Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull / 411-412 (1892) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjära - Tjärblomster (tjärört), Viscaria - Tjärby (Tjerby) - Tjärfärger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skedde från Umeå, men fortfarande benämnes i utlandet
den finaste tjäran »Stockholmstjära». Tjäran
försäljes i hel- och halftunnor om resp. 48 och
24 kannor (125,6 och 62,8 liter). Den sorteras
i tre qvaliteter: fin, ordinär och tjock.
V. K-r.

Tjärblomster (tjärört), Viscaria Roehl., bot.,
är ett slägte af medelstora örter, hörande
till nat. fam. Silenaceae Lindl., kl. Decandria
L. Stjelkarna äro upprätta, med få och smala,
motsatta blad, blommorna nejlikeartade, medelstora,
vanligen högröda och samlade i klasar eller qvastlika
knippen i toppen af stjelken. Stiften äro 5 och
kapseln vid basen 5-rummig. – Allmänna tjärblomman
(beckblomstret), V. vulgaris Roehl. (Lychnis
viscaria L.), har stjelkens öfre mellanleder upptill
klibbiga af en brunaktig, limliknande afsöndring
(deraf namnet), i hvilken smärre flugor, steklar och
andra insekter kunna fastna. Krypande små-insekter
kunna derigenom hindras att uppkomma till blomman,
der de antagligen skulle vara objudna gäster.
O. T. S.

Tjärby (Tjerby), socken i Hallands län, Höks
härad. Areal 1,888 har. 679 innev. (1890). Annex till
Veinge, Göteborgs stift, Laholms kontrakt.

Tjärfärger, gemensam benämning på de färgämnen, som
erhållas genom kemisk behandling af stenkolstjärans
beståndsdelar. Om en del af dessa färgämnen se
Alizarin och Anilinfärger. Senare forskningar hafva
visat, att den uppfattning af molekylarbyggnaden
hos anilinrödt, som anföres i den sistn. art., icke
är hållbar. Genom Fischers undersökningar har det
nämligen blifvit bevisadt, att anilinrödt härstammar
från kolvätet trifenylmetan, CH(C₆H₅)₃, samt att
rosanilin och fuksin äro:

C{	C6H3(CH3)NH2 C6H4NH2 C6H4NH2 OH	C{	C6H3(CH3)NH2 C6H4NH2 C6H4NH HCl
	rosanilin		fuksin.

Nära slägt med anilinfärgerna är det gröna
färgämnet malakitgrönt, som uppstår genom inverkan af
bittermandelolja på dimetylanilin och oxidation af den
dervid bildade produkten. Malakitgrönt, hvilket liksom
rosanilin härstammar från trifenylmetan, har formeln

C {	C6H5 C6H4N(CH3)2 C6H4N(CH3)2HCl

Att fenol (karbolsyra) genom upphettning med
svafvelsyra och oxalsyra ger ett vackert rödt
färgämne, kalladt aurin och korallin, upptäcktes
1861 af Kolbe. Äfven detta färgämne härstammar från
trifenylmetan och har sammansättningen

C {	C6H4OH C6H5OH C6H4 . O

Rosolsyra, som uppstår vid inverkan af
salpetersyrlighet på rosanilin är aurin, hvari en
atom väte blifvit ersatt af radikalen metyl, CH₃,
således metylaurin.

Till de sistnämnda, qväfvefria tjärfärgerna ansluter
sig en grupp praktfulla färgämnen, som erhållas af
ftalsyreanhydrid:

C6H4{

CO CO

}O

genom inverkan på fenoler vid närvaro af ämnen,
som upptaga vatten, såsom svafvelsyra, zinkklorid,
tennklorid o. s. v. Af karbolsyra och ftalsyreanhydrid
bildas sålunda det af Baeyer 1872 upptäckta
fenol-ftaleinet, hvars sura lösningar äro färglösa,
men de alkaliska praktfullt röda. Fenolftalein är

C {	C6H4 . OH C6H4 . OH C6H4 . CO . O

På analogt sätt erhåller man af ftalsyreanhydrid
och resorcin det praktfullt fluorescerande färgämnet
fluorescin:

C {

C6H3 <

OH O C6H3 <

OH C6H4 .

CO . O

Tetrabromfluorescin är färgämnet eosin. På analogt
sätt har man af klorftalsyreanhydrid och fenoler
framställt en stor mängd färgämnen af olika nyanser.

På de senare åren har en annan klass af
tjärfärgämnen, azofärgämnena, mycket kommit i
bruk. Dessa färgämnen karakteriseras deraf att de
innehålla en eller flere grupper af två vid hvarandra
förenade qväfveatomer, således gruppen – N = N –. Hit
hör anilingult, C₆H₅ . N : N . C₆H₄ . NH₂, som bildas,
när salpetersyrlighet får inverka på anilin. Af
anilingult och klorvätesyrad anilin erhålles
ett blått färgämne, indulin, hvilket användes som
substitut för indigo. År 1878 upptäckte P. Griess, att
diazoföreningar med lätthet inverka på vissa diaminer
och på fenoler samt dervid gifva azofärgämnen med röd
eller gul färg. Af diazobenzol, C₆H₅ . N₃ . OH, och
fenylendiamin, C₆H₄(NH₂)₂, uppstår sålunda färgämnet
krysoidin, C₆H₅ . N₂ . C₆H₃(NH₃)₂. Man tillverkar
numera ett mycket stort antal likartade azofärgämnen
af naftalins sulfonsyror och fenoler. Många af dessa
färgämnen äro af vigt särskildt derför att de färga
bomull utan förutgången betning.

Nästan utan undantag äro de organiska föreningar, som
innehålla öppna kolkedjor (se Kolväte), färglösa,
under det att färgade och färgande föreningar
träffas endast bland föreningar, som innehålla slutna
kolkedjor. Derivat af kolväten med slutna kolkedjor,
eller cykliska kolväten, äro emellertid icke alltid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>