Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tichborne-processen - Tochodroma. Se Murkrypareslägtet - Tichonravov, Nikolaj Savitj - Tichvin - Ticino, T. Tessin. 1. Biflod fr. v. till Po - Ticino, T. Tessin. 2. Sydligaste kantonen i Schweiz - Ticinum. Se Pavia - Ticka, bot. Se Polyporus - Ticknor, George
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
14 års straffarbete. Rörelsen till hans förmån
fortgick dock rätt länge på meetings, i tidningar,
ja i sjelfva parlamentet, och äfven efter
sitt frigifvande (1884) har Orton sökt förnya
arfsanspråken.
Tichodroma. Se Murkrypareslägtet.
Tichonravov [-chanra’våf], Nikolai Savitj,
rysk literaturhistoriker, f. 1832, nu professor
emeritus vid universitetet i Moskva. Bland hans
många och vigtiga skrifter må nämnas en samling
»apokryfisk» literatur i fornrysk redaktion
(Pamjatniki otretjennoi russkoi lit., 1–2, 1863) och
Letopisi russkoi lit. i drevnosti (5 bd), ett slags
tidskrift, i hvilken flere äldre literaturalster
äro publicerade. T. har också utgifvit en kritisk
upplaga af Gogols skrifter. Han eger en värdefull
samling äldre handskrifter af literärt intresse.
Lll.
Tichvin, stad i ryska guvern. Novgorod, vid
Tichvinka, en biflod till Sjas (som flyter ut i
Ladoga), och Tichvinskijkanalen. Omkr. 6,000 innev. –
Tichvinskijkanalen förenar Tichvinka med Lebedino-sjön
och denna sjö med Krupino-sjön samt förmedlar sålunda
förbindelsen mellan Volga (öfver Mologa o. s. v.) och
Finska viken. Längd 7,5 km.
Ticino [-tjino], T. Tessin. 1. Biflod fr. v. till
Po, uppstår i Lepontiska alperna af tvänne
alpströmmar, från Nufenenpasset och S:t Gotthard,
hvilka förena sig 2 km. ofvanför Airolo. Derifrån
strömmar T. i sydöstlig riktning genom kantonen
Ticinos hufvuddal, Val Leventina, i hvilken den
upptager från v. Brenno (Val Blegno) och Moesa
(Val Mesocco). Vid Bellinzona vänder floden sig åt
s. v. och når, ofta delande sig och bildande en mängd
öar, genom ett bredt alluvialland Lago Maggiores norra
ände. Såsom en klar, segelbar flod lemnar T. sjön vid
dess sydände, bildar på en längre sträcka gräns mellan
de ital. prov. Novara och Milano, går derefter in i
prov. Pavia och faller ut i Po 5 km. nedanför staden
Pavia. Vattendragets hela längd är 237 km., deraf
70,5 km. komma på dess öfre del, 63 km. på sjön och
103,5 på dess nedre del. Vid T. slog Hannibal 218
f. Kr. en romersk här under Publ. Corn. Scipio. –
2. Sydligaste kantonen i Schweiz, gränsar i n. till
kantonerna Valais, Uri och Grisons, i ö. till Grisons,
i s. och v. till ital. prov. Como och Novara. Areal
2,818 qvkm. Kantonen tillhör Pos flodområde, dit de
flesta vattendragen gå genom Ticino, i sydligaste
delen genom Olona och Adda. Nordligaste delen
fylles af Lepontiska alperna: S:t Gotthard-gruppen
och Adula-gruppen. Landet till h. om floden Ticino
upptages af Ticino-alperna, med Basodine (3,276
m.) och Campo Tencca (3,044 m.); sydligaste delen
tillhör lombardiska slätten. De vigtigaste dalarna äro
Leventina och Blegno (genomflutna af Ticino och dess
biflod Brenno), Verzasca och Maggia. Af hela arealen
äro 33,3 proc. improduktiv mark (glacierer, vatten,
berg), 17,3 proc. skogbevuxen mark, 2,8 proc. vinberg,
46,6 proc. åker och äng. Hufvudnäringar äro jordbruk,
