Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Themsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1822–33) och bokauktionsverkets föreståndare (1822–27),
dels, och hufvudsakligen, såsom publicist. Han
begynte med det för sin tid talangfullt redigerade
oppositionsbladet »Stockholms courier» (1820–22), som
flere gånger råkade i delo med indragningsmakten,
och der brodern var den ende medarbetaren. I
slutet af 1823 fick T. af sin svärfader, Pulchau,
»Dagligt allehanda», hvilket blad han omdanade till
en politisk och nyhetstidning. Han sålde tidningen
1833, men fortfor att skrifva i densamma till
hösten 1834. S. å. utgaf han en »Riksdagstidning»
och ingick i »Aftonbladets» redaktion, som han
tillhörde till 1838, då han å nyo blef medarbetare
i »Dagligt allehanda». Med 1844 skapade han sig
ett eget organ, veckoskriften »Vinterbladet»,
som fortgick t. o. m. 1845, men sedan i två
år förenades med »Dagl. allehanda» i form af
särskilda artiklar. År 1848 blef han medarbetare
i »Aftonposten» samt utgaf 1852–53 en ny årgång
af »Vinterbladet». Sedan dess tillhörde T. ingen
tidningsredaktion, men lemnade bidrag till flere,
alltid i den gammaldags frisinnade anda, som utmärkt
honom från hans första uppträdande. I likhet med
flere samtida utgaf han dessutom då och då anonyma
häften i någon fråga för dagen, ofta aftryck eller
bearbetningar af egna tidningsartiklar. Hans första
alster i denna väg var den lilla qvicka skriften
Försök att tourmatta på opinionen (1819), med
anledning af ett tryckfrihetsåtal mot brodern. Andra
dylika voro Bondeståndet och indragningsmakten
(1830), Några ord om press, reformer, ministerstyrelse
(1839), Ett ord i den stora frågan om en förändring
af nationalrepresentationen i Sverige (1844),
Svenskt handelstvång och handelsfrihet (1850)
m. fl. Åtskilliga komitébetänkanden o. dyl. flöto
äfven ur hans penna jämte ett ej obetydligt antal
riksdagsmotioner. T. var nämligen länge sysselsatt
i åtskilliga utskotts kanslier. Utom allt detta
medhann han också under sina tidigare år att vara
förläggare och sjelf lägga hand vid åtskilliga
förlagsartiklar, såsom Kochs och Schoells »Historisk
tafla öfver Europas statshvälfningar», upplagor
af Horatius (1833) och Virgilius (ej fulländad)
m. m. T. afled i Stockholm d. 9 Mars 1861.
–rn.
Theoriai (af stammen i theaomai, »jag åskådar»)
kallades i det forna Grekland de heliga beskickningar,
hvilka de grekiska staterna vid vissa tillfällen
afsände till de samfällda nationalhelgedomarna
dels för att såsom åskådare deltaga i de der
firade religiösa festerna, dels för att å statens
vägnar frambära ett offer åt guden eller af honom
begära ett orakelsvar. Deltagarna i en theoria
kallades theoroi och dess ledare eller förman
architheoros. Berömd var framför andra den från Athen
årligen utgående beskickningen till Apollotemplet på
Delos till åminnelse af Thesevs’ färd till Kreta
(se Thesevs). Medan denna beskickning pågick, fick
ingen afrättning verkställas, emedan staden då borde
hållas ren och obefläckad. A. M. A.
Theorika, Grek., »skådespelspenningar» (af stammen i
theaomai, »jag åskådar»), kallades i det forna Athen
de penningar, hvilka under den
utvecklade demokratiens tid (i 5:te och 4:de
årh. f. Kr.) brukade af statsmedel utbetalas till de
fattigare medborgarna, ursprungligen för att bereda
dem tillfälle att bevista de med religionsväsendet
nära förbundna skådespelen, men sedermera äfven vid
andra tillfällen. För handhafvandet af dessa medel
inrättades kring midten af 4:de årh. en särskild
kassa (to theorikon), och på förslag af folkledaren
Evbulos stadgades genom folkbeslut, att statsverkets
alla öfverskott skulle tillfalla denna kassa,
hvilket hade till följd att staten vid påkommande krig
ofta råkade i största förlägenhet. Demosthenes och
andra fosterlandsvänner sträfvade länge fruktlöst
att vinna rättelse af detta förderfliga ofog,
och först när det var för sent, omedelbart före
slaget vid Chaironeia (338 f. Kr.), lyckades det
att åt krigskassan återbörda dessa reservmedel.
A. M. A.
Théot [teå], Catherine, fransk religiös svärmerska,
f. 1725 i Normandie, kom såsom arbeterska till
Paris, der hon på gamla dagar började tro sig hafva
syner. Hennes märkvärdighet består deri att hon i viss
mån invecklades i Robespierres fall. Sedan hon en tid
varit inspärrad såsom vansinnig, uppträdde hon 1794
såsom stifterska af en ny religion med besynnerliga
mystiska ceremonier, lät kalla sig »Guds moder»
och »den nya Eva» samt förebådade ankomsten af en ny
Messias. Då Robespierre denna tid lät proklamera »det
högsta väsendet», ansågs hon åsyfta honom med sina
förutsägelser, och det påstods, att han i ärelystna
syften underhöll hemliga förbindelser med den nya
sekten. Häraf begagnade sig hans fiender inom
säkerhets- och välfärdsutskotten för att nedsätta
honom i den allmänna meningen. Säkerhetsutskottet
lät fängsla profetissan, och dess medlem Vadier afgaf
d. 15 Juni inför Konventet om denna sak en rapport,
hvarigenom Robespierre utan att namngifvas prisgafs
åt löjet. Robespierre förhindrade, att hon ställdes
inför revolutionstribunalet, men hon dog några veckor
derefter i fängelse redan före Robespierres fall.
S. B.
Theotokes, Nikeforos, nygrekisk lärd, f.
1736 på Korfu, utmärkte sig synnerligen såsom
lärare vid helleniska skolan derstädes och såsom
skolföreståndare i Jassy. Man har kallat honom »det
grekiska undervisningsväsendets fader». Död i
kloster i Moskva 1800. Hans läroböcker (naturlära,
matematik, geografi) voro länge i bruk, och hans
teologiska skrifter bidroga mycket till det nygrekiska
skriftspråkets stadgande.
Theotokos (af Grek. theos, gud, och tokos, födsel),
»gudaföderskan», Guds moder, inom den grekisk-katolska
kyrkan benämning på Heliga jungfrun.
Theoxenia (Grek., »gudagästabud») kallades det
i vissa forngrekiska stater (Delfi, Paros
m. fl.) förekommande bruket att vid en fest, som
firades till någon guds ära, inbjuda öfriga inhemska
gudar såsom dennes gäster. Äfven, kunde det såsom en
särskild utmärkelse förunnas framstående personer att
deltaga i denna gudamåltid. Så t. ex. voro skalden Pindaros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
