Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Keramik är den numera allmänt antagna benämningen på lergodstillverkningen i hela dess omfattning - Keratin, kem., hornämne (se d. o.) - Keratitis, med., inflammation af ögats hornhinna - Keratoser, med., det gemensamma namnet för alla på en abnorm utveckling af epidermis och hornartade väfnader beroende hudåkommor - Kératry, Auguste Hilarion - Kératry, Emile de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
k. fina fajansen och stengodset, till den tredje
gruppen de olika arterna af porslin. – Betydliga
keramiska samlingar hafva under 1800-talet bildats
i de flesta land. Samtidigt har äfven uppstått en
högst ansenlig keremisk literatur, hvars arbeten
kunna räknas i hundratal, och som är riktad på
att, så vidt möjligt, skildra hvarje särskild
fabrikations, t. o. m. hvarje särskild fabriks
historia. Inom den svenska literaturen på detta
område märkas G. H. Stråles utförliga arbeten öfver
de gamla svenska fabrikerna Rörstrand och Marieberg
(1879 och 1880) samt den af G. Upmark och L. Looström
utgifna beskrifvande förteckningen öfver de keramiska
föremålen i kon. Karl XV:s konstslöjdsamling (1883).
Upk.
Keratin (hårdt k; af Grek. keras, horn), kem.,
hornämne (se d. o.).
Keratitis (hårdt k; af Grek. keras, horn), med.,
inflammation af ögats hornhinna (cornea). Denna
sjukdom är mycket vanlig, i synnerhet hos barn. Den
uppträder än direkt i hornhinnan, än som en
följd af andra ögoninflammationer, synnerligast i
bindehinnan (conjunctiva). Den är än akut, förenad
med ytterlig ljusskygghet och tårflöde, än mera
kronisk. Den består ibland i större eller smärre
varhärdar, som bilda sig i hornhinnans substans,
brista och efterlemna sår, hvilka i lyckligt fall
kunna läkas med en fläck eller ett ärr. Hos unga
personer och vid små substansförluster kunna dessa
ärr med tiden försvinna. I andra fall qvarstanna
de hela lifvet igenom och skymma synen, om de äro
belägna framför pupillen; i andra åter medföra såren
bristning af hornhinnan å det sjuka stället. Är
förlusten betydlig, kan ögat deraf helt och hållet
ödeläggas. I de mera kroniska fallen är faran mindre,
men utgången ej sällan oviss. Åkomman har mycken
benägenhet att recidivera, synnerligen hos skrofulösa
barn. Vid behandlingen bör alltid noga aktgifvas
derpå, om sjukdomen är framkallad af felaktigheter
i ögonlockens ställning, lidanden i bindehinnan
o. s. v. Rsr.
Keratoser (hårdt k; af Grek. keras, horn), med., det
gemensamma namnet för alla på en abnorm utveckling af
epidermis och hornartade väfnader beroende hudåkommor,
t. ex. svålbildning, liktornar, hudhorn, vårtor och
ichtyosis. F. B.
Kératry [keratri]. 1. Auguste Hilarion de K.,
grefve, fransk politiker och författare, f. i Rennes
(Bretagne) 1769, begaf sig, efter att hafva
afslutat sina juridiska studier, till Paris, der han
vann Bernardin de Saint-Pierres vänskap och 1791
utgaf ett band Contes et idylles. Han återvände
1793 till Rennes, satt under Carriers revolutionära
skräckvälde en längre tid fängslad, men frigafs
slutligen, hvarefter han i många år delade sin tid
mellan göromål i sin kommuns tjenst och literär
verksamhet. År 1818 invaldes han af sin hemort i
deputeradekammaren, der han kämpade för tryckfrihet
och samvetsfrihet samt med mycken vältalighet
och djerfhet anföll såväl den heliga alliansens
politik som en mängd missbruk, såsom statslotteriet,
offentliga spelhus, saltskatten o. s. v. Äfven inom
pressen förfäktade han, såsom
medarbetare i "Courrier français", med stor talang
liberalismens grundsatser. Af konung Ludvig Filip
1837 utnämnd till ledamot af pärskammaren, slöt sig
K. alltmer till det konservativa partiet. Äfven i
lagstiftande församlingen, dit han 1849 invaldes af
departementet Finistère och hvars ålderspresident
han var, röstade K. med högern. Efter statskuppen
1851 drog han sig tillbaka till privatlifvet. Han
afled 1859. Under sin långa lefnad utgaf K. en
stor mängd politiska, filosofiska, didaktiska och
estetiska skrifter äfvensom dikter och romaner. Många
af dem väckte på sin tid stort bifall, men alla
äro nu nästan fullkomligt glömda. Vi nämna endast
Voyaye de 24 heures (1800), Inductions morales et
philosophiques (1817), Le Salon de 1819, Saphira ou
Paris et Rome sons l’empire (1835), Une fin de siècle
(1840) och Clarisse (1854). – 2. Emile de K., grefve,
fransk politiker och författare, den förres son, född
i Paris d. 20 Mars 1832, blef 1854 volontär vid ett
jägareregemente, deltog i Krimkriget samt utmärkte
sig i kriget mot Mejico, der han 1864 utnämndes
till kapten. Han tog 1865 afsked och återvände
till Frankrike, der han i "Revue contemporaine"
publicerade flere artiklar rörande kriget i Mejico,
marskalk Bazaine och kejsar Maximilian, hvilka
väckte oerhördt uppseende och lemnade oppositionen
i lagstiftande kåren, med Thiers och Jules Favre i
spetsen, ett rikt material till de häftigaste och mest
berättigade anfall mot Napoleon III:s politik. Såsom
utgifvare af "Revue moderne" fortsatte K. sina
afslöjanden rörande de finansiella och politiska
skandaler, som stodo i samband med expeditionen till
Mejico. Af Brest invald i lagstiftande kåren 1869,
slöt han sig till oppositionen. Efter revolutionen
d. 4 Sept. 1870 utnämnde nationalförsvarsregeringen
K. till polisprefekt i Paris. Såsom sådan utvecklade
han stor verksamhet, men tog af obekant anledning
snart afsked och afreste i ballong från det
belägrade Paris för att utföra en diplomatisk
mission i Spanien, hvilken likväl icke ledde
till något resultat. Återkommen till Frankrike,
utnämndes K. d. 22 Okt. 1870 till divisionsgeneral
och öfverbefälhafvare för de mobiliserade
stridskrafterna i de fem departement, som motsvara
det gamla Bretagne. Han utvecklade i denna egenskap
stor energi, organiserade 47 linie-bataljoner, 7
kompanier francs-tireurs och 9 batterier artilleri
samt upprättade i Conlie ett befäst läger. Men efter
att hafva råkat i oenighet med den af Freycinet ledda
krigsförvaltningen nedlade K. sitt befäl, d. 27 Nov.,
och lefde i tillbakadragenhet, tills han af Thiers
utnämndes till prefekt i departementet Haute-Garonne,
hvarifrån han redan i Nov. 1871 förflyttades till det
vigtiga och oroliga departementet Bouches-du-Rhône
(Marseille). Han råkade snart i häftig tvist såväl
med Marseilles municipalråd som med departementets
generalråd, och då regeringen vägrade att samtycka
till hans begäran om generalrådets upplösning, tog
han i Aug. 1872 afsked. Dermed var K:s politiska rol
utspelad, och förgäfves uppträdde han som kandidat vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
