Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Themsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Theophrastus. Se Paracelsus och Theofrastos.
Theopompos (Lat. Theopompus). 1. Forntida konung
i Sparta, under hvars regering det första Messeniska
kriget (743–724 f. Kr.) inträffade. Man tillskrifver
T. inrättandet af eforernas ämbete. – 2. Berömd
grekisk talare och historieskrifvare, f. på ön Chios
omkr. 380 (enl. andra redan 408) f. Kr. Med anledning
af politiska misshälligheter måste han utvandra
från sitt fädernesland. Hans lärare i vältalighet
var Isokrates, hvars svulstiga stil han synes hafva
efterbildat äfven såsom historieskrifvare. Ett loftal
öfver konung Mausolos i Karien tillvann honom
priset vid en af drottning Artemisia föranstaltad
täflan. Hans förnämsta historiska arbeten voro dels en
Hellenika, en grekisk historia i 12 böcker för tiden
411–394 f. Kr., afsedd att utgöra en fortsättning af
Thukydides’ verk, dels Filippika, en framställning
i 58 böcker af de grekiska staternas historia under
åren 360–336 f. Kr. (Filip II:s regeringstid). Af
Dionysios från Halikarnassos berömmes T. såsom en
pragmatisk historieskrifvare af stor förtjenst,
hvaremot han från andra håll beskylles för okritisk
sammanblandning af historia och saga äfvensom för
öfverdrifven benägenhet att häckla. Hans på vidlyftig
källforskning hvilande arbeten hafva lemnat rikligt
material åt de senare historieskrifvarna Diodorus
Siculus och Pompejus Trogus. I behåll varande fragment
äro samlade af C. Müller i »Fragmenta historicorum
graecorum» I (1885). A. M. A.
1. Theorell, Sven Lorens, justitieombudsman, född
i Herrljunga, Skara stift, d. 5 Nov. 1784, blef 1805
student i Upsala, der han 1808 aflade auskultantexamen
i landtmäteri och hofrättsexamen. Efter att 1809–14
hafva sysslat med landtmäteri- och tingsarbeten
i Kronobergs län tjenstgjorde han från 1815
i Kammarkollegium, hvarifrån han, sedan 1823
notarie, tog afsked 1839. Samtidigt utöfvade
han en vidsträckt och högt ansedd verksamhet
såsom advokat. 1841 kallades T. till ledamot af
Lagberedningen och utnämndes s. å. till kammarråd,
men trädde i utöfning af detta ämbete, först sedan
han i Jan. 1845 lemnat Lagberedningen. 1846 utnämndes
han till häradshöfding i Södra Möre härad. 1848
valdes han, nära 64-årig, till justitieombudsman,
ett val, emot hvilket samtliga borgareståndets
och en del af bondeståndets elektorer inlade sin
reservation, bl. a. emedan T. »nära nog öfverlefvat
sig sjelf». Orsaken till elektorernas misslynthet
var emellertid nog icke T:s höga ålder, utan
hans hållning till vissa på dagordningen stående
frågor. T. hade i yngre år, då han bl. a. var
medarbetare i den af brodern (se T. 3) 1820–22
utgifna oppositionstidningen »Stockholms courier»,
stått i de frisinnades främsta led. Men sedermera hade
han, såsom i skrifterna Anckarsvärdska politiken,
en blick på 1840 års riksdag (2 h., 1842–43),
Öfver svenska nationalrepresentationens ombildning
(1844) och i de mot Richert och Geijer riktade
Betraktelser och handlingar hörande till reformen i
nationalrepresentationen och allmänna lagen (3 h.,
1846–48), visat sig som motståndare
till allmänna val samt jury och
landtdomstolarnas permanens – allt saker, som
påyrkades af 1840-talets liberale. Emellertid omvaldes
T. vid riksdagarna 1850–51 och 1853–54. Men vid 1856
års riksdag drog sig en storm tillsammans öfver hans
hufvud. Till de motståndare hans påstådda konservatism
skaffat honom sällade sig en mängd riksdagsmän, som af
ett eller annat skäl berörts af hans verksamhet såsom
justitieombudsman. Han hade nämligen låtit anställa
många åtal för ämbetsförseelser och i sina till
riksdagen ingifna (i stilistiskt afseende utmärkta)
berättelser bl. a. underkastat några Högsta domstolens
lagskipningsåtgärder en, såsom det yttrades, »otjenlig
och vådlig granskning» och derjämte försvarat en sådan
ultra liberal sats, som att ämbetsmän egde rättighet
att vägra verkställande af beslut, hvilka ej voro
utfärdade i grundlagsenlig ordning. Emot lagutskottets
utlåtande att T. fortfarande vore förtjent af
riksdagens förtroende gjordes reservationer, och
särskildt inom borgareståndet, af hvars ledamöter
icke mindre än 14 voro ställda under åtal af T.,
haglade anmärkningar öfven denne. Vid det i Jan. 1857
företagna valet till justitieombudsman fick T. af
48 elektorsröster endast 12 – en utgång af valet,
»som närmade sig en skandal». 1858 tog T. afsked från
sin häradshöfdingetjenst. Han åtnjöt en af ständerna
honom beviljad lifstidspension och dog i Stockholm
d. 15 Dec. 1861.
2. Theorell, Axel Gabriel, fysiker, konstruktör,
den föregåendes son, född i Gökhems församling
i Vestergötland d. 10 Juni 1834, fick sin
skolbildning i Stockholm samt blef student i Upsala
1855, filos. doktor 1863 och docent i matematik
vid Upsala universitet s. å. Han var 1865–66
t. f. professor i fysik vid Teknologiska institutet.
Utrustad med ovanliga uppfinnareanlag, konstruerade
han 1866 en sinnrik apparat, den sjelfregistrerande
meteorografen, hvilken högeligen underlättar
insamlandet af meteorologiska iakttagelser och har
blifvit antagen flerestädes, äfven i utlandet (se
Meteorograf). Han uppfann dessutom en mycket
praktisk vindmätare och inrättade de bästa medelst
elektricitet reglerade astronomiska ur m. m.
Från flere andra, halffärdiga mekaniska inrättningar
bortrycktes T. af en förtidig död, d. 2 Juli
1875, å Ekskogen nära Sköfde. 1874 hade
riksdagen anvisat honom ett årligt anslag
af 2,500 kr. för att sätta honom i tillfälle att
ostördt egna sig åt sina konstruktionsarbeten.
T. skref bl. a. Proportionslärans elementer
(1870), Räknetabeller till underlättande
af sifferkalkyler (1874) och Mekanikens element
(utg. 1877).
3. Theorell, Johan Peter, tidningsman, broder
till T. 1, född i Herrljunga, Vestergötland, d.
15 Aug. 1791, blef student i Upsala 1809 och filos.
magister 1812 samt ingick 1816 i k. kansliet och
Kommersekollegium. S. å. vann han Svenska akademiens
stora pris för De två rosornas strid om engelska
kronan (Sv. akad:s handl., 8:de del.) och 1818
det 2:dra priset för Longobardiska rikets fall.
Han lemnade snart derefter tjenstemannabanan och
egnade sig åt annan verksamhet dels såsom boktryckare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
