Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smörfärg - Smörgåsbord - Smörjelse. Se Kröning och Sista smörjelsen - Smörj-kur (Inunktion) - Smörjmedel - Smörland - Smörsyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendomliga bruket att med konst färga det hvita
smöret. Man kan företaga en dylik åtgärd utan
synnerlig kostnad och utan att smöret på minsta vis
blir för helsan skadligt eller ens för smaken och
lukten i något hänseende motbjudande. Förfaringssättet
är ej att anse såsom någon förfalskning, eftersom
det sker öppet och saken i dess helhet ingalunda
fördöljes.
Såsom smörfärg kan man använda flerehanda ämnen:
orleana, curcuma (gurkmeja), saffran, s. k. annatto,
saften af gula morötter, ringblommor (Calendula)
m. fl. Man bereder den färgande lösningen
vanligtvis sålunda, att man behandlar färgämnet
med lut eller med vatten, som innehåller något
upplöst soda. Dessa lösningar gifver man en viss
färgstyrka och bildar deraf en handelsartikel af ett
bestämdt värde. Smörfärgen kan ock tillredas eller
upplösas medelst olja. Smörfärgspreparaten ega
så stor förbrukning och efterfrågan, att de numera
flerestädes tillverkas fabriksmässigt. Vid inköp
af dylika fabrikat bör man tillse, att lösningarna
icke äro grumliga, samt att de åt smöret gifva den
rätta färgskiftningen, som bör vara halmgul och ej
stötande i t. ex. blått eller rödbrunt. Lösningarna
förvaras på ett mörkt och något kyligt ställe. Vid
begagnandet tager man en liten del af vätskan i ett
glas och gjuter den i smörkernan omedelbart efter att
grädden kommit uti densamma, eller innan kerningen
tager sin början. Man kan ock i stället sätta färgen
till det färdigkernade smöret och under ältningen
söka fördela färgämnet öfver hela massan. För detta
ändamål smälter man litet smör i en panna, och i
den afhällda klara och flytande delen deraf lägger
man ett stycke orleana, inlindadt i en linnelapp,
samt upphettar blandningen vid lindrig värme. Dervid
utdrages den färgande substansen, och man erhåller
en smält massa, som användes för att gifva färg åt
en större mängd smör. Likväl inträffar stundom, att
det sålunda behandlade smöret blir färgstrimmigt och
ej fullt liknande naturligt sommarsmör, hvarför man
hällre rekommenderar den förstnämnda metoden eller att
sätta färgämnet till grädden före kerningen. I alla
händelser måste man noga afpassa färgtillsatsen efter
gräddens eller smörets mängd, så att ej färgningen
blir för stark. – Genom att gifva kreaturen gula
morötter, 5 à 8 kg. pr dag och djur, får mjölken
eller grädden likaledes en vackert gul färg, och
smöret erhåller samma omtyckta yttre egenskaper som
det bästa sommarsmör i allmänhet. Man kan ock rifva
några sådana rötter till ett mos, pressa saften derur
och sedan med den uppblanda grädden vid kerningen
af smöret. Användningen af ringblommornas gula
blad, vare sig i färskt eller i torkadt tillstånd,
tillgår sålunda, att man i en mortel rifver bladen
tillsammans med något grädde, silar massan och
slår den mörkgula vätskan till grädden i kernan.
C. E. B.
Smörgåsbord, en för Sverige egendomlig anrättning af
smör, bröd, ost och kallskuret, som jämte bränvin
intages före den egentliga måltiden.
Ursprungligen torde smörgåsbordet hos oss, liksom
bruket ännu är hos våra grannar, hafva utgjorts af
en »sup med tilltugg», men under senare tiders lopp
har allt större vigt lagts vid denna del af måltiden,
och i våra dagar kan smörgåsbordet sägas utgöra en
hufvudsaklig beståndsdel af en svensk middags- och
aftonmåltid. Jfr Sexa.
Smörjelse. Se Kröning och Sista smörjelsen.
Smörj-kur (Inunktion), insmörjning af
qvicksilfversalva i huden, såsom kur mot syfilis
och några andra sjukdomar.
Smörjmedel utgöras af fasta, flytande eller
halfflytande, fetthaltiga ämnen, hvilka införas
emellan rörliga delar i maskiner för att minska
friktionen. Derigenom hindras maskindelarnas
slitning och upphettning, hvilken senare, om
smörjmedlets tillförsel på något sätt hämmas,
lätt vid större kraftomsättning blir så hög, att
metallen smälter. Och i samma mån som det skadliga
inflytandet af friktionen minskas, kommer tydligen
ock maskinens effekt att ökas. Smörjmedlen äro dels
af vegetabiliskt, dels af animaliskt och dels af
mineraliskt ursprung. Bland smörjmedel af det första
slaget må främst nämnas den råa rofoljan, som är
billig och har ganska hög smörjningsförmåga. Den
renade oljan är deremot genom sin halt af syra
obruklig som smörjmedel, emedan den direkt angriper
metallytorna. Olivolja och bomolja hafva goda
egenskaper som smörjmedel, men äro dyra. Raffinerad
mandelolja användes mycket för smörjning af finare
mekaniska instrument, ur m. m. Bland animaliska
smörjmedel märkas ister, tran m. fl. Mineraliska
smörjmedel, som på senare tiden hafva fått en allt
större användning, erhållas vid framställning
af fotogen, jämte paraffin, och utgöras af mera
tjockflytande kolväten. Ofta brukas blandningar
af animaliska eller vegetabiliska fettarter och
mineraloljor som smörjmedel. Mineraloljorna hafva,
oafsedt prisbilligheten, den förmånen framför andra
smörjmedel, att de bibehålla sig oförändrade. De
bilda icke genom upptagande af syre ur luften sådana
ferniss-artade ämnen, hvilka blifva hindersamma för
maskineriets gång. Dessutom kunna de med lika fördel
användas i värme och köld, då de å ena sidan först vid
250° temperatur öfvergå till gas och å den andra icke
stelna vid starkaste vinterköld. Ej häller gifva de
upphof till fettsyror, hvilka angripa metallen. För
smörjning vid högre temperatur använder man äfven
lätt smältbara legeringar eller blandningar af grafit,
paraffin, bly- eller zinkpulver m, m. – För att
tillföra smörjmedel till de delar, som skola smörjas,
användas apparater af de mest olika konstruktioner.
K. af G.
Smörland, sjöv., moln vid horisonten, hvilka till
sjös ofta visa sig såsom ett aflägset land med
skarpa konturer, som stundom bibehålla sina former
oförändrade långa stunder. R. N.
Smörsyra, kem., en organisk syra, C3H7CO2H, hvars
glycerin-eter till ringa mängd förekommer i smörfett,
och som vid jäsningsprocesser bildas af kolhydrat
och mjölksyrade salter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
