Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torra mässor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagar. – Torsionselasticiteten är af ganska stort
intresse både i vetenskapligt och i tekniskt
hänseende. Den eger tillämpning vid torsionsvågen,
med hvilken jordens täthet bestämmes, äfvensom
för undersökning af magnetiska och elektriska
krafter. Vid maskinerna utvecklas den, så
snart en kraft öfverföres med tillhjelp af
en axel (se Torsionshållfasthet). Lagarna för
torsionselasticiteten äro förnämligast härledda af
Coulomb, Wertheim och Clebsch, dels på experimentel
väg, dels genom matematiska undersökningar.
G. R. D.
Torsionselektroskop l. bifilar-elektroskop, fys.,
är ett af v. Beetz konstrueradt elektroskop,
hvilket är särdeles lämpligt att använda t. ex. vid
föreläsningar, då man vill visa, att kroppar
äro elektriska. Vid en dubbelögla äro två långa
trådar fästa, och i dessa trådar hänger en hake
af aluminium. I haken inlägges en 1 1/2 till 2
mm. tjock gummilackastång, vid hvars ena ände
en flädermärgskula är fäst. Flädermärgskulan
laddas starkt med elektricitet, och den kropp, som
skall undersökas, närmas till henne. Alldenstund
bifilarupphängningens (se d. o.) riktande kraft
är mycket svag, gör gummilackastången ett utslag
för den obetydligaste grad af elektricitet hos
kroppen. Jfr Torsionsvåg. – Torsionsgalvanometer
kallas ett af Siemens och Halske konstrueradt
instrument, medelst hvilket elektriska
potentialskilnader (se Potential) kunna uppmätas.
A. Bi-n.
Torsionshållfasthet (vridningshållfasthet), fys.,
kallas motståndet mot vridning hos en stång. Om
t. ex. en cylindrisk stång är fäst med sin ena
ände, och vid den andra änden ett kraftpar sträfvar
att vrida henne, verkande i ett mot hennes längd
vinkelrätt plan, kan hon icke uthärda mer än en
viss belastning, eller, rättare sagdt, kraftparets
moment kan icke öfverskrida en viss gräns, utan att
sönderslitning eger rum. Men redan långt dessförinnan
är spänstighetsgränsen öfverskriden. Naturligtvis får
man icke drifva belastningen så långt, att stången
brister, och för den skull inför man vid beräkningen
öfver hållfastheten hos torsionsaxlar en viss, för
olika materialier bestämd torsionsmodyl (jfr
Hållfasthet). G. R. D.
Torsionsvåg (vridvåg, vändvåg), fys., ett instrument
för uppmätning af mycket små krafters storlek och
förändring med afståndet. Instrumentets användning
grundar sig på torsionselasticiteten hos trådar. I
en kokong- eller metalltråd hänger horisontalt en
liten stång eller en nål, på hvars ena ände en kropp
verkar dragande eller frånstötande. Kraftens storlek
beräknas på grund af den vinkel, som stången eller
nålen, oaktadt trådens vridningsmotstånd, gör med
sitt ursprungliga jämnvigtsläge. Den torsionsvåg,
med hvilken Cavendish sökte bestämma den
dragningskraft, som verkar mellan små massor vid
jordens yta, hade en stång med små blykulor på
ändarna, hängande i en metalltråd, och två stora
blykulor, upphängda vid ändarna på en stång, rörlig
kring ett tapplager i taket på den hela apparaten
omgifvande lådan. Genom stångens vridning kunde
de stora kulorna närmas intill de små, hvarvid dessa gjorde
ett utslag, som iakttogs med tuber. Cavendish fann
Newtons attraktionslag bekräftad och beräknade med
tillhjelp af sin våg äfven jordens medeltäthet,
d, till 5,48, när vattnets sättes = 1. Reich fann
d = 5,58 och Baily d = 5,55. Corun och Baille,
som användt en förbättrad vändvåg, funno d =
5,56. – På annat sätt konstruerad var den elektriska
vändvåg (en på en metalltråd horisontalt upphängd
gummilackastång med en liten metallkula i ena
änden och en motvigt i den andra), medelst hvilken
Coulomb omkr. 1787 fastställde lagen för den
elektriska kraftens aftagande med afståndet. Sedan
han funnit, att en tråds vridningsmotstånd är omvändt
proportionel mot dess längd och direkt proportionelt
mot fjerde potensen af dess radie, kom han genom en
enkel beräkning till det resultat att den elektriska
kraften är omvändt proportionel mot qvadraten på
afståndet. Riktigheten af denna lag har sedermera på
flere andra sätt bekräftats. Redan 1785 hade Coulomb
med sin magnetiska vändvåg visat, att en motsvarande
lag gäller äfven för de magnetiska krafterna. Den
magnetiska vändvågen liknade den elektriska,
men hade en magnet i st. f. gummilackastång.
A. Bi-n.
Torsjok [tarsjå’k], stad i ryska guvern. Tver, vid
Volgas biflod Tvertsa och bibanan Ostasjkov–Esjev af
Petersburg–Moskva-banan. Omkr. 13,000 innev. T. är
en af de äldsta städerna i Ryssland, en koloni af
Novgorod, och var fordom en vigtig fästning. Det är
nu ryktbart i hela Ryssland för sin tillverkning af
gröfre och finare lädersorter, sina läderarbeten och
sina talg- och stearinljusfabriker. Staden drifver
jämväl stor handel med spanmål och mjöl.
Torsjö, gods i sydligaste delen af Malmöhus
län, Solberga och Örsjö socknar, omkr. 8 mtl,
1889 taxerade till 342,900 kr. Godset tillhörde i
omkr. 100 år (1470–1575) slägten Oxe och har sedan
innehafts af medlemmar af slägterna Gyllenstierna,
Coyet, Lewenhaupt, von der Lancken och Hamilton. Det
såldes 1829 till grefve Magnus Albert Stenbock, till
hvilken prinsessan Sofia Albertina testamenterade
alla sina lösören, deribland det bibliotek och
de konstskatter, som sedan prydde T. Der fanns
ock samtidigt det på den tiden största enskilda
arkiv i Sverige, innehållande hufvudsakligen Bengt
Oxenstiernas och hans förfäders samt G. O. Stenbocks
och hans son Magnus Stenbocks bref och papper. Sedan
T. 1868 gått ur stenbockska slägten, såldes arkivet
till frih. C. J. Bonde på Eriksberg, der det numera
förvaras.
Torsk l. tröske (antagligen att samställa med
motsv. Eng. thrush), stomatomycosis oidica, med., en
vanligast hos barn under de första lefnåds veckorna
uppträdande munsjukdom, hvars orsak är en med
jästsvampen antagligen nära beslägtad parasitsvamp,
»torsksvampen», Saccharomyces (Oidium Robin) albicans,
först upptäckt af den svenske läkaren Fr. T. Berg
(1840). Denna svamp består af långa, oregelbundet
förgrenade samt med tvära skiljeväggar försedda trådar
och sporer. Svampen lefver i de ytligaste lagren af
munslemhinnans epitel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
