Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Simolin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– 2. (Simojoki) Elf, som upprinner på Maanselkä,
i Kuusamo socken, och utmynnar i Bottenhafvet,
inom Simo socken. Den har en längd af 160 km. och
ett flodområde af 3,410 qvkm. samt är rik på lax.
A. G. F.
Simolin, Johan Mattias, rysk diplomat, född i
Åbo d. 17 Juli 1720, tillhörde en från Ungern
härstammande slägt, hvaraf en ättling inkom till
Sverige under trettioåriga kriget. Han tjenstgjorde
redan vid fredskongressen i Åbo 1743 och anställdes
kort derefter vid ryska legationen i Stockholm, der
han tjenade under von Korff och Panin samt var den
ryske ministerns högra hand vid alla försöken att öka
splitet och missnöjet i Sverige. Genom sin verksamhet
i fråga om de finska sjelfständighetsplanerna
ådrog han sig mycket hat, så att han till och med
beskylldes att hafva haft del i den eldsvåda, som
öfvergick Stockholm 1751. S. blef 1754 (jämte sino
äldre broder, Gustaf Alexander S., f. i Åbo 1715, rysk
ministerresident i Mitau) af romerske kejsaren Frans
I upphöjd i tyskt riksadligt stånd, var 1766 ryskt
sändebud vid riksdagen i Regensburg, åtföljde såsom
diplomatisk agent fältmarskalken Rumjantsev i turkiska
fälttåget, afslöt d. 30 Maj 1771 stilleståndet i
Giurgevo, var 1773 ryskt sändebud i Köpenhamn och
flyttades 1776 i samma egenskap till Stockholm, der
man, ihågkommande hans förra vistelse derstädes,
högst ogerna tog emot honom och hvarest hans tid
upptogs af ständiga trakasserier. Emellertid upphöjdes
han år 1776, jämte sin bror, af konung Stanislaus
August i polskt friherrligt stånd. Under sin resa
till Petersburg 1777 torde Gustaf III hafva besvärat
sig öfver S., emedan denne lär hafva fått de mest
bestämda befallningar att helt och hållet ändra sitt
uppförande. Följande år blef han återkallad. 1780
var S. sändebud i London, der den då mellan de
nordiska makterna ingångna, förnämligast mot England
riktade beväpnade neutraliteten beredde honom en
svår ställning. 1787 flyttades han såsom sändebud
till Paris. Det var han, som till Marie Antoinette
utfärdade och förmådde franske utrikesministern
Montmorin att påteckna det bekanta, på fru von Korff
ställda passet, hvilket af den kungliga familjen
begagnades vid dess flykt. Sedan de diplomatiska
förhållandena mellan Ryssland och Frankrike blifvit
afbrutna, lefde han flere år som enskild person i
Frankfurt a. M År 1799 kallades han till president
för riksjustitiekollegium i Petersburg, men dog på
resan dit i Wien d. 19 Sept. S. »hade mer arghet
än slughet, mer slughet än förstånd, han hade alla
egenskaperna att lära känna folk, men ingen att lefva
med dem, han hade all högfärd af en uppkomling, men
ingen annan hågkomst af sitt forna tillstånd, än den
tanken att andre icke glömt det, han talade hvarken
väl språk eller sitt tal, men han skall vara arbetsam;
han hade egenskaper af en second personnage vid en
brydsam mission, men ingen af att vara den förste;
han kunde väl tända på en eld, men ej inbilla folk,
att det var en lusteld. I affärer satte han bitterhet
och hetsighet, i sällskap ledsnad och inom sitt
eget hus en stark hushållning». (Ur G. J. Ehrensvärds
»Dagboksanteckningar», utgifna af E. V. Montan,
I, 24). A. B. B.
Simon, bibliska personligheter. I.Jesu broder,
son af Josef och Maria (Matt. 13: 55). – 2. Biskop
i Jerusalem, Jakobs efterträdare, son af Klopas,
enligt legenden korsfäst under Trajanus (98–117),
förvexlas stundom med Jesu broder. – 3. S. Karianites
l. Zelotes (»ifraren»), en af Jesu tolf apostlar,
predikade enligt en legend kristendomen i Egypten,
Libyen och på de britiska öarna, der han led
martyrdöden. Enligt en annan följde han Judas Taddeus
till Babylonien och blef der dödad. Hans minnesdag
i den romersk-katolska kyrkan är d. 10 Maj, i den
grekisk-katolska d. 28 Okt. – 4. S. Makkabéern. Se
Makkabéer. – 5. S. Petrus. Se Petrus.
Simon magern (Magus), en i Nya testamentet
omtalad samaritansk trollkarl, hvilken blifvit
medelpunkten i en mängd legender. Enligt Ap. g. 8:
9–26 sammanträffade evangelisten Filippus med honom
i en af Samariens städer. Denne S., om hvilken
folket för hans trollkunnighet sade: »han är Guds
stora kraft», lät emellertid döpa sig, men blef,
då han af apostlarna begärde att få köpa kraften att
meddela den helige ande, strängt tillrättavisad af
Petrus. Med stöd af den bibliska berättelsen har man i
S. velat se en psevdo-Messias, hvilken sökte tillegna
sig apostlarnas kraft, men af dem afslöjades. Äfven
Justinus martyr understödjer denna uppfattning,
på samma gång hans berättelse innehåller flere nya
drag. Sålunda omtalar han, att S. var född i Gitta i
Samarien, att han kom till Rom under kejsar Claudius
(41–54) och att han der genom sin magi blef hållen för
en gud. En annan tolkning af S:s personlighet är den
af Baur, Volkmar, Zeller och Lipsius (Tübingen-skolan)
försvarade, enligt hvilken S. skulle vara identisk
med Paulus och berättelsen om honom en uppfinning af
de judekristne vid deras angrepp på denne hedningarnas
apostel. Denna hypotes stödja de hufvudsakligen på de
psevdo-clementinska homilierna och rekognitionerna,
på Hippolytus och romerska legender, i hvilka alla
S. uppträder i ständig strid med de judekristnes
apostel Petrus, af honom trots magiens alla konster
förjagas från Orienten och slutligen återfinnes i
Rom. Då S. der med demonernas hjelp vill uppstiga
till himlen, störtar han genom Petrus’ böner till
marken och dör. Den tredje gestalt man gifvit S. är
den af »kätteriets fader» och särskildt af upphofman
till simonianernas sekt, ett gnostiskt parti i 2:dra
årh., hvars lärosatser återgifvits af Justinus i hans
»Syntagma», af Hegesippus, Irenaeus, Tertullianus
m. fl. Enligt simonianerna var S. »den största
kraften», »den högste guden», hvilken bland judarna
uppenbarat sig som Sonen, bland samaritanerna som
Fadern och bland hedningarna som den helige Ande. S:s
följeslagarinna, Helena, som han friköpt ur en bordell
i Tyrus, var hans »Ennoia», alltings moder, den,
genom hvilken han fattade tanken att skapa änglarna
och ärkeänglarna, men hon hade sedan af dessa blifvit
fängslad i en mensklig kropp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
