Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smörsyra - Smörsyre-etyleter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(se Jäsning). Smörsyra är en färglös vätska med
intensiv svettlukt. P. T. C.
Smörsyre-etyleter. Se Ananasolja.
Smörsyrejäsning. Se Jäsning, sp. 1523.
Smörtionde. Se Tionde.
Smörträd, bot. Se Bassia och Pentadesma.
Smörtvål. Se Tvål.
Smörveckan (R. masleniza) kallas i Ryssland den vecka,
som föregår fastan. Som kött redan då är förbjudet,
håller man sig under denna vecka till rätter af ägg
och smör. Vanligen förekomma då en mängd folknöjen.
Snabbeld, krigsv., kallas det eldgifningssätt vid
skjutning med såväl gevär som kanoner, då skotten
aflossas, så snart vapnet blifvit laddadt. Snabbeld
med gevär afgifves straxt före anfallet (af såväl
den anfallande som den försvarande), för att fienden
må kastas öfver ända med det stora antalet på kort
tid utslungade kulor. Till följd af den hopade
krutröken, ansträngningen hos skyttarna, svårigheten
för befälet att behålla ledningen i hand och den
hastiga ammunitionsförbrukningen måste snabbelden
inskränkas till korta tidsmoment. Under snabbelden
göra magasinsgevären bruk af sina magasinerade
patroner. Snabbeld afgifves af artilleri mot mål,
som synas endast kort tid. C. O. N.
Snabbladdare, krigsv., kallas en af ryske
vapenfabrikanten Brink konstruerad patronhållare,
afsedd att fästas på ett bakladdningsgevär för
enkelladdning för att öka skjuthastigheten. Den
består af ett magasin af lackeradt papp med 10
vertikala hål för patronernas smalare del samt
en hållare l. jernbleckshylsa, som omsluter och
fästes vid gevärstockens undre del, framför
bakladdningsmekanismen. Se Magasinsgevär.
H. W. W.
Snabbskrifningskonst. Se Stenografi.
Snabel, zool., benämnes hos ryggradsdjuren i
allmänhet en förlängning af näsan. (Om snabeln
hos elefanten se Elefant.) Dock ingår stundom,
såsom hos vissa fiskar, luktorganet icke i den
likaledes såsom snabel betecknade förlängningen
af hufvudets främsta del. Hos de ryggradslösa
djuren utgöras antingen de som snabel betecknade
bildningarna af främsta delen af tarmkanalen, såsom
hos flere maskar, eller är hela hufvudet näbbformigt
utdraget, såsom hos snabelbaggarna (se d. o.), eller
ock bildas den af mundelarna, såsom fallet är hos
de med sugsnabel eller sugmun försedda insekterna.
L-e.
Snabelbaggar l. Viflar, Curculionidae, zool.,
familj tillhörande gruppen Cryptopentamera bland
skalbaggarna. De igenkännas på sitt snabelformigt
utdragna hufvud (fig. a). I snabelns spets ligga
de små mundelarna. Antennerna, vanligen klubblika
och brutna, äro fästa i en grop eller fåra på
snabelns sidor, framför ögonen. Halsskölden
är smalare än täckvingarna, som äro hårda samt
försedda med intryckta punkter och strimmor. Låren
äro ofta tapp- eller klubblika. Larverna äro mjuka,
valsformiga, något krumböjda, sakna vanligen biögon
samt hafva i stället för fötter endast tre par köttiga
vårtor. Man känner öfver 10,000 arter,
hvilka blifvit fördelade på omkr. 1,100 slägten, af
hvilka flere äro representerade i Sverige. Både de
utbildade snabelbaggarna och deras larver lefva af
växtföda och anställa stor förödelse på olika slag
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
