Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thamyras ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författare är han rent spekulativ. En af honom
1650 utgifven afhandling De forma behandlar formen
såsom den inre orsak (grund), som bestämmer en
naturkropps tillvaro och framträdelsesätt. I en
senare afhandling, De anima in genere (1652),
hvilken kan betraktas såsom en fortsättning
af den föregående, undersöker han själen såsom
»grundbestämningen till fortsatt verksamhet i en
organiserad naturkropp» och betraktar själen
såsom vegetativ, sensitiv eller rationel.
M. G. S.
Thavmas, en af den grekiska mytologiens formlösa
urtidsgestalter, son af Pontos (hafvet) och Gaia
(jorden). Namnet T. betyder »den underbare» och
betecknar honom såsom en personifikation af hafvets
underfulla verld. Han var fader till harpyorna och
Iris. A. M. A.
Thaya, största bifloden till March i Mähren.
Thayer [ther], Alexander Wheelock, amerikansk
musikskriftställare, f. 1817 i South Natick i
Massachusetts, anställdes 1860 vid amerikanska
beskickningen i Wien och blef 1865 amerikansk
konsul i Triest. Han har gjort sig ett berömdt
namn genom sina forskningar öfver Beethoven,
nedlagda i Chronologisches verzeichniss der
werke L. v. Beethovens (1865) och Ludivig van
Beethovens leben (3 bd, oafslutad, 1866–78).
A. L.
Thea, bot. Se Te.
Theaceae, bot. Se Ternstroemiaceae.
Theagenes (Lat. Theagenes). 1. Berömd forngrekisk
atlet från ön Thasos, med anledning af sina ovanliga
kroppskrafter betecknad såsom son af Herakles. –
2. Envåldsherskare i Megara under senare delen af
7:de årh. f. Kr. Han var svärfader till athenaren
Kylon (se d. o.) och understödde honom vid hans
försök till statshvälfning. – 3. Forngrekisk
skriftställare från Rhegion i södra Italien, lefde i
6:te årh. f. Kr., känd hufvudsakligen såsom förste
uttolkare af de homeriska sångerna, åt hvilka han
ville gifva en allegorisk tydning. A. M. A.
Theaitetos, grekisk matematiker från Athen, Platons
samtida och vän, sysselsatte sig företrädesvis
med läran om irrationella storheter och skall
enligt Suidas hafva författat en skrift om de 5
regelbundna kropparna. Från T. härrör den bekanta
satsen (»Elementa» X: 9) att två kommensurabla liniers
qvadrater förhålla sig såsom två qvadrattal, under
det att deremot förhållandet mellan två inbördes
inkommensurabla liniers qvadrater icke kan uttryckas
genom förhållandet mellan två qvadrattal. För öfrigt
härröra antagligen flere andra satser i 10:de och
13:de böckerna af »Elementa» från T. Efter honom
uppkallade Platon en af sina dialoger, i hvilken
äfven matematiska spörsmål behandlas.
G. E.
Theano (Lat. Theano), forngrekiskt qvinnonamn. Bland
qvinnor med detta namn märkas filosofen
Pythagoras’ maka och äfven en yngre pythagoreiska,
af några betecknad såsom hans dotter. Under den
förstnämndas namn finnas sju bref, hvilka dock
bevisligen tillkommit under en långt senare tid.
A. M. A.
Theanthropos (Grek., af theos, gud, och anthropos,
menniska, »gudamenniska»), gammalt
dogmatiskt uttryck om Kristus för att beteckna,
att han var både gud och menniska.
Thea-rosen. Se Rosa, bot.
Théâtre français [tea’ttör frangsä], äfven, kallad
Comédie française, en Paris-teater, som är Frankrikes
förnämsta talscen, räknar sin egentliga uppkomst
från 1680, om ock dess ursprung är att söka i den
skådespelaretrupp, som 1548 framgick ur Confrérie de
la passion (se d. o.) och 1552 började spela tragedi
i Hôtel de Bourgogne. Denna trupp hade en alltjämt
växande framgång och klöf sig vid 1600-talets början
i tvänne, af hvilka den ena inrättade Théâtre du
Marais. När sedermera Molières lustspelstrupp, som
1665 fått titeln kunglig och lokal i Palais royal,
vid Molières död (1673) stod blottad på resurser,
sammanslogs den på Ludvig XIV:s befallning med
Théâtre du Marais i en ny lokal vid rue Guénégaud,
och den sålunda uppkomna kungl. truppen förenades
1680 äfven med truppen i Hôtel de Bourgogne. Så
uppkom Comédie française, såsom denna teater
kallades till åtskilnad från Paris’ italienska
skådespelaresällskap. Den fick vissa skattefriheter,
12,000 fr. i statsanslag och uteslutande privilegium
på att uppföra komedier och tragedier samt byggde
1689 eget hus vid rue des Fossés-Saint-Germain. Till
långt fram på 1700-talet hade Théâtre français att
uthärda en svår konkurrens från marknadsteatrarna
och sökte, med tillämpande af sina privilegier,
att undertrycka dem. Efter nämnda århundrades
midt inföll för Théâtre français en glansperiod,
upprätthållen af talanger, som voro ett bättre
stöd än privilegier (på manssidan Lekain, Monvel,
Brizard m. fl.; på fruntimmerssidan Clairon, Contat,
Vestris, Dugazon, Adrienne Lecouvreur, Dumesnil,
Dangeville). Sedan den gamla lokalen utdömts 1770,
spelade man till 1782 i Théâtre des Tuileries och
1782–93 i en nyuppförd byggnad å nuv. Odéons tomt (der
framfördes Beaumarchais, »Mariage de Figaro»). 1791
inträffade (mest på grund af olika politiska åsigter)
en svårare brytning inom truppen, i det att den store
Talma m. fl. utgingo och inredde åt sig Théâtre de
la république, i Salle des Variétés amusantes vid
rue de Richelieu (»Molières hus»), hvarest Théâtre
français än i dag är inrymd. Den 3 Sept. 1793
arresterades de andre, i Odéon-lokalen qvarstannande
aktörerna och lösgåfvos först efter Robespierres
fall, d. 27 Juli 1794. De spelade derefter än
å Odéon-, än å Louvois-, Marais-, Feydeau- och
Cité-teatrarnar tills Direktoriet slutligen d. 30 Maj
1799 i nuv. lokalen återförenade Talmas grupp med den
nyssnämnda. Bonaparte reorganiserade anstalten 1802–03
och beviljade ett årligt statsanslag af 100,000 fr.,
hvilket efter hand har blifvit höjdt till 240,000
fr. Förändringar i reglementet (af 1697) gjordes 1757,
1812 (det ryktbara dekretet från Moskva), 1816, 1850
och 1859. Sjelfstyrelsens grundsats har alltifrån
början varit rådande vid Théâtre français. De vid
teatern anställda skådespelarekrafterna äro dels
»societärer» (med lifstidsengagement, fast lön och
andel i vinsten), dels »pensionärer» (antagna på
årskontrakt och vanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
