Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I-mosjar - Impanation - Impasse - Impastera - Impasto - Impatiens - Impeachment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(a-menukal, "konungen") styr med bistånd eller
måhända riktigare under trycket af de särskilda
stamcheferna (a-mrar, "gubben"). Både sultanens och
chefernas myndighet är ärftlig, men öfvergår efter
anciennitetsregler till en systerson, medan deras
egendom följer den vanliga arfslagen. Imosjarerna
föra ett fullkomligt nomadlif, ega kameler
och en förträfflig åsneras, men icke hästar
eller mulåsnor. Deras förnämsta inkomstkälla är
eskorterandet af karavaner. De genom deras land
löpande vigtiga handelsvägarna mellan kustlanden och
de rika centralafrikanska staterna äro indelade i
sträckor, der vissa bestämda stammar, afundsjukt
uteslutande alla andra, ega att mot stadgade
afgifter eskortera karavanerna och ansvara för
deras säkerhet. Imosjarernas qvinnor hafva en mera
fri och ansedd ställning än något annat afrikanskt
folks. Egendomligt nog bära de aldrig slöja, medan
männen deremot anse sin karakteristiska tessilgemist
(ansigtsduk, som blott lemnar ögonen obetäckta) för
en företrädesrätt. För öfrigt bära vestra stammarna
åtsittande skjorta och benkläder, de öfriga åter
den vanliga orientaliska vida drägten af mörkblått
bomullstyg. De talrika särskilda stammarna delas
i flere hufvudgrupper, af hvilka följande äro
de vigtigaste: askar (kel-asger, "asger-folket"),
omkring Rat (Ghat) invid Fessan, hogar (kel-ahaggar),
vester om dem ända till Tuat, kel-air (kel-owi), i
oasen Air eller Asben, med handelsplatsen Tin-tellust
och staden Agades, sultanens vanliga residens,
i-ulimmiden, i sydvest ned mot Niger, kel-geres,
i-tesan m. fl. Deras språk, te-masjir (tamachek), är
det renaste och mest utvecklade af de berberska eller
s. k. libyska språken (jfr Hamitiska språk), men eger
ingen inhemsk literatur, utom en mängd inskrifter på
klippväggar och byggnader samt husgeråd och prydnader,
inristade med ett egendomligt, efter rent geometriska
principer konstrueradt alfabet, det s. k. tifinar.
H. A.
Impanation (af Lat. in, i, och panis, bröd), Kristi
kropps (lekamens och blods) införlifvande med brödet
och vinet i nattvarden. Åsigten härom, som skulle
ersätta transsubstantiationsläran, framställdes först
af abboten Rupert af Deutz (d. 1135) och hyllades
äfven af dominikanern Johan af Paris (d. 1306),
men vann aldrig något allmännare antagande. Katolska
skriftställare tillskrifva med orätt lutherska kyrkan
denna åsigt. E. J. Ö.
Impasse [ängpass], Fr., återvändsgränd. Spelt.,
göra ett impasse (Sv. förvr. inpass), taga med ett
lågt kort i tanke att motspelaren ändock icke kan
taga öfver det.
Impastera (Ital. impastare, af Lat. in, i, på, och
pasta, deg, egentl. breda deg öfver, breda ut som
deg), vid oljemålning lägga på färgämnet i starka,
ofördelade massor. En målning säges vara endast
impasterad, då blott de stora färgmassorna äro
isatta, utan att sins emellan vara hvarken förmedlade
eller noggrant begränsade. Väl impasterad kallas en
oljemålning, då färgen är saftigt, ledigt och till
en viss tjocklek anbragt. Såsom en skolregel har i
allmänhet gällt, att man bör impastera
dagrarna och deremot pålägga färgen tunt i skuggorna.
UPk.
Impasto (Ital.; se Impastera), målarek., tjock
och saftig påläggning af färgämnet; "undermålning".
Impatiens L., bot., ett slägte af egendomliga
örter, hörande till nat. fam. Balsamineae A. Rich.,
kl. Pentandria L. Den i Sverige på fuktiga, skuggiga
ställen växande, vilda gula balsaminen, I. noli tangere
L., har en stjelk af 30-75 cm. höjd, hvilken är
upprät, något grenig, med kantigt uppsvällda leder,
glänsande glatt och halft genoinskinande. Bladen
äro skaftade, mycket tunna (liksom späda),
äggrundt aflånga, grofsågade, 4-6 cm. långa och
2-3 cm. breda. Blomfodret består af 2 små yttre
grönaktiga och 3 inre blad, af hvilka 2 äro mycket
små och ofta felslå, men det tredje är mycket stort,
gulfärgadt och försedt med en lång sporre. Blomkronan
bildas af 5 blad, 4 sammanvuxna parvis nedtill och
1 fritt. Ståndareknapparna äro tvårummiga och lossna
slutligen från strängarna samt fastna på märket, som
är odeladt och spetsigt samt saknar stift. Frukten
är en lång och smal, cylindrisk eller något kantig
kapsel, som i moget tillstånd vid minsta vidröring
elastiskt uppspringer och kringkastar fröna. Det
är denna egenskap, som gifvit anledning; till det
vetenskapliga namnet, som ordagrant betyder: "otålig,
rör mig icke". Den gula balsaminen öppnar, under
kall och regnig väderlek, icke alla sina blommor,
men befruktning eger icke dess mindre rum i dessa
slutna ("kleistogama") blommor ("klandestin, homoklin,
pollination"), och de gifva utbildad frukt. Derigenom
att blomman hålles sluten, bevaras inom densamma
antagligen en viss mängd värme, behöflig för
frömjölets utbildning till befruktningsduglighet. - I
våra trädgårdar, likasom i våra fönster, odlas mycket
den från Orienten härstammande trädgårdsbalsaminen,
I. balsamina L., som ursprungligen har röda blommor,
men af hvilken dock genom odling många färgvarieteter
uppkommit. Dess klara stjelkar nyttjas af allmogen att
lägga i branvin, hvarigenom erhålles en "sårbalsam";
häraf skall namnet balsamin hafva uppkommit.
O. T. S.
Impeachment [impitjment], Eng. och
Nord-amer. statsr. I England innebär impeachment,
som kan spåras tillbaka till 1376, att underhuset
inför öfverhuset såsom domstol väcker åtal för
statsförbrytelser. På detta sätt kunna medborgare i
allmänhet åtalas och dömas för förräderibrott; men sin
särskilda statsrättsliga betydelse har impeachment
såsom värn mot en korrumperad rättsskipning,
emedan det kan tillämpas på orättrådiga domare,
och framförallt såsom användbart mot kronans
ministrar. Före år 1717 begagnade parlamentet sig
af impeachment för att af ministrarna utkräfva icke
blott juridiskt, utan äfven politiskt ansvar; men från
denna tid har man ansett, att underhuset bör inskränka
sina åtal mot ministrarna till sådana förbrytelser
som bestickning och oredlighet. Impeachment mot en
engelsk minister har icke förekommit sedan 1805. Då
underhuset beslutit åtal, uppsätter det en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
