Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nièvre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enats om att förklara värdig en Manzonis penna. N:s
lyriska dikter, Poesie, utgåfvos 1883.
Nièvre [niåvör], departement i mellersta Frankrike,
bildadt af den gamla prov. Nivernais samt en del af
Orléannais, begränsas af departementen Loiret, Yonne,
Côte-d’Or, Saône-et-Loire, Allier och Cher samt har en
areal af 6,816 qvkm. med 347,576 innev (1881). Landet
är högt och bergigt, i synnerhet i ö., der Monts
de Morvan framgå, hvilka bilda vattenskilnaden
mellan Seine och Loire. I s. och v. flyter Loire
(gräns mot depart. Cher), som från h. mottager den
53 km. långa Nièvre, efter hvilken depart. fått sitt
namn, från v. Allier. Till Seines flodområde hör
Yonne, som upprinner i depart. Af den 175 km. långa
Nivernaiskanalen, som förenar Loire med Yonne, höra
122 km. till depart. och af Loirekanalen 58 km. Af
hela arealen är nära hälften odlad mark, 1/3 skog,
1/10 ängsmark samt 100 qvkm. vinberg, hvilka sistnämnda
lemna omkr. 200,000 hl. vin (hvaraf de bästa äro de
hvita vinerna från Pouilly) samt en stor qvantitet
drufvor, hvilka säljas i Paris. Spanmålsskörden
fyller ej behofvet. Af största betydelse för
depart. äro bergsbruket och den derpå grundade
jernindustrien. Stenkolsgrufvorna vid Decize lemna
omkr. 200,000 ton årligen, och de stora jernverken
i Fourchambauld, La Chaussade, Nevers och Imphy
m. fl. sysselsätta flere tusen arbetare. Äfven
andra industrigrenar blomstra. I administrativt
hänseende indelas depart. i 4 arrondissement: Nevers,
Château-Chinon, Clamecy och Cosne. Hufvudstad är
Nevers.
Ni fallor, Lat., »om jag ej bedrager mig».
Niflungar, en benämning, som är identisk med
gjukungar (se d. o.). Oftast användes den om
Gunnar och Högne. Guldet, som Fafne egt, kallades
niflungaskatten. Alla niflungar sägas hafva haft
korpsvart hår. Jfr för öfrigt Nibelungen lied.
Th. W.
Nifvelhel (Isl. Niflhel), Nord. mytol., den »töckniga
underjorden», Hels område, kallas också Nifvelhem
(se d. o.). Under Nifvelhel ligga nio verldar eller
områden, öfver hvilka Hel herskar, och hvarest hon
skiftar boningar åt dem, som sändas till henne.
Th. W.
Nifvelhem (Isl. Niflheimr), Nord. mytol.,
en underjordisk verld, vanligen fattad såsom
identisk med Nifvelhel (se d. o.). Nifvelhem sades
hafva varit till många tider förr, än jorden
skapades, och tänktes beläget på norra sidan
om Ginnungagap. Midt i N. är brunnen Hvergelme,
ur hvilken många underjordiska floder framföda.
Th. W.
Nigella Tourn., bot., farmak., ett örtslägte inom
nat. fam. Ranunculaceae Juss., kl. Polyandria
L. Blomfodret består af stora kronbladslika blad,
snart affallande. Kronbladen äro helt små, tvåläppiga;
nedre läppen är 2 klufven. Frukten består af högt
upp förenade karpeller. De mest bekanta arterna äro
N. damascena L., jungfrun i det gröna (se d. o.) och
N. sativa, svartkummin, som är fotshög, gleshårig,
med bladen delade i bredare slutflikar, saknar
svepe och oftast har 6 glandelprickiga karpeller,
som innehålla en mängd
svarta, 3-kantiga, finknottriga frön, förr officinella
under namnet Semina Nigellae. Dessa hafva en starkt
smultronliknande smak och begagnas derför i södra
Europa till att gifva smak åt s. k. smultronglace. De
användas äfven på grund af ett bitterämne, nigellin,
såsom magstärkande samt väder- och urindrifvande
medel. Flere andra arter användas på liknande sätt
i Orienten och Indien. O. T. S.
Niger, näst Kongo och Nilen Afrikas största flod, har
sina källor på norra sidan af de berg (kända under
namnet Kongbergen och flere lokala benämningar),
som gå parallelt med Öfre Guineas kust, flyter mot
n. ö. till 17° 30’ n. br. och Greenwichs meridian,
derefter mot s. ö. samt når Guinea-viken efter ett
lopp af omkr. 4,200 km. Hufvudströmmen bär särskilda
namn i olika trakter: Joliba (Djoliba, Daliba,
Dialiba), Kworra (Kowarra, Quorra), Mayo, Kakin
ruwa m. fl. Af de många källarmar, som bilda öfre N.,
äro Tamincono, Falico och Tembi de vigtigaste. Tembi,
den största, upprinner under 8° 36’ samt 10° 33’
v. lgd på Lomabergen, hvilka kunna anses innehålla
N:s länge sökta källor. Falicos källor ligga under 8°
45’ n. br. och 10° 25’ v. lgd, Taminconos omkr. 100
km. nordligare. Från Tembis källa till Kuruassa, der
Caillié i Juni 1825 öfvergick floden, är flodloppet
ej undersökt af någon europé, men de följande 100–110
km. till Bora äro bekanta genom Cailliés färd längs
östra stranden. Nedanför nämnda punkt följer åter ett
obekant stycke. Mellan Bamaku och föreningen med den
stora högerbifloden Mahel Balevel har floden en mera
östlig riktning. Under flere hundra kilometer nedanför
denna biflod är N. delad i en mängd flodarmar, som
omsluta stora områden af landet och bilda en verklig
labyrint af vattendrag och laguner ända till Timbuktu,
hvilken stad, ehuru belägen ett godt stycke från
floden, stundom lider af dess öfversvämningar. Vid
Tahont ’n eggish börja stränderna blifva bergiga
och flodfåran mera smal, stundom ej mer än 150
m. bred. Vid Burrum, der floden, som från Timbuktu
haft ett nästan östligt lopp, antager sydöstlig
riktning, får den åter en bredd af 400–500 m. samt
omgifves af lågland och kärrtrakter, här och der
afbrutna af berg. Mellan Sai (Barths sydligaste punkt
vid floden) och Gompa (Flegels nordligaste) är åter
en sträcka af omkr. 100 km. obekant för européer. Vid
Gompa mottager N. från v. bifloden Gubbi ’n Gundi, som
tillför honom Mayo Kebbis (l. Sokotos), Mayo Rancos,
Gubbi ’n Rimis och andra strömmars vatten. Mellan
Jauri (160 km. längre ned) och Bussa (100 km.), der
Mungo Park dog, är flodloppet flerestädes spärradt af
klippor och öar. Omkr. 300 km. nedanför Bussa mottager
N. från h. bifloden Kadina och under 7° 50’ n. br. och
6° 45’ ö. lgd sitt största tillflöde, Binue (på
battaspråket »vattnens moder»), som vid mynningen är
bredare (1,600 m.) än hufvudfloden (1,200 m.). Den
förenade floden, som har omkr. 3 km. bredd, är fylld
med öar och sandbankar samt omgifves till Idda af höga
stränder. Nedanför denna stad blifver det omgifvande
landet flackare och öfversvämmas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
