Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Joakim Murat - Joan Karlsson - Joanne, Adolphe Laurent - Joar Blå - Joas (Jehoas) - Job - Jobbé-Duval, Armand Marie Félix - Jobber - Jobez, Alphonse - Jobspost - Jobst - Joch - Jochmus, August Giacomo von Cotignola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Joakim Murat [myra], konung af Neapel. Se Murat.
Joan Karlsson, till Vada (nu Södertuna) i
Södermanland, höfvitsman, namnes såsom väpnare
1404, såsom riksråd 1434. Han var en af Engelbrekts
anhängare och sattes af honom till höfvitsman för
belägringshären vid Nyköpings slott 1436. Sedan
slottet s. å. gifvit sig åt marsken Karl Knutsson,
var han dennes höfvitsman derstädes 1436-37. Vid
Kristofers kröning (1441) blef J. riddare och 1442
höfvitsman på Stockholms slott samt var lagman i
Södermanland från 1443 till sin död. 1450 deltog han i
mötet i Halmstad och åtog sig, oaktadt sin höga ålder,
på våren 1457 att resa till Danmark för att uppgöra
med konung Kristian om hans inkallande, men dog
s. å. – J. förde i vapnet två korslagda färlor. B. S.
Joanne [sjåann], Adolphe Laurent, fransk
skriftställare, mest känd som författare af
resehandböcker, f. 1813, blef advokat i Paris
1836, men egnade sig från 1839 odeladt åt
literaturen. Död 1881. Han författade på 1840-talet
flitigt artiklar för tidningar och tidskrifter samt
grundade 1843, i förening med Paulin och Charton,
"L’Illustration". Efter en resa i Schweiz och Tyskland
utgaf han 1841 sin första Itinéraire, på hvilken
han låtit en hel skara sådana följa. En ny samling,
som länge utgafs under J:s ledning, skall omfatta
120 delar, under det gemensamma namnet Guides-
Joanne. Från 1866 utgaf J. äfven sammanträngda
bearbetningar af de större resehandböckerna under
titeln Guides-Diamants: Ett monumentalt verk i inhemsk
ortbeskrifning och statistik är J:s Dictionnaire des
communes de France (1864; 2:dra uppl. 1869), och af
icke mindre betydelse är hans Itinéraire géneral de
la France (1865-75). J. öfversatte jämväl åtskilligt
från engelska författare samt skref några romaner
och en del poem.
Joar Blå. Se Blå, svensk ätt.
Joas (Jehoas). 1. J., konung öfver Juda rike (877-838
f. Kr.), undangömdes i templet för att räddas från
det blodbad, som hans farmor, Athalia, anställt
i den kungliga familjen, och smordes vid 7 års
ålder till konung. Då drottning Athalia mördades,
besteg han genast tronen under presten Jojadas
förmynderskap. Fastän regeringen var helt och
hållet teokratisk, egde J. likväl icke presternas
tillgifvenhet. Då han afvärjde syrernas tåg mot
Jerusalem genom en dryg kontribution, som till en
del togs ur tempelskatten (2 Kon. 12: 19), anstiftade
presterna en sammansvärjning och dödade konungen. –
2. J., konung öfver Israel (840-825 f. Kr.), var son
och efterföljare till Joachas. Landet angreps af den
judiske konungen Amasja; men denne blef slagen af
J., som eröfrade Jerusalem och gjorde rikt byte (2
Kon. 14:14). Af sin vän profeten Elisa uppmanades han
till strid mot syrerna. Kriget slutade lyckligt för
J. med återeröfrandet af trakterna öster om Jordan.
L. L.
Job. Se Ijob.
Jobbé-Duval [sjåbe-dyvall], Armand Marie Félix,
fransk målare, f. 1821, var tidigt lärjunge hos Paul
Delaroche och framträdde
första gången 1841. Han har målat i många olika arter:
religiösa bilder, såsom Den heliga jungfruns vanmakt
(1849), taflor efter skalder, t. ex. Margareta i
trädgården (1845) och Bruden från Korinth (1853),
samt genrebilder, bl. a. Kyssen och Brudens
toalett. Dessutom har han utfört många porträtt
och äfven monumentala arbeten i kyrkor, såsom
Pesten i Milano (1853) i Carlo Borromeos kapell i
kyrkan S. Severin i Paris. Till hans senare arbeten
hör en stor dekorativ fris, Barnhus’ mysterier
(1873, synlig vid verldsutställningen 1878). J. var
1870-71 maire i 15:de arrondissementet och utmärkte
sig för sina sträfvanden mot kommunarderna
samt har sedan 1873 varit flere gånger vald
till ledamot af Conseil municipal i Paris.
C. R. N.
Jobber [djåbbör], Eng. (egentl. handtlangare,
mellanhandlare, af job, tillfälligt arbete,
plockaffär), börsspelare, aktievinglare. Samma
föraktliga betydelse har Stockjobber (af Eng. stock,
fondaktier). – Jobberi (Eng. jobbery), börsspel,
vingleri med aktier eller statspapper.
Jobez [sjåbe], Alphonse, fransk historieskrifvare,
född 1813, var 1848 medlem af konstituerande
församlingen. Han har författat La France sous Louis
XV (6 bd, 1864-73) och La France sous Louis XVI
(1877).
Jobspost, olycksbud, underrättelse om någon svårare
motgång eller sorg, hvaraf man drabbats. Uttrycket
har sin upprinnelse från Ijobs (Jobs) bok, 1: 14, 16,
17 och 18, der det skildras huru Ijob af anländande
tjenare får vetskap om de olycksöden, som slag i slag
sköflat hans egendom och familjelycka.
Jobst. Se Jodocus.
Joch, T., ok, begagnades fordom i åtskilliga tyska
land såsom fåltmått för att beteckna ett så stort
stycke land, som man med ett par oxar kunde plöja på
en dag (jfr Lat. jugerum, af jugum). I Österrike var
"joch" lagligt mått ända till metersystemets införande
(d. 1 Jan. 1876) och utgjorde 1,600 qvadratfamnar
(57,600 qvadratfot) samt motsvarade 5,754,6 qvm. Äfven
i Oldenburg var detta mått, under benämningen jück
l. juch, fältmått till 1871 och motsvarade 5,602,8
qvm. (katasterjück l. gammalt jück) eller 4,538,3
qvm. (nytt jück).
Jochmus, August Giacomo, friherre von Cotignola,
tysk militär, f. 1808, d. 1881, egnade sig först
åt handel, men gaf sig 1827 såsom "filhellen" i
grekisk tjenst, der han blef kapten. 1835 ingick
han i den främlingslegion, som England sände till
drottning Isabellas hjelp. I Spanien avancerade han
(1837) till brigadgeneral och generalstabschef
vid kantabriska armén. 1840-41 deltog han i
syriska kriget, först som generalstabschef vid
den förenade rysk-turkisk-österrikiska hären,
sedan som öfverbefälhafvare för den turkiska
operationsarmén. J. beklädde derefter en tjenst
inom turkiska krigsministeriet, men återvände efter
Marsrevolutionens utbrott i Tyskland 1848 till sitt
hemland. Från Maj till Dec. 1849 var han utrikes- och
marin-minister i riksföreståndaren ärkehertig Johans
riksministèr. 1859 utnämndes han till österrikisk
fältmarskalklöjtnant och 1860 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
