Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thamyras ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
engagementsvilkor). Associationen utgöres af 25 parter
l. aktieandelar, af hvilka hvarje societär får
1 eller i början åtminstone 1/4. Den konstnärliga
ledningen handhafves af en ur skådespelarnas led tagen
komité af 6 ledamöter och 2 suppleanter. Denna komité
bestämmer äfven öfver irilemnade pjesers öde. Många
pjeser, som derstädes refuserats, hafva upptagits på
Odéon-teatern (kallad »Second Théâtre français»)
och ofta derifrån hamnat på Théâtre français
(ty denna har genom häfd ett slags privilegium
på att fråntaga de andra teatrarna de pjeser och
aktörer den finner för godt). Regeringen var vid
anstalten företrädd först af kammarherrar, derefter af
kongl. (kejserl.) kommissarier (bl. a. baron Taylor,
1825–38). Sedan 1833 utnämner undervisningsministern
en direktör (kallad »administrateur»), hvilken
har den ekonomiska ledningen och är ordförande i
komitén. Administratörer hafva varit: Jouslin de la
Salle (1833), Vedel (1838), Arsène Houssaye (1849),
Ad. Empis (1856), Ed. Thierry (1859), Em. Perrin
(1871) och Jules Glaretie (1885). – De förnämsta
»stjernorna» i det senaste årh. hafva varit m:lles
Mars och Rachel. Af den nyare staben framstå
herrarna Got, Delaunay, Coquelin âiné, Febvre,
Worms, Mounet-Sully och damerna Brohan, Favart,
Sarah Bernhardt, Croizette, Reichemberg, Bartet,
Baretta. Théâtre français är det verldsberömda
stamhållet för den klassiska repertoaren och för det
fulländade samspelet. – Jfr »Archives de la Comédie
française» (1875).
Theatrum, Lat., skådeplats, teater (se d. o.). –
T. anatomicum, lärosal för undervisning i anatomi. –
T. dominorum, under medeltiden stundom namn på
rådhus. – T. mundi, »verlds-teater», benämning på små
mekaniska teatrar, på hvilka framställas afbildningar
af landskap, städer m. m. med rörliga figurer.
Theatrum Europaeum, Lat., titel på en i Tyskland
under 1600- och 1700-talen utgifven samling af
flygskrifter, relationer, officielt tryck och
andra aktstycken, som kunde tjena till belysning af
samtidens historia. De två första banden (1633, 1635),
omfattande tiden 1619–33, redigerades på anmodan
af kopparstickaren och förläggaren M. Merian af den
bekante J. Ph. Abelin (se denne), som der skref sig
Joh. Ludw. Gottfried. Sedermera utgåfvos ytterligare
19 bd, under ledning af olika redaktörer, omfattande
tiden t. o. m. 1718 (6:te bandet, omfattande
tiden 1647–51, är tillegnadt arfprinsen Karl
Gustaf). Arbetet, som är rikt illustreradt med delvis
förträffliga stick och som upplades flere gånger,
bör såsom historisk källa begagnas med urskilning.
Thebain, kem., farmak., en 1835 af Thibouméry i
opium upptäckt alkaloid, hvars kemiska sammansättning
(C38H21NO6) är isomer med buxinet, en alkaloid
ur buxbom m. fl. Thebain kristalliserar i
silfverglänsande blad, har mera skarp än bitter
smak och är en starkt alkalisk bas, hvars salter
äro kristalliserbara, samt är lätt lösligt i sprit
och eter, men nästan olösligt i vatten. Dess mängd
i turkiskt opium uppgifves till 1 proc. eller
derunder. I andra
slag af opium lär mängden af denna alkaloid
vara endast 0,1 proc., stundom ännu mindre,
hvilket är lyckligt, enär thebairiet är
den giftigaste beståndsdelen i opium och
kan döda i mindre dos än någon af de andra
opium-alkaloiderna. Thebainet verkar först
stimulerande och framkallar sedan alls icke sömn,
utan retar reflexverksamheten i ryggmärgen så, att
tetanisk kramp uppkommer, ofta slutande med döden,
O. T. S.
Thebais, forngrekiskt epos af okänd författare,
behandlande sagan om de sju hjeltarnas härnadståg
mot Thebe. Detta skaldestycke, hvilket tillhörde
det s. k. cykliska epos (se Cykliska skalder),
har icke kommit till vår tid, men var i forntiden
högt ansedt och betraktades t. o. m. såsom ett
verk af Homeros. Det har i sin ordning lemnat
stoff åt de attiske sorgspelsförfattarna.
A. M. A.
Thebaiska legionen var, enligt en redan i skrifter
från 5:te årh. omtalad legend, en romersk legion, som
kejsar Maxiinianus (286–305) kallade från Österlandet
(Thebe i Egypten, enligt någras förklaring) till sin
hjelp i en strid emot gallerna. Då soldaterna, sjelfva
kristna, vägrade att på kejsarens befallning förfölja
de kristne, dödades två gånger hvar tionde man bland
dem, och vid fortsatt vägran nedmejades slutligen
hela legionen. Händelsen skall hafva passerat vid
S:t Maurice i Schweiz (Valais), en ort, som bevarar
namnet af legionens anförare, Mauritius, hvilken
var den, som uppmanade soldaterna att lyda hällre sin
himmelske än sin jordiske herre. Han blef förklarad
för helgon. Han och hans 6,600 kamrater vördas högt
icke blott i Valais, utan äfven uti Italien (der
Mauritius-orden uppkallats efter honom i egenskap af
Savojens skyddspatron) och trakterna nedåt Rhen.
Thebe, stad i det forna Egypten, belägen på båda
sidor om Nilen, ungefär vid 25° 40’ n. br., hade under
storhetstiden ett omfång af bortåt 50 km. De moderna
arab-byarna Karnak och Luksor på östra flodstranden
beteckna platsen, der den egentliga staden fordom
låg, medan T:s plats på vestra stranden till en del
upptages af arab-byarna Gurna och Medinet-Habu. Namnet
T. är en graeciserad form af Egypt. T-ape, som
förmodligen betyder »flodhästgudinnans stad». Grekerna
kallade T. äfven med namnet Diospolis, hvilket är en
öfversättning af Egypt. nut-àmon, »Amonsstaden». såsom
T. i något yngre tid kallades efter sin hufvudgud. T:s
grundläggning höljes af sagans natt. Visst är i
hvarje fall, att det århundraden senare än Memfis
framträdt i historiens ljus. Ifrån att hafva spelat
rollen af en mer eller mindre obetydlig provinsstad,
blef T. under den elfte manethonska regentätten
utkoradt till kungligt residens och kan åtminstone
under den tolfte dynastien sägas hafva blifvit hela
Egyptens hufvudstad. Vid denna tidpunkt var T:s omfång
långt ringare, än det blef senare, under Egyptens
storhetstid. Det var väl egentligen endast de nordliga
delarna af den blifvande jättestaden, som då byggdes,
hvarvid den östra flodstranden förbehölls de lefvande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
