Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Toreili ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Torfaeus, Tormodus (Þormoðr Torfason), isländsk
historieskrifvare, född d. 23 Maj 1636 på Engö
vid Berrestad, blef student i Köpenhamn 1655 och
tog der teologisk ämbetsexamen 1657. Fredrik
III, som sjelf var en lärd man, uppdrog åt honom
öfversättningen af isländska fornskrifter, för
hvilket ändamål T. 1662–63 vistades på Island, och
sände honom efter några år till Norge såsom kamrer
i Stavanger stift. T. tröttnade dock snart vid denna
sysselsättning och blef «antiqvarius» med 300 rdr i
lön, men förlorade vid sin beskyddares död (1670)
äfven denna plats och lefde sedan som privatman
till 1682. På en återresa från Island råkade han
1671 på Samsö begå ett vådadråp, som ådrog honom
100 rdr i böter och offentlig afbön. År 1682 blef
han k. historiograf för Norge med 600 rdrs lön och
egnade sig nu helt åt vetenskapen. På en resa till
Köpenhamn 1706 föll han i en sjukdom, som beröfvade
honom minnet. T. dog d. 12 eller 21 Jan. 1719 på
Stangelland och ligger begrafven i Avaldsnes kyrka på
Karmöen. Af hans skrifter äro mest bekanta Historia
Orcadum (1697), Historia Vinlandiae antiquae (1705)
och Historia norvegica (1711), hans förnämsta arbete.
Y. N.
Torfason (Þormoðr). Se Torfaeus.
Torf-Enar. Se Torv-Einar.
Torfkol, på konstgjord väg genom upphettning kolad
eller förkoksad torf. Den metod till framställande
af torfkol eller torfkoks, med hvars utarbetande
svensken H. Ekelund (f. 1856) under de senaste
åren varit sysselsatt, grundar sig hufvudsakligen
på användningen af de vid torfvens kolning eller
koksning utvecklade, ej kondenserbara gaserna såsom
bränsle vid fabrikationen samt tillgodogörandet af
all bortgående värme för den råa torfvens torkning,
hvarvid uppvärmd luft medelst centrifug drifves
genom torfmassan. Den i Ekelunds försöksfabrik
vid Omberg använda torfven tages hufvudsakligen
från Dagsmossen i närheten. Torfkolet pressas
sedan till briketter på ett af Ekelund, enligt
uppgift, uppfunnet sätt. Om resultaten af de
på hösten 1891 gjorda profbränningarna äro
emellertid fackmännens meningar ännu mycket delade.
E. E.
Torfströ och torfmull tillverkas af hvitmossetorf,
som torkas och sönderrifves medelst maskiner,
hvarefter det finare pulvret (torfmullen) i en
siktinrättning skiljes från det gröfre, fibrösa
torfströet och hvartdera slaget för sig sammanpressas
till balar. Den första torfströ-fabriken anlades
i Hannover 1879, och sedan dess har man alltmera
tillgodogjort sig detta fabrikats nyttiga egenskaper
för olika ändamål. Det är först och främst ett
ypperligt strömedel för husdjuren. Det erbjuder
djuren en mjuk, elastisk och torr bädd samt uppsuger
väl de flytande och binder eller absorberar de
gasformiga, illaluktande ämnen, som utvecklas vid
spillningens sönderdelning, framförallt ammoniaken
(denna egenskap är halmen i saknad af). På samma
gång som torfströet sålunda upptager spillningen och
bibehåller den vid dess fulla gödselvärde samt genom
sina beståndsdelar bidrager att förhöja detta värde, renar det
luften i ladugården. Det är äfven utmärkt lämpligt
till att på kortaste tid göra stinkande affallsämnen
fullständigt luktfria. Mennisko-exkrementens
behandling med torfströ eller torfmull synes blifva
af stor betydelse för städernas renhållningsväsende,
och den derigenom erhållna torfpudretten utgör
ett det yppersta gödningsämne för såväl åkerns som
trädgårdsjordens behof. Ett utmärkt gödningsämne (för
stråsäd och hvitbetor) lemnar torfmullen äfven när
den mättats med affallslut från sockerbruken, hvilken
eljest till intet gagn får bortrinna. Trädgårdsodlaren
använder med fördel torfmullen i förökningsbänkar, för
champignonodling o. s. v. Man har ock funnit, att
fisk, inbäddad i torfströ, håller sig länge frisk och
låter försända sig på långa afstånd, något som jämväl
i hög grad lär gälla om frukt. Såsom inpackningsmedel
vid försändning af befruktad fiskrom gör torfströet en
stor tjenst åt fiskodlingen. Till följd af sin förmåga
att uppsuga fuktighet (det uppsuger 6–8 gånger sin
vigt vatten) egnar det sig till uttorkningsmedel för
fuktiga rum. Man använder det äfven till fyllning af
trossbottnar, till framställning af poröst tegel,
såsom fyllnadsämne i madrasser för sjukbäddar och
för barn, till antiseptiska förband (ty torfven
fördröjer mikrobernas utveckling och förökning), till
förvaring af is (mosstorfven är genom sin rikedom
på luftfyllda porer en särdeles dålig värmeledare),
filtrering af oljor, beredning af urat o. s. v. Se
»Tillverkningen och användandet af torfströ» af
M. Fleischer (ofvers., 1891) och »Om torfströ, dess
egenskaper och användning för särskilda ändamål» af
prof. L. F. Nilson (1891). Jfr Sphagnaceae och Torf.
Torfvesund. Se Drottningholm.
Torgau, stad och fästning i preussiska
regeringsomr. Merseburg (Sachsen), vid Elbes
venstra strand och jernvägslinien Halle–Guben. 10,988
innev. (1885). Gymnasium. Artillerikasern och
tyghus. Förnämsta byggnaden är slottet Hartenfels,
på en ö i Elbe, påbörjadt 1481, fullbordadt 1544
af kurfursten Johan Fredrik. Slottet, som nu
användes dels till försvar, dels till kasern,
är en af de största renaissancebyggnader i
Tyskland och innehåller en kyrka, invigd af Luther
1544. Fästningsverken, påbörjade 1807 af Napoleon,
äro till större delen omgifna af vatten. T. var
ofta kurfurstarnas af Sachsen residens. Den 2 Maj
1526 ingicks mellan kurfursten Johan af Sachsen och
Filip af Hessen ett mot kejsarens reaktionsplaner
riktadt förbund, och der affattades 1530 de
s. k. Torgau-artiklarna, som utgjorde grunden till
Augsburgiska bekännelsen (se d. o.). Trettioåriga
kriget tillfogade staden svåra lidanden. Bland
minnesvärda tilldragelser derunder må nämnas Johan
Banérs (se denne) inneslutning i hans befästa läger
vid T. 1637. I sjuåriga kriget, då T. var säte för det
preussiska fältkrigsdirektoriet, blefvo österrikarna
under Daun vid Süptitz nära T. d. 30 Nov. 1760 slagna
af preussarna under Fredrik II.
Torgau-artiklarna. Se Augsburgiska bekännelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
