Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Immermann, Karl Leberecht - Immersion - Immersionsdop - Immigrera - Imminent - Immission - Immobil - Immoderat - Immodest - Immoralitet - Immortalitet - Immorteller - Immunitet - Imnau - Imola - Imola, Innocenzio da - I-mosjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1831) och trilogien Alexis (1832), romanen Die
epigonen (1836), i hvilken han gifver luft åt sin
förtviflan om slägtet, samt den satirisk-idylliska
romanen Münchhausen, eine geschichte in arabesken
(1839), det förnämsta och egentligen enda populära af
hans verk. Död 1840. I:s Gesammelte schriften utkommo
1835-43, i 14 bd. Jfr G. zu Putlitz, "Karl Immermann,
sein leben und seine werke" (1870).
Immersion (se Immergera), neddoppning. Astron., en
stjernas försvinnande vid en förmörkelse eller en
stjernbetäckning, i motsats till emersion, hennes
synligblifvande. Jfr Betäckning 2, Emersion
och Förmörkelser. E. J.
Immersionsdop. Se under Immergera.
Immigrera (Lat. immigrare) inflytta, invandra. -
Immigrant, invandrare. - Immigration, invandring.
Imminent (af Lat. imminere, hänga öfver, hota),
öfverhängande, hotande, nära förestående.
Immission (af Lat. immittere, skicka in, sätta
i besittning), jur., i vidsträcktare mening
offentlig myndighets åtgärd, hvarigenom någon
sättes i besittning af något; i inskränkt betydelse
den juridiska akt, hvarigenom en fordringsegare
sättes i besittning af en pant. Se Införsel, Pant.
A. Th. S.
Immobil (Lat. immobilis), orörlig. Krigsv.,
orustad, ej på krigsfot. - Immobilia l. immobiles
res, Lat., fast egendom. - Immobilitet,
orörlighet. - Jfr Mobil.
Immoderat (Lat. immoderatus), måttlös, tygellös,
öfverdrifven.- Subst. Immoderation.
Immodest (Lat. immodestus) anspråksfull, oblyg,
påflugen. - Subst. Immodesti.
Immoralitet (Fr. immoralité), osedlighet.
Immortalitet (Lat. immortalitas), odödlighet (se
d. o.).
Immorteller, bot. Se Eterneller.
Immunitet (Lat. immunitas, frihet). 1. Jur.,
frihet från förpligtelser till staten, är ett
i utländsk rätt förekommande uttryck, som kan
anses svara emot hvad i Sverige kallats frälse,
såväl andligt som verldsligt. Denna frihet innebar
under början af medeltiden åtskilliga andliga och
verldsliga dignitärers privilegium att vägra statens
ämbetsmän hvarje inträde på sitt område och att,
jämte jurisdiktion öfver sina underhafvande, utöfva
äfven den grefliga domsrätten med hänsyn till de inom
området bosatte riksfria. Nu betecknas med immunitet
den vissa privilegierade stånd tillkommande frihet
från bestämda allmänna skyldigheter, t. ex. den
skatte- och inqvarteringsfrihet m. m., som tillkommer
innehafvarna af de tyska herregodsen, den frihet
presterskapet åtnjutit (immunitas ecclesiastica)
från militär-, skatt- och inqvarteringsskyldighet,
från allmänna besvär och kommunala åligganden,
fritagelse från de vanliga domstolarna m. m.,
äfvensom den asylrätt, som tillkom kyrkorna och
vissa andra kyrkliga bostäder (immunitas ecclesiae
l. localis). Dessa friheter, hvilka i sin största
utsträckning tillkommit den katolska kyrkan, hafva
efter hand minskats. Åtskilliga qvarstå dock, och
äfven det protestantiska presterskapet har på flere
ställen dylika friheter. I Sverige förekomma ännu
vissa särskilda friheter, dels af real natur för
den s. k. frälsejorden, dels af både personel
och real natur för presterskapet. - 2. Med. Den
absoluta l. relativa omottaglighet för inverkan af
vissa gifter, smittämnen m. m., som visar sig hos
åtskilliga lefvande varelser. Så t. ex. är den,
som genomgått en viss smittsam sjukdom (koppor,
mässling, skarlakansfeber, syfilis m. m.) oftast
omottaglig för ny smitta af samma slag; den, som
småningom vant sig vid ett gift, såsom arsenik,
opium, morfin, behöfver höja dosen för att röna
någon inverkan. Vissa djurklasser visa en hög
grad af immunitet ifråga, om särskilda gifter; så
t. ex. äro svin omottagliga för solanin; kaniner,
marsvin, dufvor, snäckor för atropin, foglar för
opium. Giftiga ormar synas hafva absolut immunitet
mot andra ormars gift. De flesta af menniskans
infektionssjukdomar inverka ej på djuren, hvaremot
dessa, kunna hemsökas af andra infektionssjukdomar,
som lemna menniskan alldeles oberörd, såsom
boskapspesten o. s. v. 1. H. L. R. 2. F. B.
Imnau, badort i preussiska furstendömet Hohenzollern,
vid Neckars biflod Eyach, har flere jernhaltiga
mineralkällor, hvilka äro mycket rika, på fri
kolsyra. Omkr. 500 innev.
Imola, stad uti italienska prov. Bologna, vid
floden Santerno och jernvägen Bologna-Rimini. 9,275
innev. (1881) i staden, 29,343 i kommunen. Staden
är säte för en underprefekt och en biskop,
har ett gymnasium, en teknisk skola och ett
musikläroverk. Vinodling; handel med spanmål, lin,
hampa, ris och silke. I. anlades af Sulla och kallades
efter honom Forum Cornelii.
Imola, Innocenzio da. Se Francucci.
I-mosjar (pl. af a-masjir, "den frie mannen"),
det riktiga, inhemska namnet på det talrika och
betydande berberska folk, som innehar större delen af
mellersta Sahara. I europeisk literatur uppträder
detta folk under flerfaldiga andra namnformer:
imuschagh, imouchar, amasig, imazirer, tuarik
(eg. tauarik, arab. pl. af tarik, affälling,
emedan folket sannolikt förut varit kristet),
tergi m. fl. Tuarik är den hos araberna allmänna,
hos européerna vanligaste benämningen; såsom
sing. dertill nyttja araberna térki, européerna "en
tuarik" (tuareg). Enligt Barths kartor sträcker sig
imosjarernas land mellan Algeriet, Tunis och Tripoli
i norr, oaserna Fessan och Tebu (Tibbu) i öster,
sjön Tsad i sydöst samt Niger och Timbuktu i sydvest
öfver 16 breddgrader och 16 längdgrader. Imosjarerna
anses vara ett af Afrikas mest välbildade folkslag;
med undantag af ansigtet, som är mörkbrunt, har
kroppen ganska ljus hudfärg. De äro muhammedaner
endast till namnet, ty deras religion inskränker sig
till några vidskepliga bruk, och i sina borgerliga
förhållanden ledas de icke af koranens bud, utan
af egna uråldriga traditioner. Folket består af två
strängt skilda klasser, i-haggaren ("de adliga"), och
i-mrad ("de underdåniga"). De senare, lemningar af
ett underkufvadt, men beslägtadt folk, äro talrikare
samt underkastade flere tunga och förödmjukande
stadganden. I politiskt afseende utgör landet en
feodal monarki, der sultanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
