Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scaria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Scarus. Se Papegojfiskar.
Scaurus. 1. Marcus Emilius S., romersk statsman och
skriftställare, af Emiliernas berömda slägt, född 163
f. Kr., förde 115 som konsul ett framgångsrikt krig
i Gallien och sändes 112 till Afrika för att bekämpa
Jugurtha. Af denne lät han, liksom konsuln Calpurnius,
muta sig, men blef icke dess mindre sjelf utredd att
leda undersökningen om Jugurthas bestickningar och
utnämndes å nyo till konsul år 107. Död 89. S. är
den förste romare, som skrifvit sin sjelfbiografi. –
2. Marcus Emilius S., den förres son, Sullas styfson,
ryktbar för sitt slöseri, lät som kurulisk edil år 58
för blott en månad uppföra en rikt smyckad teater,
rymmande 80,000 menniskor. Hans enskilda villa på
Palatinen var berömd för sina konstskatter. Anklagad
för penningutpressningar på Sardinien, nödgades han
gå i landsflykt.
Scavenius (»Skagbo»), Laurids, dansk prest, född 1589
i Skagen, son af en fiskare, blef student i Köpenhamn
och 1610 lärare vid Frueskole derstädes. 1612–19
reste han utrikes med borgmästare Vibes söner, blef
derefter kyrkoherde i Roskilde, förflyttades 1627
till Köpenhamn och blef 1639 professor i teologi. Som
universitetets rektor protesterade S. på riksdagen
i Köpenhamn 1648 mot riksrådets och adelns fordran
på uteslutande rätt att välja konung. 1653 blef
S. biskop i Själlands stift, men dog redan 1655. –
Hans son Peder S., f. 1623, blef 1657 professor
i juridik samt 1660 generalprokurator och 1663
höjesteretsassessor. Han var en af medarbetarna
i kung Kristian V:s Danske lov och dog 1685 som
etatsråd. E. Ebg.
Scavenius (»Skagbo»). 1. Jakob Brönnum S., dansk
kapitalist, född 1751 i Skagen, for 1776 till
Indien och förtjenade som handelsfaktor en stor
förmögenhet. Död 1820 som etatsråd. S. utsatte
1815 som prisuppgift frågan om gränsen för danska
språket i Slesvig och ledde derigenom allmänhetens
uppmärksamhet åt detta håll. – 2. Peder Brönnum S.,
dansk politiker, den förres son, född d. 6 Jan. 1795
i Köpenhamn, blef 1816 juris kandidat, öfvertog 1825
ett par af faderns gods samt blef 1840 kammarherre
och 1843 adlad. Han var 1834–48 ståndsdeputerad
och 1848–49 af konungen utsedd medlem af den
grundlagsstiftande riksförsamlingen samt intog der
en mycket konservativ ställning och var slutligen
med om att protestera mot den nya grundlagen. Såsom
kungavald medlem af riksrådet 1854–59, hörde S. till
det konservativa helstatspartiet, liksom han 1856 var
en af ledarna för godsegarnas motstånd mot tvungen
fästeaflösning. S. samlade en stor och en dyrbar
bok- och kartsamling. Död d.4 Dec. 1868. – 3. Jakob
Frederik S., dansk politiker, den föregåendes son,
född d. 12 Sept. 1838, tog 1863 statsvetenskaplig
examen och tjenstgjorde frivilligt i kriget 1864 som
officersaspirant. 1865 valdes han till medlem af
folketinget, der han sedan oafbrutet haft säte. Af
ovilja mot de nationalliberale slöt han sig till
Oktoberföreningen och kom tidigt att spela en rol i
det politiska lifvet. Han tog 1874–75 vigtig del i
oppositionen, men slöt sig trofast
till ministèren Estrup (hvars chef var hans
kusin), var en af högerns ledare och blef 1880
ecklesiastikminister. E. Ebs.
Sceaux [så], stad i franska depart. Seine, 10
km. s. om Paris. 2,698 innev. (1886). Slott med en
af parisare mycket besökt park. Den 19 Sept. 1870
föreföllo der häftiga strider mellan de franska
utfallstrupperna och tyskarna. S. uppgifves oriktigt
som den plats, der Sverige 1542 afslöt en traktat
med Frankrike. Traktaten afslöts i Montiers-sur-Saulx
d. 2 Juli nämnda år. Biakterna uppgjordes i Ligny d. 1
och 10 s. m. Svenska underhandlare voro: Konrad von
Pyhy, Sten Eriksson (Leijonhufvud), Knut Andersson
(Lillie) och Georg Norman. Frankrike representerades
af Guillaume Poyet och Philippe Chabot. I detta
fördrag lofvade Sveriges och Frankrikes konungar
att i krig understödja hvarandra med folk och
skepp, i nödfall ända till 25,000 man och 50
örlogsskepp. Vidare förklarades att konungarna af
Danmark och Skotland skulle upptagas i förbundet samt
äfven konungen af England, om han mottoge anbudet inom
sex månader. Fördraget blef af den största betydelse
för Sveriges framtida politik. Jfr O. S. Rydberg,
»Sveriges traktater». IV, ss. 255–256.
Scemando [sje-], Ital., musikt., aftagande.
Scen [sen], Fr. scène, Lat. scena (af Grek. skene,
löfhydda, tält), den plats i en teater, der
teaterstycket uppföres (jfr Teater); den ort,
der handlingen föregår, underafdelning af en akt
i ett teaterstycke; en tafla ur lifvet (t. ex. i
uttrycket en vacker scen, en upprörande scen);
häftigt uppträde. – Sceneri (germansk, icke
fransk, ordbildning), den genom dekorationer,
belysning m. m. frambragta totalitet, hvari de
handlande personerna uppträda i ett skådespel;
i allmänhet landskapsbild. – Scenförändring,
förändring af dekorationer vid uppförandet af ett
teaterstycke, genom anbringande af nya kulisser
eller ny fond. – Sceninstruktör, den teatertjensteman,
som leder inöfningen af ett teaterstycke. – Scenisk,
hvad som har att göra med scenen eller spelet på en
scen, t. ex. scenisk konst = skådespelarekonst. –
Om romarnas »sceniska lekar» (ludi scenici) se Ludi.
Scepter [sä’p-], Grek. skeptron, Lat. sceptrum, spira.
Scepticism, sceptiker och sceptisk. Se Skepticism.
Sceptrum carolinum, bot. Se Kungsspira.
Schaaffhausen, Herrnann, tysk antropolog, född
i Koblenz d. 18 Juli 1816, blef professor i Bonn
1855 och tillika geheime medicinalråd 1868. S. är
en ifrig förkämpe för Darwins utvecklingsteori
och framstående forskare särskildt inom
kraniologien. Bland hans skrifter märkas: Über die
urform des menschlichen schädels (1869), Über die
methode der vorgeschichtlichen forschung (1871)
samt Antropologische studien (1885).
Schaar [sjar], Axel von, krigare, född i Stockholm
1641, deltog som kornett i stormningen af Köpenhamn
(1658) samt utmärkte sig för glänsande tapperhet
i striderna vid Lund, Halmstad och Landskrona
(1676–77). Öfverste 1692,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
