Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torneå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Torpa. 1. Socken i Elfsborgs län, Vedens härad. Areal
8,624 har. 2,177 innev. (1890). Annex till Borås stad,
Skara stift, Ås kontrakt. – 2. Socken i Hallands län,
Himle härad. Areal 1,631 har. 517 innev. (1890). Annex
till Lindberg, Göteborgs stift, Varbergs kontrakt. –
3. Socken i Kronobergs län, Sunnerbo härad. Areal
11,922 har. 1,452 innev. (1890). Annex till
Annerstad, Vexiö stift, Sunnerbo kontrakt. –
4. Socken i Vestmanlands län, Åkerbo härad. Areal
5,925 har. 1,398 innev. (1890). Annex till Kung Karl,
Strengnäs stift, Vester-Rekarne kontrakt. – 5. Socken
i Östergötlands län, Ydre härad. Areal 11,033
har. 1,265 innev. (1890). T. utgör ett konsistorielt
pastorat i Linköpings stift, Ydre kontrakt.
Torpa, gods i Länghems socken, Elfsborgs län, vid
vestra stranden af Åsunden, utgör med underlydande
i Länghems, Dannicke och Tvärreds socknar 12 5/8
mtl. Areal omkr. 7,000 har. Taxeringsvärde 246,100
kr. Å egendomen finnas qvarn och sågar. T. egdes i
Sten Sture d. ä:s tid af riksrådet Arvid Knutsson
(d. 1497), af den s. k. Storeslägten. Han byggde vid
T. ett stenhus, hvaraf yttermurarna ännu finnas qvar
i det ej långt från den nuv. manbyggningen belägna,
till sin inredning från början af 1600-talet
härstammande »Torpa stenhus». Det i detta hus
befintliga kapellet förskrifver sig från 1699,
och samtidigt uppfördes tornet. Arvid Knutssons
son Olof Arvidsson upptog sin moders vapen (öfre
delen af en stenbock) och blef stamfader för den
nu lefvande yngre slägten Stenbock. T. förblef inom
slägten till midten af 1700-talet, då det öfvergick
genom gifte till öfveramiralen frih. K. G. Sjöblad
(d. 1754). Det kom genom hans dotter till hennes man
amiralen grefve E. A. Sparre, i hvars slägt gården
förblifvit. Nuvarande egaren, kammarherren grefve
E. T. Sparre, ärfde den 1854.
Vid T. fanns sedan medeltiden s. k. borgrätt. Denna
var sammansatt af en tillförordnad lagläsare jämte
en nämnd af 12 bönder, hvilken domstol dömde enligt
Sveriges lag, men underställde domen T:s egare,
hvilken hade högsta jurisdiktionen och egde döma
t. o. m. i lifssaker. Genom k. res. af d. 27
Sept. 1692 upphäfdes denna enskilda jurisdiktion.
Torpadius. 1. Johan Israel T., vitterlekare, f. 1722
i Stockholm, död derst. d. 11 Aug. 1760 som rådman,
var ledamot af Tankebyggareorden, i hvars »Våra
försök» (1–3, 1753–55) T:s bidrag i 1:sta delen bära
signaturen L–m. Åtskilliga af hans verser återfinnas
i den omarbetade upplagan af denna samling, som utgafs
1759–62. De finnas sedan samlade i »Svenska Parnassen»
1786. T. var dessutom ifrig medlem af Frimurareorden
och stiftade 1754 i Stockholm S:t Eriks loge,
hvars förste stormästare han var. – 2. Karl T., den
föregåendes broder, f. 1729 i Stockholm, sekreterare i
Rikets ständers bank, död i Stockholm i Maj 1764, var,
äfven han, medlem af Tankebyggareorden och deltog i
»Våra försök» under signaturen W–m eller anonymt. Det
mest bekanta af hans stycken är en »anacreontisk ode»:
»Lät sunnanvädret slaska» etc. (flere gånger omtryckt).
-rn.
Torpa källa, en å säteriet Torpas egor inom Fors
socken ej långt från Lilla Edet vid Göta elf belägen
källa med jodhaltigt vatten, som blifvit användt för
medicinska ändamål. Källan är den enda i sitt slag
inom Sverige, om man undantager en i närheten, på
andra sidan elfven befintlig, hvilken också för jod
i nämnvärd qvantitet. Vattnet har en bitter salt smak
och innehåller på 1,000 delar 12,55 delar fasta ämnen,
deraf 0,016 äro jodmagnesium. Jordborrningar hafva
gifvit vid handen, att jodhalten sannolikt härrör
från den lerbädd, ur hvilken källan framkommer. –
Jfr A. Levertin: »Om Torpa källa» (akad. afh. 1875)
samt »Några nya undersökningar om Torpa källa»
(i »Nord. med. arkiv», 1875). E. E.
Torpare. Se Stat, 4 b), och Torp.
Torpedbåtsjagare, en under senare år uppkommen ny
klass örlogsfartyg af 500–700 tons deplacement och
stundom derutöfver. Torpedbåtsjagaren är lätt byggd,
af stålplåt, mycket snabbgående samt bestyckad med
maskinkanoner och kulsprutor. Den är afsedd att jaga
minbåtar (»torpedbåtar») samt försvåra eller förhindra
deras anfall på de större fartygen. R. N.
Torpedo. 1. Lat. (egentl. förlamning, bedöfning),
zool. Se Darr-rockan. – 2. (Fr. torpédo, torpille),
torped, krigsv., rörlig mina. Se Mina. – Torpedobåt,
torpedbåt, detsamma som minbåt (se d. o.).
Torpid (Lat. torpidus), domnad, förslappad,
känslolös.
Torpor (Lat., domning, dvala, förslappning), med.,
nedsatt funktionsförmåga, t. ex. torpor senilis,
ålderdomssvaghet, torpor retinae, nedsatt synförmåga
till följd af minskad känslighet i näthinnan, o. s. v.
J. E. J-n.
Torpshammar, jernvägsstation i Torps socken,
Vesternorrlands län, der den 58 km. långa
Sundsvallsbanan (fullbordad 1874 såsom enskild
smalspårig, 1885 inköpt af staten och förändrad
till normalspårig) förenas med tvärbanan genom
Jämtland. Stationen är uppkallad efter det bredvid
liggande jernbruket, som nedlades 1883.
Torpsyn kallas den besigtning af indelta arméns
soldattorp, som hvart tredje år verkställes af
vederbörande kompani eller sqvadronchef.
Torquatus. Se Manlius 3.
Torquay [tå’rke], hamnstad och badort i engelska
grefskapet Devon, på norra stranden af Torbay-viken
af Engelska kanalen. 24,767 innev. (1881). Genom sitt
vackra och mot nordan-, östan- och vestanvindarna
skyddade läge samt sitt jämna klimat har T. blifvit en
mycket besökt badort och vinterkurort. Temperaturen
stiger om sommaren sällan öfver 20° C. och faller
om vintern sällan under fryspunkten. Hamnen har ett
djup af mer än 6 m. vid lågvatten. Staden exporterar
företrädesvis kalksten samt har kalkstenssliperier
och tillverkning af terracottaarbeten. Ännu för 50
år sedan var T. blott en fiskareby.
Torquemada [-ke-]. 1. Juan de T., spansk prelat,
född omkr. 1388 i Valladolid, död 1468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
