- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
483-484

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sander ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försvaret bestrides nämligen genom allmän värnpligt.

Historia. En revolutionär junta, ledd af kreolen
Jimenez, förklarade d. 27 Febr. 1844 San Domingo för
en sjelfständig republik, löst från all förbindelse
med republiken Haiti. Under franskt skydd kunde
den nybildade staten försvara sitt oberoende, och
redan s. å. utarbetades dess författning, efter
nord-amerikanskt mönster, af en konstituerande
församling. Till president valdes don Pedro
Santana. Republikens historia är uppfylld af krig
och presidentskiften. Under Santanas efterföljare
Jimenez anfölls S. 1849 af haitiska negerhorder
under kejsar Soulouque, men dessa blefvo då, liksom
vid ett förnyadt angrepp 1855, tillbakaslagna. För
att erhålla bekräftelse på sin sjelfständighet
afträdde S. Samanábugten till Förenta staterna 1854,
men måste upphäfva denna öfverenskommelse till
följd af Englands och Frankrikes protester. 1856
erkände Spanien genom ett fördrag republikens
oberoende, men fogade dervid en klausul om den
s. k. immatrikulationen, ett inregistrerande i af
spanska staten utlagda rullor, på grund hvaraf de
inom republiken bosatte f. d. spanske undersåtarna
kunde återfå kastiliansk medborgarerätt. Genom detta
lockbete tillväxte hastigt det spanska partiet,
och 1861 annekterades S. af Spanien. Redan 1863
utbröt dock ett uppror, hvarigenom spanska regeringen
nödgades draga sig tillbaka och afstå alla anspråk
1865. Partistrider mellan presidenterna Baez, Cabral,
Gonzalez m. fl. hafva sedan dess söndrat landet.

3. (Santo Domingo). Hufvudstad i nämnda
republik, på öns södra kust, vid Ozamaflodens
mynning. Omkr. 20,000 innev. Universitet. Staden
är omgifven af en mur och befäst. Till katedralen,
som byggdes 1514–40, fördes omkr. 1550 Columbus’
qvarlefvor; enligt hvad man länge trott, flyttades
de 1795 derifrån till Havanna, men 1877 trodde
man sig finna dem qvar i S., och numera torde
det vara omöjligt att med bestämdhet säga hvar de
finnas. Staden har liflig handel med S:t Thomas,
Nord-Amerikas Förenta stater och Europa. S. grundades
1496, plundrades 1586 af Drake samt blef 1689 och
1691 delvis förstördt af jordbäfningar.

San Domingo de Palenque. Se Palenque.

Sandomir (Sendomir, P. Sedomierz), stad
i guvern. Radom i ryska Polen, bebelägen på
Weichsels venstra strand. 14,079 innev. (1882). Bland
byggnader märkas ett gammalt slott och en praktfull
katedral. Staden har betydande fabriker och drifver
stor handel i synnerhet med trä och hvete. I dess
omgifningar finnes en mängd stenbrott, jern-,
köppar-, bly- och stenkolsgrufvor. Betydande redan
i 12:te årh., uppbrändes S. af tatarerna 1240 och
1259, hvarefter det nådde en hög blomstring under
1300-talet. Under Jagellonernas tid var det en af
Polens förnämsta städer, men förstördes å nyo af
svenskarna 1656. År 1570 hölls derstädes en synod,
hvarvid de polske dissidenterna antogo en gemensam
trosbekännelse.

Sandoni, Francesca. Se Cuzzoni.

Sandpapper och glaspapper, starkt papper, som
öfvergjutits med limvatten och sedan öfverströtts
med skarpkantig qvartsand eller fina glasskärfvor. Det
användes hufvudsakligen för polering af trä.

Sandperlor. Se Glasperlor.

Sandpump. Se Borrmaskiner.

Sandrart, Joachim von, tysk målare och
konsthistoriker, född i Frankfurt a. M. 1606, var
lärjunge af Gerard Honthorst, hvilken i sin ordning,
ehuru holländare, rönt starkt inflytande af de
italienske naturalisterna, främst Caravaggio. Han
följde sin lärare till England och studerade sedan i
Venezia, Bologna och Rom, der han umgicks med Claude
Lorrain, Nicolas Poussin och Gaspar Dughet samt sjelf
räknades bland konstens notabiliteter. Ursprungligen
hade han en dugtig realistisk uppfattning af
detaljen, utan att kunna komponera i sann mening,
men under sin vistelse i Rom vardt han alltmera
akademisk och fick sinne för allegorier. I sina
grundsatser höll han dock gerna fast vid naturen,
och det var han, som gjorde Claude uppmärksam på
att en landskapsmålare måste teckna sina träd efter
naturen. Efter 1635 bodde han först i Amsterdam och
sedan i Augsburg, der han utförde många altartaflor,
bl. a. for München, Bamberg, Würzburg, Regensburg,
Landshut och Augsburg, alla starkt akademiska. 1649
kallades han till Nürnberg och målade der en stor
tafla af den i anledning af fredsslutet anordnade
Fredsbanketten, med porträtt af alla deltagarna (nu
i Nürnbergs rådhus). 1672 återkom han till Nürnberg
och verkade der i den 1662 stiftade tyska akademien,
tills han dog, 1688. S. var äfven porträttmålare och
kopparstickare. Men sin största berömmelse har han
vunnit genom sitt konsthistoriska verk: Die deutsche
akademie der bau-, bildhauer- und malerkunst
(2 bd,
1675–79, förbättrad af Volkmann i 8 bd. 1768–75).
C. R. N.

Sandref. Se Sand.

Sandrör, Calamagrostis arenaria Rath.
(Arundo L., Psamma P. B.), bot., ett styft, gråhvitt gräs med
inrullade blad och växande på flygsandsfält vid
hafsstränder, i Sverige från Skåne upp till Bohus
län samt å gotländska Fårön och Sandön. Sandröret
har en mycket lång och grenig rotstock, som alltså
binder den lösa sand, hvari gräset växer, och
derför planterar man detta gräs, för att hindra
flygsand att utbreda sig. I Skåne kallas detta
gräs mar-gräs, efter flygsandskullarna som heta
»marar». För Holland, hvars »dyner» äro sammanbundna
af sandröret, har detta en oerhördt stor betydelse.
O. T. S.

Sands, Robert Charles, amerikansk skriftställare,
född i New York 1799, död 1832, var advokat, men
egnade sig derjämte åt vittert författareskap. 1820
utgaf han Yamoiden, en hjeltedikt öfver indianernas
krig mot kolonisterna i Nya England under 17:de
årh. Sina öfriga arbeten skref han till största
delen i samverkan med andra författare. Hans samlade
skrifter utgåfvos 1834.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free