Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Toulouse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ståtliga broar (en stenbro och två hängbroar). Framför
den första af dessa prydes platsen med två
statyer i marmor, föreställande den ena Descartes
(af bildh. Nieuwerkerke), den andra Rabelais (af
Dumaige). Stadens förnämsta prydnad är emellertid
domkyrkan, S:t Gatien, som efter flere hundra års
arbete (1170–1547) blifvit ett af de praktfullaste
tempel i Frankrike, med sina två 70 m. höga
torn, sin rikt sirade fasad och portal (15:de
och 16:de årh.) samt sina härliga glasmålningar
(13:de–14:de årh.). I domkyrkan är rest en grafvård
i blå marmor öfver tre barn till Karl VIII och
Anna af Bretagne. Af en äldre helgedom, basilikan
S:t Martin, återstå numera endast två torn, de
s. k. Tour Charlemagne och Tour de l’horloge. De
påminna om flydda tider, då konungar och påfvar,
furstar och folk vallfärdade till denna kyrka
och S:t Martins stoft. Anmärkningsvärda äro äfven
kyrkorna Saint-Julien (grundl. af Klodvig 509)
och Notre-Dame-la-Riche (16:de årh.). Bland
öfriga offentliga byggnader må särskildt nämnas
ärkebiskopspalatset (4:de årh.), kavalleri-kasernen
med ett torn, som utgör återstoden af grefvarnas af
T. forna residens, samt stadshuset. Staden är säte för
en ärkebiskop, prefekten i depart. och befälhafvaren
öfver 9:de armékåren, för en appellations- och en
kriminaldomstol, en handelsdomstol m. m. Den har
ett högre och ett lägre seminarium för prester,
ett lyceum, en skola för preliminära medicinska
och farmacevtiska studier, ett bibliotek (med
öfver 50,000 bd och 1,200 handskr.), flere lärda
sällskap m. m. Befolkningen uppgick 1886 till 59,585
inv. (förstäderna inberäknade). T. drifver en stor
industriel och kommersiel verksamhet. I staden
finnas fabriker för tillverkning af sidentyger
(»gros de T.»), band, kläde, mattor, glasmålningar,
porslin m. m. och dessutom färgerier, spinnerier,
garfverier m. m. Ett af de största och mest
kända industriella företagen är boktryckare- och
förlagsfirman Mame. Till de förnämsta handelsvarorna
räknas siden, vin, säd, frukter och vax. – T. kallades
af romarna Caesarodunum, senare Turones. Några
spår af det romerska väldet hafva på senare tider
återfunnits. Kristendomen infördes i denna trakt
ganska tidigt, enär 251 S:t Gatien redan var biskop i
T., som 850 blef ärkebiskopssäte. Verldsbekanta bland
T:s biskopar äro den helige Martin af T. (d. 400)
och Gregorius af T. (d. 593). Nordmännen angrepo
och plundrade T., men blefvo slutligen fördrifna
(838–878). Först 1204 blef staden definitivt
förenad med franska kronan. Under årens lopp höllos
13 koncilier och 3 riksmöten (1468, 1484, 1566) i
denna stad. T. var under kriget 1870–71 säte för de
delegerade medlemmarna af »nationalförsvarsregeringen»
samt för den provisoriska regeringen (Sept.–Dec.) och
hufvudqvarteret för den tappra Loirearmén. – 1
km. s. om T., i köpingen La Riche, midt emellan
Loire och Cher (hvilken köping i sjelfva verket är
endast en af T:s förstäder), ligga, närmare Cher än
Loire, ruinerna (en tegelstensbyggnad och hälften
af torntrappan) af det ryktbara kungliga slottet
Plessis-lés-Tours [plässi lä tour; lès, af Lat.
latus, »bredvid»], der konung Ludvig XI framlefde
sina sista år i fullkomlig afspärrning från verlden,
och der han dog d. 30 Aug. 1483. Det var hvarken
en fästning eller ett palats, utan snarare en stor
privatbyggnad, som konungen låtit uppföra åt sig på en
inköpt landtgård. 1506 sammanträdde les états généraux
i Plessis-lès-Tours, och 1589 ingingo konung Henrik
III och konung Henrik af Navarra en försoning der.
J. M-r.
Tourville [-vi’ll], Anne Hilarion de Cotentin, grefve
de T., fransk sjöhjelte, f. 1642, ingick tidigt i
malteserorden och gjorde sina lärospån till sjös
under täta sammandrabbningar med barbareskstaternas
röfvareflottor. Efter tio år antog han fransk tjenst
och aflade under Frankrikes krig emot Holland och
Spanien 1672–78 prof på glänsande tapperhet och
omsigt dels under Duquesne, dels såsom sjelfständig
befälhafvare, t. ex. då han d. 2 Juni 1677 vid Palermo
tillintetgjorde en spansk-holländsk flottilj. Men
ännu mera lysande voro hans sjötåg under 1688–97
års krig mot verldens förnämsta sjömakter på den
tiden: England och Holland. Vid Beachy Head vann
dåv. vice-amiralen T. d. 10 Juli 1690 en fullständig
seger öfver en förenad engelsk-holländsk flotta under
Earl of Torrington och gjorde några veckor senare
en landstigning vid Tynemouth, der han brände 12 af
fiendens skepp. För att främja utförandet af en af
franska regeringen understödd jakobitisk expedition
till England, fick T. 1692 konungens befallning
att angripa fienden, »han måtte vara stark eller
svag». T. inlät sig d. 29 Maj i drabbning med den
mer än dubbelt starkare engelsk-holländska flottan
under Russel vid La Hougue och kämpade från kl. 10
f. m. till nattens inbrott, men dagen derpå skingrades
hans flotta. Nederlaget var ärofullt, och T. fick
1693 marskalksstafven. I Maj s. å. skingrade han
vid kap S:t Vincent en stor konvoj, betäckt af en
holländsk-engelsk flottilj, samt tog en mängd både
handels- och krigsfartyg. 1694 gjorde han sitt sista
sjötåg. T., som 1689 lemnat malteserorden och 1690
gift sig, afled d. 28 Maj 1701. Hans namn är på det
närmaste sammanknutet med det franska sjöförsvarets
storartade utveckling under Ludvig XIV:s tid.
Tous les genres sont bons, hors le genre ennuyeux
[töuläsja’ngr sång sång år lösja’ngr ängnyiö], Fr.,
»alla sätt (att skrifva) äro bra, utom det tråkiga»,
ett yttrande af Voltaire i förordet till »Enfant
prodigue».
Toussaint f-sä’ng], Anna Louiza Geertruida,
holländsk romanförfattarinna, f. 1812, d. 1886,
skref ett större antal historiska romaner, som ega
betydande förtjenster. De förnämsta bland dem äro
Het huis Lauernesse (1841) och Leycester in Nederland
(1851 o. f.). Hon var gift med målaren J. Bosboom. En
samling af hennes arbeten utgafs 1870.
Toussaint-langenscheidtska metoden [-sä’ng-] för
sjelfstudium af språk leder sitt upphof från professorerna
Charles Toussaint (d. 1877) och G. Langenscheidt
(f. 1823) i Berlin. Den är afsedd för vuxna personer,
som vilja utan lärare tillegna sig ett språk
(läsa, tala och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
