Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tränsa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarje sida från en särskildt för ändamålet snidad
stock. Denna metod användes ännu i Kina, hvilket
har sin förklaring i bl. a. den kinesiska skriftens
rikedom på tecken, som kräfver ett ofantligt stort
och svårhandterligt stilförråd. Dock förekommer der
äfven tryck med rörliga typer.
Träull (T. holzwolle), ur mjukt trä arbetade långa,
fiberlika träspåner, som nyttjas bl. a. till emballage
(i st. f. hö o. dyl.) och, på grund af sin stora
elasticitet, till stoppning af undermadrasser. Träull
började först (omkr. 1880) tillverkas i Amerika.
Trävaror. Se Trä.
Trävattna. Se Trevattna.
Trä-ättika. Se Ättika.
Trög, kamer., 1/36 af ett helt mantal. Detta
föråldrade beräkningssätt är ännu brukligt i
Herjedalen.
Trögdjur, Bruta, zool., benämnes i den äldre
zoologiska systematiken däggdjursordningen Edentata
(se Tandfattiga), stundom ock en till denna ordning
hörande grupp, Tardigrada, hvilkas nu lefvande former
bilda familjen Bradypoda l. Bradypodidae (se
Sengångare). L-e.
Trögds härad, i Upsala län, ingår i länets Södra
domsaga och Södra fögderi samt omfattar socknarna
Hacksta, Löt, Veckholm, Torsvi, Kungs-Husby,
Herkeberga, Litslena, Husby-Sjutolft, Villberga,
Lillkyrka, Boglösa, Vallby, Arnö. Areal 36,831
har. 8,798 innev. (1890).
Trögds kontrakt, i Upsala stift, omfattar de sju
pastoraten Veckholm med Kungs-Husby och Torsvi;
Litslena; Hacksta med Löt; Lillkyrka med Boglösa;
Husby-Sjutolft; Vallby med Arnö; Villberga. Areal
34,977 har. 8,291 innev. (1890).
Trögfoglar (glansfoglar), Galbulidae, zool., en familj
tillhörande ordningen partåiga foglar (Zygodactyli)
inom fogelklassen. De hafva lång, fyrkantig
näbb, hvars bas är omgifven af borst. Vingarna
äro afrundade och stjerten vanligen lång. Den
s. k. tarsen är kort och delvis fjäderklädd. Af tårna
äro två riktade framåt och två bakåt. Framtårna äro
delvis sammanvuxna, och stundom saknas den inre
tån. De omkr. tjugo hithörande arterna utmärka
sig genom lysande färger och bebo det tropiska
Amerika. De lefva enstaka eller parvis. Alla äro
insektätare. Jakamarslägtet, Galbula, innefattar
foglar med tunn, hög, skarpkantad och rak näbb,
jämförelsevis långa vingar och små, fyrtåiga
fötter. Baktårna äro mycket korta. Den bäst kända
arten är G. viridis (se Jakamaren). Ett
annat slägte, Jacamarops, skiljer sig från det
föregående slägtet genom sin starka och böjda näbb.
L-e.
Trögfotingar. Se Spindeldjur.
Tröghet, mek. Se art. Inertia, hvartill följande
må fogas. – Det var först Galilei (f. 1564, d. 1642),
som upptäckte trögheten hos materien. Förut hade
man antagit, att en oupphörligt pådrifvande impuls
vore erforderlig för hvarje rörelse. Enligt Galileis
anvisning är det lätt att öfvertyga sig om tröghetens
tillvaro, om man t. ex. aktgifver på huru en rörelse –
exempelvis en utkastad kulas rörelse på ett
plan – fortfar dess längre, ju mindre motståndskrafter
inverka, således ju mindre planets friktion eller ju
större dess glatthet är. Äfven åtskilliga företeelser
ur det dagliga lifvet lemna oss påtagliga vittnesbörd
om denna materiens egenskap, t. ex. svårigheten att
plötsligt stanna, om man är stadd i snabb rörelse,
och benägenheten att falla, om man stiger af en
i rörelse varande vagn, o. s. v. – Vunnen genom
erfarenhet eller iakttagelse, utgör kännedomen om
materiens tröghet det yttersta grundlaget för den
vetenskap, som kallas mekanik. Sålunda definieras
det mekaniska grundbegreppet kraft i enlighet med
tröghetsprincipen så, att kraft säges vara det,
som ändrar en kropps tillstånd af rätlinig rörelse
eller af hvila. Det är sålunda t. ex. till följd
af solens attraktion (jfr Centralkraft) på jorden,
som den senare beskrifver en ellips kring solen
i st. f. att fortskrida utefter en rät linie ut i
rymden. Funnes å andra sidan icke tröghet hos jorden,
så skulle solens attraktion tvinga henne att falla
raka vägen ned mot solen. – Hvarje massa, som är
i rörelse, kan hejdas endast genom ett visst arbete,
lika med kroppens s. k. vis viva l. lefvande kraft,
som har till uttryck produkten af kroppens massa med
hälften af dess hastighet i qvadrat. Ett annat med
trögheten nära sammanhängande mekaniskt begrepp ar
rörelseqvantitet, hvarmed menas produkten af kroppens
massa med dess hastighet, en storhet, hvilken likasom
lefvande kraften förblir konstant, om inga krafter
inverka på kroppen. En särskild yttring af materiens
tröghet är den oegentligt s. k. centrifugalkraften
(rättare centrifugalreaktionen). Om
det s. k. tröghetsmomentet se Moment.
K. B.
Trögskatt. Se Mantalsräntan.
Tröjel, Peter Magnus, dansk skald, född d. 6 Juni
1743, blef student 1759 samt tog både teologisk
och juridisk examen, men kom såsom informator för
grefve Wedells barn in i hoflifvets tummel och
förstörde derigenom sin eljest lofvande bana. Han var
auditör 1773–78, men lefde sedan 1783 med bruten
helsa hos en yngre broder, som var gårdsinspektor i
Odsherred. Död d. 17 Dec. 1793. T. skref satiriska
epistlar o. dyl., såsom Ode til dumhed, och muntra
dryckesvisor, men derjämte äfven svulstiga qväden till
konungens lof. Äfven hans yngre broder Peter Kofod
T., f. 1751, d. 1784 som byfogde i Faaborg, försökte
sig som skald, ehuru med ringa framgång. Bådas
Udvalgte digte utgåfvos 1801 af K. L. Rahbek.
E. Ebg.
Trökörna, socken i Skaraborgs län, Viste härad. Areal
3,999 har. 1,004 innev. (1890). Annex till Tengene,
Skara stift, Väne kontrakt.
Tröltsch, Anton Friedrich von, friherre, tysk
öronläkare, f. 1829 nära Nürnberg, blef 1864 professor
i Würzburg. Död 1890. Han införde bl. a. metoden
att undersöka örat medelst ljus, som återkastas
af en konkavspegel. T:s förnämsta arbeten äro Die
angewandte anatomie des ohres (1860), Lehrbuch
der ohrenheilkunde (1862; många uppl.), Die
chirurgischen krankheiten des ohres (1866) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
