- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
873-874

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sendomir ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ofullständigt känd, i synnerhet i det inre. Det nedre
berglandet består på vissa ställen af lerskiffer,
men mera allmänt af granit, porfyr, syenit
l. trachyt. Jern och guld anträffas i bergen och i
alluviallagren. Äfven floderna föra något guld. Många
af dalarna hafva bördig mark, och i allmänhet finnas
bördiga sträckor utmed floderna, men det öfriga landet
har ett torrt och sterilt utseende. – Klimatet är
långt ifrån så osundt, som man ofta påstår, om ock
gula febern stundom rasar. Året har två årstider:
den torra tiden och regntiden l. vintern, hvilken är
samtidig med vår sommar. Längs kusten är den torra
årstiden sval och angenäm. I det inre är klimatet
behagligt endast under de månader, som motsvara
vår vinter, men är eljest odrägligt hett. I n. vid
stränderna af Senegal blåser nordöstpassaden 8 månader
af året; under de öfriga 4 månaderna blåser en svag
sydvestmonsun, åtföljd af täta vindstillor, stormar
och regn. Söderut längs kusten aftaga passadvindarna
både i styrka och varaktighet, medan sydvestmonsunen
tilltager i styrka. Under regntiden, som vid Gorée
börjar omkr. d. 1 Juli och vid Rio Nuñez i slutet af
April, öfversvämmas hela landet af väldiga regnskurar,
och floderna svälla öfver sina bräddar. Temperaturen
är då omkr. 27° C. I norra delen af S. äro regndagarna
omkr. 35, längre söderut äro de flere, vid Rio Nuñez
omkr. 130. – De förnämsta odlade växterna äro hirs,
ris, tobak, jordnötter, indigo (äfven vild), bomull
(äfven vild), majs, sockerrör och smörträdet. Konungen
bland de vilda träden är baobab. För öfrigt
finnas många Acacia-arter (A. Adansonia är det
allmännaste af alla träd), palmarter och en mängd
andra trädslag, som lemna ätliga frukter eller ett
värdefullt virke. Det träd, som lemnar de ryktbara
kolanötterna, växer vid stränderna af de södra
floderna. – Husdjuren äro häst, åsna, oxe, får,
get, hund och kamel. Af rofdjur förekomma lejon,
leopard, vildkatt, hyena och zibetkatt. Antiloper och
gazeller finnas i stora flockar i öfre S., giraffen
är vanlig vid öfre Senegal, elefanten är sällsynt,
och flodhästen försvinner småningom. Krokodiler
finnas både i öfre Senegal och i öfre Niger. –
Befolkningen, hvars antal ej kan bestämmas med
något anspråk på tillförlitlighet, men som anses
uppgå till 10–12 mill., tillhör 3 olika raser:
berber, negrer och européer. De förstnämnda
tillhöra egentligen högra stranden af Senegal och
uppträda i S. endast undantagsvis. Negrerna bilda
hufvudmassan af befolkningen och tillhöra följande
stammar: pul l. fulbe (se Fulah), toucouleurs
(pul-halfblod), mandenga, sarakolé, wolaf, serere,
diola, bambara, balante, biafare, papel, nalu,
landuman, baga och susu. De mest talade språken
äro wolaf, pul, serere, mande och arabiska. De få
européerna äro hufvudsakligen civila och militära
tjenstemän eller handlande. Hvita plantageegare äro
få. Infödingarna delas allmänt i två skilda klasser:
fria och slafvar. Hvarje mindre område, hvarje by
i det oberoende S. styres antingen af en höfding
(»konung») eller af »almamy», vald af en grupp bymän.

S. är deladt i franska S., kalladt Senegal (se
d. o.), engelska S., omfattande kolonien Gambia
(se d. o.) och Los-öarna, portugisiska S. och det
oberoende S., hvilket omfattar de inföddes stater,
som ej stå under skydd af någon europeisk makt. Det
portugisiska S. bestod till för några år sedan af
Bissagos-arkipelagen och »faktorierna» Zighinchor
vid Casamance, Cacheo och Farim vid floden Cacheo
och Geba vid floden Geba, men 1886 afstod Portugal
Zighinchor till Frankrike i utbyte mot Massabe
vid Loangokusten. – Hamnarna anlöpas regelbundet
af engelska, franska och tyska paketbåtar, och
mindre ångbåtar gå uppför floderna. En jernväg
förenar S:t Louis med Dakar midt emot Gorée, och en
annan bygges från Kayes längs Senegal till Bafulabé
och kommer måhända att framdragas till Bamaku vid
Niger. Telegrafförbindelse finnes mellan Dakar och S:t
Louis, och en annan telegraflinie förenar hamnarna
vid öfre Niger och venstra stranden af Senegal med
S:t Louis, som har underhafskabel till Cadiz.

Senega-rot, Radix senegae, farmak. med., drog, som
erhålles af Polygala senega L. (se Polygala). Denna
drog utgöres af en kort, vresig jordstam och en
grenig pålrot. Jordstammen är månghöfdad genom de år
efter år från nya knoppar i dess kanter utvecklade
stjelkarna, hvilka uppbära små, lansettlika blad samt
ljust blåröda och hvita blommor. Från jordstammen
(»rothufvudet») nedskjuter 1 eller oftare 2 till
3 rötter, egendomligt böjda i olika riktningar och
likasom vridna omkring en axel, bildad af en längs
efter roten löpande, stramande list, som är kilformigt
tunnare i den fria kanten. Hufvudrötterna äro försedda
med smala grenar och sparsamma rottågor. Rotbarkens
yta är ljust grågul till brungrå och visar längsgående
skrynklor, med ansvällningar och knölar här och der
samt å öfversta delarna något ringladt utseende. Veden
är vanligen sönderklyftad genom längsgående sprickor
till följd af 2 vedstrålars skiljande från hvarandra
genom en för stark utveckling af mellanliggande
märgstråle, som alldeles fyller den (i tvärsnitt
sedt) vinkelformiga klyftan och omedelbart öfvergår i
mellanbarken, enär innerbark (bastlager) alldeles
saknas. Den »stramande listen» uppkommer genom
ensidig utveckling af bastlagret, hvars väfnad
genom en mörkare färg å tvärsnittet sticker af mot
märgstrålar, mellanbark och ved. Roten har en egen,
svagt sötaktig och likasom härsken lukt. Smaken
är äcklig, något såpliknande, skarp och rifvande
i svalget. Den vigtigaste beståndsdelen är det
redan 1804 framställda seneginet, som befunnits
vara lika med s. k. Polygala-syra samt med den
i naturen vidt utbredda glykosiden Saponia (se
d. o.). Seneginet synes verka något starkare än
saponin ur andra växter. Det är ett hjertgift och
verkar i liten dosis lättande på upphostning af slem,
hvarför senegaroten mycket begagnas (i form af dekokt
eller såsom en syrup) i lungkatarrer. Senegaroten,
hvilken hos indianerna har stort anseende såsom ett
medel mot ormbett, kom till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free