Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Toskansk ordning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin gård Lafville i Euraåminne socken d. 15 Juni 1640.
J. Fr. N.
14. Tott, Klas Åkesson, grefve, riksråd, den
föregåendes son, föddes d. 14 Aug. 1630 på Ekolsund,
Upland. Efter att i unga år hafva företagit utländska
resor och dervid länge vistats i Frankrike uppträdde
han 1651 vid hofvet, hvarest hans lysande yttre
företräden snart skaffade honom Kristinas synnerliga
ynnest och dermed den främsta platsen i hennes
omgifning. 1652 upphöjdes han, tjugotvå-årig,
till friherre och grefve med Karleborg (se
d. o.) såsom grefskap, hvilket betydligt utvidgades
1653. S. å. blef han öfverste kammarherre, riksråd
och chef för gardet, 1654 dessutom rikskansliråd
och riksstallmästare. Det har uppgifvits, att
drottningen velat göra honom, Erik XIV:s dottersons
son, till »prins af Vasa» och eventuel tronföljare
(efter Karl X), men då detta befanns omöjligt,
önskat förläna honom titel af hertig. Äfven denna
plan har dock måst öfvergifvas, enär Per Brahe
och Axel Oxenstierna, som äfven skolat erhålla den
nya värdigheten, vägrat att mottaga den. I stället
tröstades T. med 200,000 rdr sp. och Ekolsund vid
Mälaren. Alla dessa utmärkelser hade sin enda grund
i drottningens ynnest, men kunna icke sägas hafva
motsvarats af verkliga förtjenster. Under Karl X
Gustaf sändes T. i en beskickning till Paris 1657
och deltog äfven i konungens krig, hvarunder han
utmärkte sig vid Köpenhamns belägring. Under Karl XI:s
förmyndareregering var han 1661–62 ambassadör i Paris
och blef 1664 öfverståthållare i Stockholm samt 1665
fältmarskalk och generalguvernör i Livland, på hvilken
post han stannade till 1672, med undantag af en del af
året 1669, då han såsom ambassadör bevakade Sveriges
intressen vid konungavalet i Polen. 1672 afgick han
åter såsom ambassadör till Paris. Död derstädes d. 15
Juli 1674. Han gifte sig 1665 med Anna Oxenstierna
(död 1672), en dotter till rikskansleren grefve
Erik Oxenstierna, men hade med henne inga barn.
J. Fr. N.
Tott, François de, baron, fransk militär och
diplomat, f. 1733, af ungersk familj, var 1757–63
anställd vid franska ambassaden i Konstantinopel och
sedan 1767 en tid konsul på Krim. Under rysk-turkiska
kriget 1768–74 gjorde han turkarna oskattbara
tjenster: han åstadkom en reform af deras artilleri,
försvarade Dardanellerna mot Orlovs flotta (1770) och
sörjde för skyddandet af deras norra gräns. Missnöjd
med det ringa intresse, hvarmed turkarna understödde
hans reformarbeten, återvände han till Frankrike och
utnämndes till generalinspektör öfver konsulerna i
Levanten och barbareskstaterna. 1790 emigrerade han
och afled i Ungern 1793. Han utgaf värdefulla Mémoires
sur les turcs et les tartares (4 bd, 1784).
Tottarp, socken i Malmöhus län, Bara härad. Areal
954 har. 611 innev. (1890). Annex till Knästorp,
Lunds stift, Bara kontrakt.
Tottenham [tå’ttenäm], nordlig förstad till London,
i grefskapet Middlesex, station vid Cambridge-linien
af Great Eastern-jernvägen. 46,456 innev. (1881).
Touchant. Se Touchera.
Touche [tousj], Fr. (af toucher, beröra, vidröra),
i Sv. stundom skrifvet tusch. 1. Musikt., tangent;
sjelfva anslaget å tangentinstrument. »En god
touche» är en egenskap både hos spelaren och hos
instrumentet. För spelaren äro två hufvudarter af
anslag möjliga: legato, tecknadt med båge, då två
toner omedelbart sammanbindas, så att ett finger
ej upplyftes från sin tangent, förr än samtidigt
ett annat finger nedtrycker en annan tangent (detta
spelsätt är det mest egendomliga för orgeln), och
staccato, tecknadt med punkter, då tonerna skarpt
skiljas, så att det ena fingrets upplyftande sker
före det andras nedtryckande (detta spelsätt är
det mest egendomliga för pianot). Till dessa kommer
en mellanform: halfstaccato, i Sverige alldeles
oriktigt kalladt »portamento» (se d. o.), tecknadt
med både båge och punkter, då den förra tonen
uthålles i det längsta, men dock släppes straxt
före den efterföljande. Af staccato finnas flere
underarter, beroende på om endast fingrarna lyftas
(leggiero) eller äfven handen eller t. o. m. hela
underarmen (det första sättet är vanligast i skalor,
det andra i arpeggier och terspassager, det tredje
vid ackordstaccato). – I tyskan betyder »tusch»
såsom musikterm »fanfar». – 2. Framställningssätt,
behandlingssätt i allmänhet; särskildt en målares
sätt att måla, penselföring, färganläggning.
A. L.
Touchera (Fr. toucher, beröra, vidröra). 1. Med.,
behandla en såryta eller en sjukligt förändrad
slemhinna med adstringerande eller kauteriseraride
medel; utföra en undersökning af qvinnans inre
genitalia. – 2. Spelt., i schack: vidröra en pjes i
afsigt att flytta den (touche tiré l. pièce touchée,
pièce jouée, d. v. s. vidrörd pjes måste flyttas);
i biljard: med kön vidröra spelbollen, innan man
hunnit måtta (i hvilket fall stöten omedelbarligen
måste fullföljas). – Touchant [Fr. utt. -sja’ng;
Sv. utt. -sja’ngt], gripande, rörande (t. ex. om
ett drama).
Toucouleurs [toukoulör], en bland fransmännen i
Senegal bruklig benämning på innevånarna i Futa
och särskildt i de fyra provinserna utmed floden
Senegal: Damga, Futa, Toro och Dimar, mellan Falemes
mynning och sjön Panieful. Benämningen har man
utan skäl velat härleda af Eng. two colours (»två
färger»), emedan de till större delen äro bruna eller
kopparfärgade mestiser af negrer eller morer med fulbe
(se Fulah). Redan i 16:de årh. gåfvo portugiserna åt
dessa infödingar namnet tacurores, hvarför namnet med
säkerhet härrör af den gamla benämningen på landet,
Tukurol, redan omtalad af Cadamosto, och sammanhänger
med takrur l. takarir, benämning på pilgrimer, som från
Vest-Afrika begifva sig till Mekka, och som bland
sig räkna ett stort antal senegambier. Särskildt
utmärkande för toucouleurs är deras fanatism för
islam. Intelligenta, kraftiga och ärelystna, äro
toucouleurs fruktade af sina grannar och af de franske
kolonisterna. Bosatta på venstra flodstranden midtför
morerna på högra, hafva de ofta angripit sjömän från
S:t Louis vid deras färder uppför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
