Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjärfärger - Tjärgalla. Se Tjära - Tjärhandelskompanierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färgade. Ersätter man i dessa cykliska kolväten väte
med någon af radikalerna OH, NH2 eller NO2, uppstå
i regeln färglösa eller, om radikalen är NO2,
svagt gula derivat. Men om man samtidigt ersätter
väte med OH och NO2 eller med NH2 och NO2, bildas
i allmänhet gula färgämnen. Ersätter man i ett
cykliskt kolväte två väteatomer med två syreatomer,
uppstå kinoner, som äro gula till färgen, ehuru
icke färgämnen. Likaledes bildas gula eller röda
ämnen, om man låter två vid hvarandra förbundna
qväfveatomer, – N = N –, ersätta två väteatomer i
två cykliska kolväten. Dessa sistnämnda föreningar,
azoföreningarna, äro icke färgämnen. Deremot uppstå
såväl af kinonerna som af azoföreningarna färgande
ämnen, om man i dem ersätter väte med saltbildande
radikaler, sådana som NH9 och OH. Man kan derför
med Witt anse, att NO2, O</sub>2</sub>, N2 äro »kromoforer»,
som betinga, att de föreningar, som innehålla dem,
äro färgade. Sådana föreningar äro emellertid ännu
icke färgämnen, utan blott »kromogener», ämnen, som
gifva upphof till färgämnen. För att ett kromogen
skall blifva färgämne, erfordras, att man inför i
dess molekyl de saltbildande grupperna NH<su>2</sub> eller
OH. Kromofor i anilinfärgerna är atomkomplexen
C – (R) – NH, i aurin och ftaleinfärgämnen
C – (R) – O. Om i de sistnämnda kromoforerna
bindningen mellan C och N eller C och O
upphäfves. t. ex. vid inverkan af väte eller
reduktionsmedel, försvinner föreningens färg,
i det de nämnda kromoforerna öfvergå till HC –
(R) – NH2 och HC – (R) – OH. P. T. C.
Tjärgalla. Se Tjära.
Tjärhandelskompanierna i Sverige. Genom den snabba
utvecklingen af sjöfarten i vestra Europa under
förra delen af 1600-talet stegrades afsättningen
af beck och tjära i hög grad. För att ytterligare
befordra denna handel beslöt man i Sverige att i
öfverensstämmelse med tidens merkantila åsigter
lemna rättigheten att utskeppa dessa varor till ett
slutet bolag. Borgerskapets invändningar lemnades
utan afseende, och d. 31 Mars 1648 utfärdades oktroj
för det Norrländska tjärhandelskompaniet, hvilken
skulle gälla i 20 år. All den tjära och det beck,
som tillverkades n. om Stockholm och Nyen, skulle
exporteras uteslutande af kompaniet från någon af
städerna Stockholm, Åbo, Helsingfors, Viborg och
Nyen. Inom landet var rörelsen fortfarande fri, likaså
sjelfva industrien, såvidt den angick tjära, hvaraf
kompaniet var skyldigt att mottaga ett obegränsadt
qvantum. Men hvad becktillverkningen angick, fick
kompaniet makt både att bestämma dess storlek och att
fördela den på de befintliga sjuderierna, hvarjämte
stadgades, att inga flere dylika anläggningar finge
uppstå. Kompaniet skulle betala hvarje läst tjära
(à 12 tunnor) med 15 rdr specie (19 1/2 dal. smt) och
hvarje läst beck med 36 rdr sp. Kronans tull skulle
under hela tiden utgå med 2 rdr 6 öre per läst i
helfritt fartyg. Endast inländske män skulle
hafva rätt att participera i kompaniet, en
bestämmelse, som icke iakttogs. Styrelsen, som valdes
af aktieägarna, hade sitt säte i Stockholm, men på
de utländska afsättningsorterna och i de finska
städerna hade kompaniet faktorer. – Privilegiet
framkallade snart en betänklig olägenhet. Det ålåg
stapelstäderna att till riket införa nödvändiga
utländska varor. Den vigtigaste exportvara,
hvarmed denna handel uppehållits, var tjära. Då nu
utskeppningen deraf var städerna fråntagen, blef deras
förbindelse med utlandet afskuren, och brist uppstod
på nödiga utländska varor, såsom salt o. d. Dessutom
måste af samma skäl obetydligare svenska exportvaror
stanna hemma. Missnöjet gaf sig tillkänna redan vid
1649 års riksdag, men ledde icke till annan påföljd,
än att kompaniet ålades att fraktfritt hemföra
borgerskapets utrikes uppköpta varor, och att priset
på en tunna tjära höjdes till 24 dal. smt. Ett försök
att undanrödja missförhållandet gjordes af Karl X
Gustaf, som d. 29 Aug. 1654 påbjöd, att kompaniet
skulle öppnas för de finska stapelstäderna, hvilka
skulle deri få insätta sammanlagdt 30,000 rdr sp. Vid
1660 års riksdag yrkades kompaniets upplösning,
men förslaget lyckades ej göra sig gällande, utan
straxt derefter, d. 5 Juli 1661 utfärdades i stället
oktroj för det Förnyade tjärhandelskompaniet,
hvilken dock omfattade endast de år, som ännu
återstodo af den 1648 stipulerade tiden. Af nya
bestämmelser må påpekas, att ingen vidare skulle
få ega aktier för mer än 1,000 rdr sp. (de större
delegarna skulle alltså afträda sina aktier). Den
sålunda lediggjorda delen af aktiekapitalet skulle
med tillägg af nya 19,000 rdr sp. upplåtas till ny
aktieteckning. Dessutom lofvar regeringen att göra
allt för att hämma tillverkningen af beck och tjära,
hvilken stigit alltför högt. Kompaniets affärer gingo
allt sämre, och tjärprisen i utlandet sjönko. Bolaget
sökte då att vältra en del af sina bördor öfver
på städernas borgare och på producenterna, hvilket
under de följande åren vållade häftiga strider om det
qvantum, som kompaniet var skyldigt mottaga, och om
prisen m. m. Det lyckades 1663 utverka en förordning,
som stadgade, att det efter den tiden icke skulle
vara skyldigt att mottaga mera än 7,000 läster
årligen. År 1665 sänktes detta qvantum till 5,000
läster, som af Kommersekollegium skulle fördelas
mellan städerna; dessutom sänktes priset på varan. På
samma gång utsträcktes oktrojen att gälla, tills
konungen blef myndig. Trots dessa och andra förmåner,
som kompaniet fick, blef dess affärsställning allt
sämre. Slutligen, 1672, måste det inställa sina
betalningar. Utan att taga varning af detta bolags öde
ansågo Kommersekollegium och rådets flertal det vara
betänkligt att frigifva handeln; man trodde, att ett
nytt kompani skulle hafva bättre framgång. Oktroj för
ett Renoveradt tjärhandelskompani utfärdades derför
d. 23 Juli 1672 för en tid af 10 år. Kompaniet var
skyldigt att mottaga 5,500 läster till ett pris af
56 dal. kmt per läst. Om nästkommande riksdag yrkade
kompaniets upphäfvande och derför förebragte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
