Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tränsa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fylligare verkan, som mera närmar sig måleriet. De
större, kraftigare skuggpartierna utföras härvid ofta
med en maskin, hvarefter dagrarna arbetas fram genom
borttagande af de uppkomna strecklagen, samt halftoner
och öfvergångar bildas genom gröfre eller finare,
korsande inskärningar. Detta slags träsnitt, hvarå
illustrerade tidningar och böcker i våra dagar gifva
talrika exempel, kallas tonsnitt. Dock förekomma äfven
moderna träsnitt med enklare linieföring, jämförliga
med de gamla formsnitten, särskildt då det gäller
att direkt återgifva pennteckningar. Den moderna
xylografien, som riktigare borde kallas trägravyr,
använder såsom verktyg grafsticklar af många olika
slag, fästa i ett rundt handtag, som under arbetet
hvilar mot handens insida. – Från den med trycksvärta
försedda plattan kan man taga aftryck (äfven detta
heter »träsnitt», T. holzschitt, holzstich, Eng.
wood-engraving, wood-cut) för hand genom klappning
med en borste eller genom gnidning med en glatt trä-
eller benskifva. På det sättet gick man tillväga i
äldre tider, då det var fråga endast om ett mindre
antal exemplar; så gör man äfven nu, då det gäller
att taga ett proftryck, en »afklappning», af en
nyskuren stock. Men när det är fråga om en större
upplaga, såsom vid en illustrerad bok eller tidning,
nyttjas boktryckarepressen, med eller utan »lappning»,
d. v. s. motlägg af papperslappar af passande form,
för att på vissa ställen, om så behöfves, erhålla
ett starkare tryck. Det är just denna egenskap hos
träsnittet att kunna tryckas på samma sätt och på
samma sida som vanlig tryckstil, som utgör ett af dess
stora praktiska företräden, den egentliga grundvalen
för dess kolossala användning såsom
illustrationsmedel. Enär emellertid en stock vid tryckning af
en större upplaga nötes eller utsättes för faran
att spricka, tager man numera ofta af densamma en
s. k. kliché (se d. o.), hvilken i st. f. stocken
användes vid tryckningen. Om träsnittets användning
för färgtryck i det s. k. klärobskyr- eller
ljusdunkel-snittet se Färgtryck och Ljusdunkel.
Träsnittet är, som ofvan nämnts, den äldsta af de
grafiska konsterna, och det leder liksom den derur
framsprungna boktryckarekonsten sitt ursprung från
Tyskland. Något historiskt samband mellan detta
och det ännu äldre kinesiska (se Trätafletryck)
låter sig ej uppvisa. Det äldsta daterade europeiska
träsnittet, en framställning af den hel. Kristofer med
Jesusbarnet på skuldran, bär årtalet 1423. Konsten
är dock säkerligen betydligt äldre. Sin första
blomstringstid hade den i sitt fädernesland, i
Nürnberg m. fl. sydtyska städer, under perioden
1500–50 under inverkan af framstående konstnärer, såsom
Alb. Dürer, H. Burgkmair, H. Holbein d. y. m. fl. I
Italien öfvades ungefär samtidigt med stor framgång
det ofvan omtalade färgtrycket medelst träsnitt
(Ugo da Carpi o. a.). Efter århundradets midt
sjönk konsten å nyo, och 1600-talet har egentligen
endast en framstående träsnidare att uppvisa,
den i Nederländerna verksamme tysken Kristofer
Jegher. Tidens intresse riktades hufvudsakligen
åt kopparsticket med dess underarter, hvilket så godt
som uteslutande användes som illustrationsmedel,
medan de gamla goda, folkliga bokillustrationerna
försvunno. Förtjensten att å nyo hafva väckt
träsnittet till lif tillkommer engelsmannen
Thomas Bewick (f. 1753, d. 1828), som
med framgång och duglighet utbildade dess
teknik och, särskildt genom användning af
grafsticklar och ändträ, blef grundläggaren af
det moderna illustrationsväsendet. Om dettas
utveckling se Illustrera. I våra dagar tagas
träsnittet och de dermed analoga fotomekaniska
förfaringssätten i vidsträcktaste grad i anspråk
som illustrationsmedel. Träsnittet kan med allt
skäl sägas befinna sig i en blomstringstid, och
dess märkligaste och mera omsorgsfulla alster äro
i hög grad förtjenta af äfven den mest granntyckte
konstkännares uppmärksamhet. Se G. Upmark: »De
grafiska konsterna. En öfversigt» (i Katalog öfver
Grafiska utställningen i Nationalmuseum 1889), och
S. E. Koehler: »Friedrich Juengling und der moderne
holzstich» (i »Zeitschrift für bildende kunst»,
1891), samt B. Bucher: »Die formschneidekunst»
(i »Geschichte der technischen künste», I, 1875),
och J. E. Wessely: »Anleitung
zur kenntniss ...... der werke des kunstdruckes»
(2:dra uppl., 1886).
Upk.
Träsprit, kem., metylalkohol, CH3OH, erhålles vid torr
destillation af trä samt förekommer, jämte ättiksyra,
aceton m. m., i tjärvatten, hvarur den framställes
genom fraktionerad destillering. Ren träsprit liknar
i allt väsentligt vanlig alkohol, men är flyktigare;
den kokar nämligen redan vid + 66°. Den i handeln
förekommande träspriten innehåller aceton och andra
föroreningar, till följd hvaraf den har en brännande,
obehaglig smak och ej kan förtäras. Träsprit
nyttjas i st. f. vanlig alkohol till fernissor
m. m., men förnämligast till denaturering af
sprit, som skall begagnas för industriella behof.
P. T. C.
Trässberg, socken i Skaraborgs län, Skånings
härad. Areal 2,628 har. 849 innev. (1890). Annex till
Saleby, Skara stift, Barne kontrakt.
Trästena, socken i Skaraborgs län, Vadsbo härad, Valla
tingslag. Areal 3,085 har. 583 innev. (1890). Annex
till Fagre, Skara stift, Södra Vadsbo kontrakt.
Träsvamp, detsamma som hus-svamp (se d. o.).
Träsyra, kem., tekn., oren ättiksyra, som erhålles vid
torr destillation af trä. Den råa träsyran innehåller
5–9 proc. ättiksyra, träsprit, aceton, karbolsyra,
smörsyra m. m. och nyttjas till konservering af kött
(»snällrökning») samt till beredning af ren ättiksyra
och ättiksyrade salter för färgeriernas behof.
P. T. C.
Trätafletryck. Man graverade i äldre tid på träskifvor
icke endast bilder, utan äfven skrift, t. o. m. skrift
utan bilder. Det är detta slags träsnitt och de
derigenom uppkomna aftrycken, som företrädesvis
benämnas »trätafletryck». De voro i bruk under
1400-talet före den egentliga boktryckarekonstens
uppfinning, hvars betydelse ligger deri att den
använder rörliga typer, en för hvarje bokstaf. I de
gamla s. k. blockböckerna trycktes deremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
