Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Treitschke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tremiti-öarna (Isole de Tremiti), tre låga
kalköar i Adriatiska hafvet, tillhöriga italienska
prov. Foggia: S. Domino, Capraja och S. Nicola. De
sakna vatten och odlingsbar jord. I forntiden kallades
de Diomedeae insulae, och S. Nicola var under kejsar
Augustus Julia d. y:s förvisningsort. Nu finnes der
en straffkoloni af ficktjufvar.
Trémoille, La [latremouj]. Se La Trémoille och
Orsini.
Tremolit, detsamma som strålsten (se d. o.).
Tremolo, Ital., musikt., »darrning», d. v. s. snabbt
upprepadt angifvande af samma ton eller snabbt
följande förstärkningar af densamma. Tremolo
åstadkommes på pianot genom hastiga anslag på samma
tangent med olika fingrar, på stråkinstrument genom
en darrning med stråken på strängarna. I sång brukas
ordet tremolo liktydigt med vibrato, eller ett
undulerande eller sväfvande på eller omkring samma
ton, hvilket åter på stråkinstrument åstadkommes
genom ett helt annat manér, nämligen fingrets darrning
på strängen. Tremolo i egentlig mening föreskrifves
alltid i noterna, vibrato deremot icke. Det senare kan
vara på sin plats vid upprörda, känslofulla ställen,
men blir lätt tröttsamt och missbrukas alltför mycket
af både sångare och stråkspelare. Jfr
Tremulant. A. L.
Tremor, Lat., darrning, skakning. Se Nervsjukdomar,
sp. 1,001.
Trémouille, La [latremouj]. Se La Trémoille och
Orsini.
Tremulant (af Lat. tremulus, darrande,
dallrande). 1. Musikt., en fordom vanlig inrättning
i orglar, som bestod af en i väderkanalen anbringad
klaff, hvilken af den inströmmande luften försattes
i pendelrörelse och derigenom åstadkom en darrande
ton. Tremulanten är nu föråldrad och förekommer endast
i positiv. Ett annat, ännu delvis användt sätt att
i orgeln »tremulera» l. åstadkomma »tremolo» (se
d. o,) är att i vissa register (bifara, unda maris,
voix céleste) lindrigt förstämma piporna, hvarigenom
»sväfningar» uppstå. – 2. Språkv., dallerljud, kallas
språkljud, som bildas derigenom att någon rörlig
del af röstapparaten genom talströmmen (den under
förstärkt tryck utandade luften) sättes i vibrationer
(utan att derigenom ton uppstår). Till tremulanterna
hör uppsvenskt r i t. ex. bre, skorpa. Detta r bildas
derigenom att (på samma gång röstbanden frambringa
en ton) tungspetsen, riktad uppåt mot tandvallen, rör
sig fram och tillbaka eller upp och ned. Se Konsonant
och bokstafven R, sp. 602. 1. A. L.
Tremänning (Fornsv. þraemaenningr). 1. Slägting
i tredje led, kusinbarn, syssling. – 2. Bot. Se
Triandria.
Tremänningsregementen. Se Femmänning.
Trenck. 1. Franz von der T., friherre,
österrikisk krigare, född i Reggio 1711 inom en
protestantisk, brandenburgsk familj, uppfostrad i
ett jesuitkollegium, skaffade sig hos sin samtid
ett fruktadt och afskydt namn genom sitt obändiga
lynne och sin barbariska krigföring. Såsom major i
rysk tjenst dömdes han 1740 till arkebusering för
förnärmelse emot
sin chef, men blef genom Münnichs mellankomst räddad
till lifvet. Vid österrikiska tronföljdskrigets
utbrott s. å. uppsatte han för Österrikes räkning
ett regemente på 2,000 kroater och pandurer,
som alltid höll sig i härens förtrupp och utbredde
förskräckelse genom plundring, mord och brand. 1746
dömdes T. för sina gång på gång förnyade brott mot
krigslagar och krigsbruk till lifstids fängelse på
Spielberg, der han dog 1749. T. var begåfvad med ett
ovanligt vackert yttre och ofantlig kroppsstyrka. –
2. Friedrich von der T., friherre, den föregåendes
kusin, f. 1720, är ryktbar genom sina lidanden. Såsom
ordonnansofficer hos Fredrik II i Preussen under
andra Schlesiska kriget, blef han, misstänkt för
hemliga förbindelser med sin ofvannämnde kusin och
med anledning deraf eller måhända på grund af ett
kärleksförhållande till en medlem af konungahuset,
1745 fängslad, på Glatz’ citadell. Han undkom 1747
och anställdes såsom ryttmästare i österrikisk
tjenst, men blef på Fredrik II:s befallning
häktad i Danzig, der han skulle lyfta arf efter sin
moder, och hölls sedermera, smidd i tunga bojor,
inspärrad i ett ohyggligt fängelse i Magdeburg
till 1763. Sedermera lefde han än här, än der, i
tal och skrift ej sparande sina fiender, och derför
förföljd. Då Fredrik Vilhelm II uppsteg på tronen,
1786, återgaf han T. dennes indragna egendom. Vid
franska revolutionens utbrott begaf T. sig till
Paris, der han misstänktes för antirepublikanska
stämplingar och i Juli 1794 guillotinerades. T:s
af honom sjelf författade lefvernesbeskrifning (4
bd, 1786; »Baron Fredrik von der Trenks märkwärdiga
lefwernesbeskrifning», 3 d., 1789–90, med tillägg
af en 4:de del: »Fri-herren Fredric von der Trenks
lefwerne», 1799) utgjorde länge en allmänt omtyckt
lektyr och har ännu i dag, i förkortad form,
sin medlidsamma publik. 1786 utgåfvos i 8 band
T:s Sämmtliche gedichte und schriften.
Trencsén [trentsjen], T. Trentschin. 1. Komitat i Ungern
på denna sidan Donau. Areal 4,620 qvkm. 244,919
innev. (1880). Det är ett bergland, uppfyldt
af Karpaternas förgreningar, hvilka omsluta
Waags floddal, som endast i komitatets södra del
vidgar sig till en större slätt. Trots sin bergiga
beskaffenhet producerar landet spanmål tillräckligt
för befolkningens behof. Mineralkällor och varma bad
finnas i mängd. Befolkningen består till 94 proc. af
slovaker, de allra fleste katoliker. Derjämte
funnos (1880) 10,984 tyskar, 12,940 judar och
2,661 magyarer. – 2. Hufvudstad i nämnda komitat,
på venstra stranden af Waag och vid jernvägen till
Pressburg. 4,402 innev. (1880). Piaristkollegium. På
en hög klippa vid staden ligger det väl bibehållna
slottet T., ett af de äldsta, största och fastaste
slott i Ungern, med en 142 m. djup, af turkiska,
fångar i klippan huggen brunn. Omkr. 12 km. n. ö. om
T. ligger kurorten Teplitz (med »Trencsén-bad»)
med flere svafvelkällor af 37°–40° temperatur.
Trendelenburg, Kaspar, läkare, son af kyrkoherden
vid Tyska församlingen i Malmö Philip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
