Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Themsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år, under hvilken tid han skall hafva haft omkr. 2,000
lärjungar. Se vidare Botanik, sp. 963.
Theognis (Lat. Theognis), forngrekisk skald af en
förnäm och rik slägt i Megara, lefde under senare
delen af 6:te årh. f. Kr. En politisk omhvälfning,
som störtade det herskande adelspartiet och beröfvade
det dess besittningar, hvilka skiftades bland mängden
af fattiga medborgare, synes hafva tillskyndat
T. stora förluster, och han vistades sedermera såsom
landsflyktig i Sparta och på Sicilien. Hans olyckor
uppfyllde honom med bitterhet mot hans till makten
komna vedersakare, hvilka han i sina dikter betecknar
såsom vanbördiga, ärelösa o. s. v., hvaremot alla
goda egenskaper tillerkännas de adlige. Men vid sidan
af detta starkt utpräglade klasshat förekomma
äfven många sköna uttryck af en upphöjdt sedlig
verldsåskådning och from förtröstan på en högre
ledning af menniskornas öden. Några andra af hans
dikter äro egnade åt vinet och kärleken. Af hans på
elegiskt versmått (se Distikon) författade
sånger finnes, efter uteslutning af hvad som
bevisligen är främmande långods, något öfver 1,200
vers i behåll. Dessa bestå af längre och kortare
fragment, utan inbördes sammanhang eller planmässig
ordning. I det skick vi ega dem utgöra de troligen
en del af någon från flere författare hopsamlad
gnomisk krestomati. De äro utgifna bl. a. af Bergk
i samlingen »Poetae lyrici» (II, 4:de uppl. 1882).
A. M. A.
Theokritos (Lat. Theocritus), forngrekisk skald från
Syrakusai på Sicilien, den egentlige skaparen af
den diktart, åt hvilken man gifvit namnet bukolisk
poesi (herdedikt, idyll, se d. o.), lefde i förra
hälften och omkr. midten af 3:dje årh. f. Kr. dels
i Syrakusai hos konung Hieron II, dels i Alexandria,
der han med mycken välvilja omfattades af Ptolemaios
II. Under hans namn hafva till vår tid kommit
30 eller 31 idyller, bland hvilka dock några äro
af tvifvelaktig äkthet. De äro till största delen
skrifna på episkt versmått (hexameter). Några af dem
äro episkt berättande, andra affattade i vexelsång,
stundom utvecklande sig till verkligt dramatisk
form, hvarvid Sofrons mimer sägas hafva tjenat såsom
förebild med afseende på stil och anläggning. Dessutom
finnas af T. några kortfattade dikter i epigrammatisk
stil. Hans språk är en konstgjord poetisk dialekt,
hvilken alltefter innehållets och stämningens
art är öfvervägande dorisk eller öfvervägande
jonisk. Eolismer förekomma hufvudsakligen i de
såsom oäkta misstänkta dikterna. T:s samtliga
idyller äro till svenska språket öfverflyttade af
A. G. Sjöström (1830–33) och E. Lagerlöf (1884). Ett
urval af dem i sv. öfvers. utgaf J. Lundman i
dissertationen »Idyllia quaedam Theocriti» (1882).
A. M. A.
Theologisk quartalskrift utgafs i Lund af
H. Reuterdahl och J. H. Thomander 1828–32 och
(i ny följd) 1836–40 samt derefter af H. M. Melin
och E. G. Bring 1841–42. Årgången innehöll 4 häften
om 5–6 ark. Enligt grundsatsen att »kyrkan, men ej
vetenskapen känner kätterier» intog redaktionen äfven
sådana vetenskapliga afhandlingar, som ej strängt
öfverensstämde med renlärigheten, och (för att anföra
ärkebiskop Sundbergs omdöme) »lät friska vindar blåsa
öfver kyrkans fält». Reuterdahl framträdde deri såsom
målsman för Schleiermachers åsigter. Tidskriften
innehöll uppsatser, recensioner, kyrkohistoriska
notiser och öfversigt af utländsk (nästan uteslutande
tysk) teologisk literatur. Egendomligt nog omnämndes
der icke på länge den 1835 uppblossande striden
om Strauss’ »Leben Jesu»; först 1841 gjordes detta
beryktade arbete till föremål för vederläggning i
tidskriften. Bland de bidragande märkas (förutom
utgifvarna) M. E. Ahlman, B. J. Bergqvist,
K. A. Agardh, K. F. af Wingård, P. Wieselgren,
A. Kahl och P. G. Ahnfelt.
Theologisk tidskrift. Se Teologisk tidskrift.
Theon. 1. Grekisk målare från Samos, samtida med
Apelles, var en af de mästare, som lade hufvudvigten
på illusion och ytterlig realism. Han utmärkte sig i
synnerhet inom en art af framställning, som grekerna
kallade »fantasier». En af hans mest berömda bilder
var en Vansinnig Orestes. Men hvad man egentligen
menade med »fantasier», derom upplyser författaren
Aitianos, som meddelar, att T. målat en hoplit (en
tungt beväpnad soldat) i full anfallsställning och
så lefvande, att det såg ut, som om han störtade
fram ur taflan. För att åstadkomma fullständig
illusion försatte konstnären först genom smattrande
trumpetsignaler åskådarnas sinnen i rätt stämning
och drog derpå plötsligt undan det förhänge, som
dolde taflan. – 2. Grekisk matematiker från Smyrna,
i förra hälften af 2:dra årh. e. Kr., författade ett
arbete (Peri ton kata mathematiken chresimon etc.),
afsedt att meddela så mycken insigt i matematik och
astronomi, som behöfdes för att studera Platons
skrifter. Arbetet innehåller två afdelningar, en
aritmetisk och en astronomisk (möjligt är, att det
ursprungligen egt ännu flere). Båda afdelningarna
äro senast utgifna af Hiller (1878). – 3. Grekisk
matematiker i Alexandria, i senare hälften af 4:de
årh. e. Kr., har vunnit sin förnämsta betydelse genom
den af honom ombesörjda redaktionen af Euklides’
»Elementa», hvilken nästan helt och hållet utträngde
föregående redaktioner. De af T. gjorda ändringarna
och tilläggen voro dock i sak af föga vigt. Han
författade äfven anmärkningar till Aratos »Fainomena»
och en kommentar till »Almagest», hvilken innehåller
värderika upplysningar rörande grekernas sätt att
med sexagesimalbråk utföra multiplikation, division
och rotutdragning. T. var fader till den berömda
Hypatia. 1. C. R. N. 2. 3. G. E.
Theophania. Se Teofani.
Theophilus (Grek. Theofilos, »som älskar Gud»,
»Guds vän»). 1. En förnäm, kristea romare, till
hvilken aposteln Lukas dedicerat sitt evangelium
(på det »att han måtte lära väl känna vissheten af de
läror, i hvilka han hade blifvit undervisad»; Luk. 1:
4) och sin missionshistoria (Apostlagerningarna). I
den svenska almanacken bär d. 13 Okt. hans namn. –
2. Se Theofilos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
