmed under sin fader, men reste 1822 till Nürnberg, der han lärde sig bronsgjutningen och blef 1835 lärare i dervarande "Gewerbeschule". 1836 kallades han till professor och lärare i modellering vid Collegium Carolinum i Braunschweig och utförde i denna stad en mängd arbeten, dels gjutna i brons, dels drifna i koppar, af hvilka senare den märkligaste är Brunonia (en personifikation af Braunschweig) med fyrspann på slottet i Braunschweig, utförd första gången 1858--63 och efter slottets brand för andra gången 1865--68. C. R. N. Howard [haoörd l. håörd], engelsk adlig ätt, hvars bevisligen styrkta stamfader var Sir William H., 1297--1308 "chief justice" i öfverdomstolen Court of common please. Dennes sonsons sonson, Sir Robert H., blef omkr. 1420 gift med hertigens af Norfolk, Thomas' de Mowbray, dotter; och deras son, John H., blef 1470 lord H. och 1483 hertig af Norfolk. Hans son, Thomas H., som 1483 blef grefve af Surrey och efter faderns död hertig af Norfolk, hade 12 barn, af hvilka äldste sonen fortplantade norfolkska ätten, en yngre son blef farfar till Henrik VIII:s femte gemål Katarina H. (se Katarina), en dotter blef moder till samme konungs andra gemål, Anna Boleyn, och sjunde barnet, William H., 1554 upphöjdes till baron H. of Effingham. Den fjerde hertigen af Norfolk, som 1572 dömdes förlustig alla sina värdigheter och lifvet, hade tre söner, af hvilka de två yngre blefvo stamfäder för friherrliga ätten H. de Walden (1597) och grefliga ätten Carlisle (1603. Till denna ätt hörde statsmannen George William Frederick H., earl of Carlisle). Den äldste sonens son var den bekante "marmorgrefven" af Arundel (se d. o.), och dennes sonson, Thomas H., erhöll tillbaka titeln hertig af Norfolk (1661). Baronerna H. de Walden blefvo 1603 grefvar af Suffolk, 1622 viscounts Andever och 1626 grefvar af Berkshire. Den trettonde hertigens af Norfolk andre son, Edward George, erhöll 1869 titeln baron H. of Glossop. William H:s of Effingham son, Charles H., blef 1596 grefve af Nottingham; men denna titel upphörde 1681, då Charles' ätt utdog, och baroniet öfvergick till en ättling af Charles' yngre broder William. 1731 blef denna linie greflig (grefliga ätten H. of Effingham), och 1816 utdog den, hvarefter baroniet åter öfvergick till en yngre linie. 1837 återupplifvades grefvetiteln. Howard, [haoörd l. håörd], John, engelsk filantrop, reformator af fångvårdsväsendet, föddes något af åren 1725--27 (i Hackney; d. 2 Sept. 1726 säger den osäkra inskriften å hans staty i St. Paul). Första anledningen till hans