Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indianer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekantskapen med européerna mot bila (tomahawk) och
slagtknif samt, på sista tiden, eldvapen. Deras kost
är nästan uteslutande animalisk, blott vid brist
derpå begagnas vilda växter. Intet åkerbruk, ingen
husdjursafvel förekommer, t. o. m. hästen fångas
i fritt tillstånd. Den i allmänhet pompösa och
fantastiska drägten består af flere med franslika
prydnader smyckade skinnplagg. Ansigtet målas med
bjärta färger; håret bäres slätt nedhängande eller
afklippes helt och hållet, utom skalp-locken öfverst
på hjessan. Den förnämsta prydnaden, hvilken äfven
nyttjas som ersättning för mynt, är wampum, hals-
och armband af perlor, mödosamt förfärdigade af små
musslor. Äktenskapet, som för flickorna inträder
ovanligt tidigt, stundom redan vid 11 års ålder,
är en fullkomlig köpaffär; hustrurnas antal beror
på förmögenheten och är derför oftast inskränkt
till en. Under det mannen blott har ett åliggande:
kriget och jagten (eller fisket), förrättas alla andra
göromål uteslutande af qvinnorna. Föreställningarna
om ett kommande lif äro hos de ännu hedniska stammarna
dunkla och sakna all praktisk betydelse. Äfven
"den store anden", alltings skapare, som hos de
olika stammarna uppträder antingen som en formlös
idé eller som en mytisk jättegestalt, står icke
i någon beröring med indianens dagliga lif. Icke
honom, utan de onda andar, som hota menniskorna,
bringas offer och dyrkan, hvilken yttrar sig
dels i dans, dels i frivilliga marter. Dansen är
vanligen mimisk, hvarvid de dansande i klädsel
och rörelser efterhärma vissa djurslag (björn-,
hund-, buffel- och örn-dans); af helt annan art äro
t. ex. pipdansen och skalpdansen. Föga framstående
är indianens andliga begåfning. Talförhållanden
och abstrakta idéer äro för honom svårfattliga; de
poetiska alstren (krigs- och kärlekssånger) lida
af omsägningar och tomt skryt; deremot berömmes
de rödes vältalighet, måhända öfverdrifvet, för
gripande enkelhet och kraft. De mest utvecklade
indianerna, mejikaner och peruaner, visa i sina
minnesmärken en fantasilös enformighet. Den räta
linien är herskande i deras skulptur; den rätliniga
pyramiden är idealet för deras byggnadskonst (jfr
Amerikanska fornlemningar). Intet amerikanskt folk har
utbildat ett egentligt skriftsystem; den mejikanska
bildskriften betecknar höjdpunkten af deras förmåga i
detta fall. I afseende på deras språk se Amerikanska
språk. Hur ringa kännedomen om dessa ännu är, och hur
förvånande talrika de fullkomligt skilda språken äro
inom en och samma grupp, så utgör dock språket, vid
obetydligheten af de öfriga etnografiska olikheterna,
det enda medlet att indela och något så när åtskilja
de till namnen nästan oräkneliga stammarna.
Nord- och Central-Amerikas indianer kunna efter
språket indelas i följande 16 grupper. I. Till Kenai-
folken i mellersta och östra Aljaska, hvilka sjelfva
kalla sig thnaina ("menniskor"), höra kenai-tena
och ah-tena (atna) vid södra kusten, koltsjaner, af
ryssarna kallade ugalentsi, ugalachmiut, mellan de
föregående och Jukon-floden, samt kajukho-tena,
ryssarnas ingalik, och unakho-tena vid
nämnda flods mellersta lopp. - II. Öster om
kenai-folken utbreda sig öfver mer än 1/3 af
britiska Nord-Amerika athapaskerna, till hvilka de
förra äfven ofta räknas. Dessa, som sjelfva kalla
sig tinne ("menniskor"), innehafva Mackenzie-
och Athapaska-flodernas vidsträckta vattensystem
mellan den af eskimoer befolkade ishafskusten
i n., Hudsons-bay i ö. samt Churchill- och norra
Saskatsjavan-floderna i s. I v. öfverskrida de
Klippbergen och komma kusten på 100 eng. mil (160
km.) nära. På detta ofantliga område särskiljas
följande grupper: a) chepewyan (chippewyan,
ej att förvexla med de algonkinska chippeway) i
ö. mellan Churchill- och Stora fisk-floderna. Till
denna athapaskfolkets kärna, hvars namn ofta
utsträckes öfver alla dithörande stammar, ansluta
sig närmast koppar-indianerna, mellan Stora
fisk -och Kopparmin-floderna, har-indianerna samt,
norr om Stora slafsjön, hund-refbensindianerna
(Eng. dogribs) i v. och rödknifs-indianerna
(red-knives) i ö. b) Bäfver-indianerna s. v. om
Athapaska-sjön vid Freds-floden, med sina sydvestliga
grannar berg-indianerna (äfven kallade strong-bows)
och sicanni vid Klippbergen, c) Längre ned
i s. v. bo sarsi (sursees) vid M:t Hooker,
v. om dem tahkali (tacullies), mellan Klipp- och
Kust-bergen, och s. v. om dem nagailerna, mellan
Salmon- och Fraser-floderna, d) I nordvestra delen
af området bo nehanne- och kutsjin-folken; till de
förra höra abbato-tena, chilkaht-tena och daho-tena,
kring Lewis- och Pelly-floderna, till de senare
tutsjone-kutsjin (crow-indians) och han-kutsjin vid
Jukon-floden, kutsja-kutsjin ("låglands-folket") vid
Porcupine-floden samt vunta-kutsjin ("rått-folket"),
äfven kallade digothi eller loucheux, och
natsje-kutsjin ("starka folket") mellan Porcupine och
Mackenzie. e) Alldeles skilda från de föregående bo
följande stammar, hvilka dock genom språkliga intyg
visats tillhöra athapaskfolket. I Oregon-staten, nära
Stilla hafvets kust, och åtskilda från hvarandra af
oregon-folken (se n:o IX) bo qualchjokua (qualhiogua)
n. om Columbia-floden, tlats-kanai, tjinuk (chinook)
och umpqua (ömkua) s. derom, samt längre i s. hupah
(hoopah) i norra Kalifornien. I Arizona-territoriet
samt i staterna New Mejico och Texas bo de med
hvarandra nära beslägtade navajos (navahoes)
mellan Colorados källfloder, apatjerna (apaches)
kring Gilas öfre och Rio grande del nortes mellersta
lopp samt slutligen lipanes (ipandes) mellan
den sistnämndes och Nueces’ utlopp i Mejico-viken. -
III. Algonkin-indianernas område sträckte sig,
med fullständigt inneslutande af irokesernas, öfver
mellersta Nord-Amerika från Atlantiska hafvet
till Klippbergen. Nordgränsen mot athapaskema
bildade Churchill, sydöstgränsen mot apalacherna
Neuse- och Cumberlandfloderna i Nord-Carolina och
Kentucky. Sydvestgränsen mot Sioux var Mississippi
och en oregelbunden linie från Michigan-sjön till
Klippbergen. Hit höra: a) Nordöstra grenen: mikmak,
i New Brunswick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
