Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Issik-kul - Is-skåp - Issmältningsmetod - Issoire - Issos (Oserlyk) - Issoudun - Issy - Istadarätt - Istadighet - Istakar - Istambul l. Stambul - Istar - Isted
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djup bassäng mellan Trans-ilenska Alatau
och Tiansjan eller, såsom den delen af berget
kallas, Terskei-Alatau. Största längden från ö. till
v. är omkr. 200 km., största bredden 53 km.; hela
vattenytan uppgifves till 5,850 qvkm. Höjden öfver
hafvet är omkr. 1,400 m. I. är en fiskrik sjö,
med klarblått, salt vatten, och mottager omkr. 40
tillflöden, bland hvilka de största äro Tub och
Jirgalan, men saknar aflopp.
Is-skåp, smärre förvaringsskåp för matvaror och
drycker, som der hållas friska medelst is. Is-skåpen
äro vanligen 1 eller 1,5 m. höga, öppnas med ett
lock eller med dörrar samt hafva dubbla väggar och
zinkbeslag invändigt. Ofta är mellanrummet i väggarna
fyldt med dåligt värmeledande ämnen. Nederst inlägges
isen, och varorna hafva sin plats på några galler
öfver hvarandra. Smältvattnet afflyter genom ett rör.
Issmältningsmetod. Se Egentligt värme och Kalorimeter.
Issoire [-såar], stad i franska depart. Puy-de-Dôme,
vid Crouse, nära dess förening med Allier. 6,294
innev. (1881). I. (Lat. Icciodurum l. Issiodurum)
var en betydande stad redan på romarnas tid och erhöll
i 3:dje årh. en kristen församling, som gick under
vid vandalernas härjningar i 5:te årh.
Issos (nu Oserlyk), i forntiden sjöstad i Cilicien
vid innersta änden af den efter staden uppkallade
viken (Sinus issicus, nu Iskanderun-viken), är bekant
genom Alexander den stores seger öfver Darius 333
f. Kr.
Issoudun [-döng], stad i franska depart. Indre,
vid Orléans-banan. 14,282 innev. (1881). Af de
befästningar, som fordom omgåfvo staden, återstår
endast det s. k. Tour blanche, en massiv, cylindrisk
byggnad från 13:de årh. Export af litografisk sten,
som brytes i granskapet. Staden existerade på romarnas
tid under benämningarna Auxellodunum, Exoldunum
och Issoldunum.
Issy [-si], kommun i franska depart. Seine,
straxt sydvest om Paris, nära Seine. 8,208
innev. (1881). Stort försörjningshus för ålderstigne
män (Hospice des ménages). – Fort Issy, beläget något
längre söder ut, förstördes 1870-71 af det tyska
artilleriet. Den 3 Juli 1815 stod vid I. den sista
striden mellan Blücher och Davout, till följd af
hvilken Paris följande dag kapitulerade.
Istadarätt jur. Se Arfsordning och Arfsrätt.
Istadighet, ett fel hos hästar, som vanligen
gifver sig tillkänna derigenom att de ej vilja draga
sitt lass eller gå förbi ett föremål, för hvilket
de förut blifvit skrämda. Antingen stå de stilla,
oaktadt de blifva strängt straffade, eller gå de
baklänges. Ofta utföra de efter någon stund sitt
vanliga arbete med största lätthet. Någon sjukdom
i hjernan eller någon annan inre sjukdom ligger i
allmänhet ej till grund för istadigheten, utan fel i
anspänningen, sår eller ömhet i de delar, som beröras
af sele eller sadel, för tunga lass, rädsla o. s. v.,
hvarför man genom en mild och omsorgsfull skötsel af
djuret kan häfva detta fel. C. A. L.
Istakar, stad i persiska prov. Fars, i närheten af
det gamla Persepolis, af hvars ruiner staden till
stor del är byggd.
Istambul l. Stambul, turkarnas namn på
Konstantinopel, bildadt af Nygrek, is ten polin,
"till staden". – Istambul-efendisi kallades fordom
chefen för Konstantinopels polisväsende, hvilken
särskildt hade omsorgen om lifsmedlen och deras
pris. Hans nuvarande titel är Ihtisab-Naziri.
Istar, krigs- och kärleksgudinnan hos babylonerna,
motsvarande fenicernas Astarte (se
d. o.). Ursprungligen gudinna för de förstörande
naturkrafterna, sammanföll hon alltmer med de
välgörande makternas gudinna, Mylitta (se d. o.),
så att hon ansågs sända än fruktbarhet och frid,
än död och förderf. Hon framställes rustad med båge
och pilar, hägnande jagtens och krigets idrotter. I
inskrifterna benämnes hon ofta "den sälla", "hon, som
fröjdar menniskorna". I ett märkligt forn-babyloniskt
epos, öfversatt af E. Schrader ("Die höllenfahrt
der Istar", 1874), skildras huru I. nedstiger till
underjorden, "jordherskarinnans boning", för att
uppsöka sin döde make, samt huru all alstringsdrift på
jorden hvilar, så länge kärleksgudinnan dröjer borta.
Isted, by i preussiska prov. Schleswig-Holstein,
7,5 km. n. om staden Slesvig. Den 25 Juli 1850 stod
ett ryktbart slag vid I. mellan den danska armén,
under general Krogh, och den schleswig-holsteinska,
under general Willisen. Willisen hade med 33,000
man intagit en stark ställning, med centern
vid I., den venstra flygeln sträckande sig till
Bollingsted-ån och den högra till Vedelspang, bakom
Langsö. Danskarna anföllo honom tidigt på morgonen,
i det att öfverste Ræders brigad raskt tog Bögholt,
v. om Isted, och trängde fram öfver Bögmose, men
sedan kastades tillbaka. En flere timmars häftig
strid uppstod då, hvilken slutade med att Bögholt
å nyo intogs af danskarna och fienden drefs ned mot
I. Samtidigt hade öfverste Læssöe med en bataljon
sönderjylländingar österifrån ryckt ned mot Grydeskov,
mellan Isted-sö och Langsö, och ehuru Læssöe sjelf
stupade, intogs skogen. Men då brigaden Baggesen,
som följde efter honom, ryckte fram genom byn
Övre-Stolk, blef den oförmodadt anfallen i flanken
af von der Horst, hvarvid stor förvirring uppstod
och den danske generalen Schleppegrell stupade. Ett
ögonblick trodde danskarna slaget vara förloradt,
men öfverstelöjtnant Henckel, som anförde reserven,
tog snart Övre-Stolk tillbaka, jagade von der Horsts
skaror genom Grydeskov och återupprättade ordningen
inom divisionen. Befälet öfver denna öfvertogs då
af de Meza. Samtidigt hade danskarna efter en blodig
strid eröfrat I. och tillbakavisat Willisens försök
att taga det åter. Kl. 12 började, under öfverste
Irmingers ledning, det danska hufvudanfallet på
ställningen s. om I.; fiendens skansar intogos,
det danska fotfolket trängde genom skogarna ned
till Dannevirke, och Willisen förde sin slagna här
mot s. ö. till Mysunde och öfver Slien samt dagen
derefter vidare till Rendsborg. Det danska rytteriet,
under Flindt, hvilket skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