frukt- och vinodling samt boskapsskötsel (i synnerhet
getafvel). De vigtigaste produkterna äro majs, tobak,
vin, sydfrukter (vid
Locarno, Bellinzona och Lugano), kastanjer, i
södra delen samt råsilke. Handel och industri
äro obetydliga; dock hafva orterna vid S:t
Gotthardsbanan, som går genom Ticinos dal, en
betydlig transitohandel och turisttrafik. Folkmängden
uppgick 1888 till 127,274 pers., de allra fleste
katoliker, som tala italienska. Skolväsendet
är försummadt. En stor del af den manliga
befolkningen utvandrar om sommaren för att
söka arbete. Författningen (af 1830, med senare
förändringar) är representativt demokratisk med
fakultativt referendum. Stora rådet, hvars medlemmar
väljas direkt enligt förhållandet 1 : 1,200, utöfvar
den lagstiftande makten och väljer de 5 medlemmarna
i statsrådet. I kyrkligt hänseende hör kantonen
till namnet till Milanos och Comos biskopsstift,
men förvaltas sedan 1885 af en särskild apostolisk
vikarie. De förnämsta städerna äro Lugano (6,129
innev. 1880), Airolo (3,674), Mendrisio (2,749),
Locarno (2,645) och Bellinzona (2,436). Förr voro
Lugano, Locarno och Bellinzona turvis hufvudstad för
6 år, men sedan 1881 har regeringens säte varit,
permanent förlagdt till Bellinzona. – Det område,
hvaraf kantonen består, eröfrades under tiden
1440–1512 af Uri och andra kantoner i Edsförbundet. De
eröfrade distrikten förvaltades af fogdar, hvilkas
regemente var mycket strängt. Likväl känner historien
ej mer än ett öppet uppror – Leventinas mot Uri
1755. 1798 bildades af dessa distrikt 2 kantoner,
Bellinzona och Lugano, i Helvetiska republiken, och
1803 sammanslogos de till en sjelfständig kanton
i Edsförbundet. Sedan 1830, då författningen blef
mera demokratisk, har kantonen upprörts af strider
mellan de liberale och de klerikale, strider, som
t. o. m. gifvit anledning till förbundstruppernas
intervention (1876, 1885 och 1890). Folket är fattigt
och afsigkommet genom århundradens förtryck och står
under inflytande af ett anspråksfullt och okunnigt
presterskap.
Ticinum. Se Pavia.
Ticka, bot. Se Polyporus.
Ticknor [-nör], George, nord-amerikansk
literaturhistoriker, f. i Boston 1791, vardt
advokat 1813, men drogs alltmer till literaturen
och gjorde 1815–19 en studieresa till mellersta
och södra Europa, hvarunder han studerade två år i
Göttingen. Han var 1820–35 professor i franska och
italienska literaturerna vid Harvard-universitetet
samt gjorde genom sina föreläsningar den moderna
literaturens stormän kända i Amerika, hvarest
man förut ensidigt hållit sig till antikens
författare. Efter tre års förnyad vistelse i Europa
bosatte T. sig 1838 i Boston och dog der 1871. T:s
berömda History of spanish literature (3 bd, 1849;
4:de uppl. 1871), det klassiska arbetet inom spanska
literaturhistorien, bragte klarhet och reda i en
massa förut mindre kändt material. Arbetet utmärker
sig för fullständighet, kärleksfull forskning,
rika hänvisningar till källskrifter samt en enkel,
tilltalande stil. Det är på samma gång en historia
öfver Spaniens civilisation. Vidare märkes af T:s hand
en lefnadsteckning öfver hans vän historikern Prescott
(1864). T. skänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
