Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monti, Vincenzo - Monti ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
al generale Acton, hvartill Piranesi lemnat
M. material 1794 eller 1795. – Genom sin eldiga och
djerfva, men på samma gång högeligen harmoniska
diktion blef M. en af italienska vitterhetens
pånyttfödare. Dertill bidrog äfven icke minst,
att han hänvisade till Dantes storhet och återknöt
nationens samband med denne. M. dref en dyrkan
med det konstnärliga och var i de flesta fall en
slaf under sin fantasi. Man har sökt försvara hans
politiska vingleri med att i hans lättrörliga sinne
se en trogen spegel af landets vexlande öden under
denna tidrymd, så att hvarje herskareskifte hos honom
väckte en ny form af patriotisk förhoppning.
Monti, Raffaelle, italiensk bildhuggare,
f. 1818 i Milano, lärjunge af sin fader,
Gaetano M. (d. 1847), studerade äfven på akademien
i sin fädernestad och erhöll medalj för sin grupp
Alexander, som tämjer Bucephalus. 1838 utförde han
Ajas med Patroklos’ lik. Han vistades en tid i Wien,
men tog efter kriget mellan Österrike och Italien
sin bostad i England, der han utförde Systrar,
som meta, En beslöjad vestal (i det från barocken
ärfda maneret att låta kroppsformerna skina igenom
slöjan), Eva efter syndafallet samt en mängd figurer
i Kristallpalatset. M. dog i London 1881.
Montia Mich., bot., ett litet örtslägte, hörande till
nat. fam. Portulacaceae Juss., kl. Triandria L. I
Sverige finnes M. fontana L., en liten, späd, bland
gräs vid källdrag eller i grundt vatten förekommande
ört, med kort, enkel eller utdragen (ibland simmande)
klynnedelad stjelk, som dels i bladvecken, dels i
grentopparna uppbär fåblommiga knippen af mycket små,
hvita blommor. Dessa hafva 2-bladigt foder och snedt
5-flikiga, trattlika, sambladiga kronor, som dock
på ryggsidan äro delade till basen. Frukten är en fri
kapsel med 3 frön, uppbristande i 3 valvler. Örten kan
användas såsom krasse. O. T. S.
Monficola. Se Stentrastslägtet.
Montifaud [mångtifå], Marc de, psevdonym för
den franska skriftställarinnan Marie Emilie
Quivogne-Chartrouse.
Montijo [-ticho], stad i spanska prov. Badajoz, 30
km. ö. om staden Badajoz, nära Guadiana. Omkr. 6,000
innev. Gammalt slott, stamborg för grefliga slägten
M., hvilken f. d. kejsarinnan Eugènie tillhör.
Monti Laziali. Se Albano-bergen.
Montilla [-til’ja], stad i spanska provinsen Cordova,
51 km. s. om staden Cordova, vid jernvägen emellan
Malaga och Cordova. Omkr. 13,000 innev. Vinodling
(»amontillado»). I M. föddes »il gran capitano»
Gonsalvo de Cordova.
Montlhéry [mångleri], stad i franska
depart. Seine-et-Oise, omkr. 20 km. s. s. v. om
Paris. Omkr. 2,000 innev. Bekant genom hertigens af
Berry seger derstädes d. 16 Juli 1465 öfver konung
Ludvig XI.
Montlosier [mångåsie], François Dominique de Reynaud,
grefve de M., fransk politisk skriftställare,
f. 1755, d. 1838, var i 1789 års nationalförsamling
en ifrig försvarare af konungadömet och sitt stånds
privilegier, emigrerade 1791 och uppsatte några år
senare i London den antirevolutionära tidningen »Le courrier
de Londres». 1800 trädde han i förste konsulns,
Bonapartes, tjenst och ställde sin penna till hans
förfogande. Hans verk De la monarchie française
etc. (3 bd, 1814) misshagade emellertid Bonaparte
och utgafs först efter dennes fall, med ett
ingalunda välvilligt tillägg af kejsarens egen
historia. Det är en panegyrik öfver det aristokratiska
feodalsamhället. Genom ett tilläggsband öfver den
andra restaurationen intill d. 1 April 1815, utgifvet
s. å., stötte M. sig med bourbonerna. På 1820-talet
utslungade han flere häftiga och uppseendeväckande
skrifter mot »prestpartiet» och blef efter
Julirevolutionen (1830) pär.
Montluc [mångly’k], Blaise de Lasseran-Massencôme,
fransk marskalk, f. 1501, d. 1577, vann namnkunnighet
genom sitt tappra försvar af Siena mot Karl V:s
trupper 1555 samt genom den trohet, hvarmed
han på hugenottkrigens tid upprätthöll den
kungliga myndigheten i Guienne. 1573 erhöll han
marskalksstafven. Ännu mera bekant är M. genom sina
memoarer, Commentaires (1592; bästa nyare editionen
utg. af Société de l’histoire de France, 5 bd,
1865–72), hvilka utgöra ett högst värdefullt bidrag
till krigens historia under tidrymden 1521–74. – M:s
broder, Jean de M., d. 1579 såsom biskop af Valence,
användes mycket i diplomatiska värf.
Montluçon [månglyså’ng], stad i franska
depart. Alliér, vid Cher, Berry-kanalen och flere
jernvägslinier. 24,767 innev. (1881). M. är den
förnämsta industristaden i mellersta Frankrike och har
stundom blifvit kalladt »det franska Manchester». Det
har jernverk, glas- och spegelfabriker, garfverier,
sågverk, ullspinneri, kalkugnar m. m. Commentry
stenkolsfält ligger ej långt derifrån.
Montmartre (mångrma’rtör; af Lat. Mons martyrum,
»martyrberget»), höjd och stadsdel på norra
sidan af Paris, bildar sedan 1860 Paris’
18:de arrondissement. På höjden, som är bekant
bl. a. genom sina kalkstens- och gipsbrott,
låg förr ett benediktinkloster, och v. om
densamma ligger kyrkogården M., den äldsta af de
nuv. begravningsplatserna i Paris. När de allierade
1814 inträngde i Frankrike, lät Napoleon I befästa
M. Den schlesiska arméns stormning af M. (d. 30
Mars 1814) hade Paris’ kapitulation till följd. I
kommunupproret 1871 besattes M. af de upproriske och
försågs med batterier. Först d. 25 Maj s. å.
fördrefvos de af Versailles-trupperna.
Montmédy [mångmedi], stad och fästning i franska
depart. Meuse, vid Chiers och jernvägen emellan
Sedan och Thionville, består af nedre och öfre staden,
den senare jämte citadellet belägen på en hög klippa
och omgifven af 8 bastioner. Omkr. 2,500 innev. Öfre
staden anlades och befästes på 1200-talet samt var i
16:de årh. ofta utsatt för belägringar. 1657 intogs
den af fransmännen (för 3:dje gången), som behöllo
den i freden 1659 och ombyggde fästningsverken. 1815
intogs den af nordtyska trupper. I 1870–71 års
fransk-tyska krig gaf den sig d. 14 Dec. 1870 åt
preussarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
