Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tränsa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gesammelte beiträge zur pathologischen anatomie des ohres
(1883). R. T-dt.
Tröndalagen (Fornn. Throendalög) kallades fordom
med ett gemensamt namn åtta fylken (motsvarande i
det närmaste nuv. Trondhjems stift), som omgåfvo
Trondhjemsfjorden och hade sin gemensamma
tingsplats på halfön Frosten, n. ö. om staden
Nidaros (Throndhjem). Under Norges äldre medeltid var
T. landets i politiskt afseende vigtigaste del. Inom
T., på Örething (vid Nidelfvens mynning), utropades
konungarna och fingo konunganamn.
Trönninge, socken i Hallands län, Tönnersjö
härad. Areal 1,200 har. 515 innev. (1890). Annex
till Snöstorp, Göteborgs stift, Laholms kontrakt.
Trönö, socken i Gefleborgs län, Södra Helsinglands
Östra tingslag. Areal 17,496 har. 1,578 innev. (1890).
Annex till Norrala, Upsala stift, Helsinglands Östra kontrakt.
Tröskaren. Se Alopecias.
Tröske. Se Rhamnus och Torsk.
Tröskning, säds och andra fröns frigörande från halm
och agnar medelst handredskap eller maskiner. Ett
gammalt tröskningssätt, som ännu är användt i
södra och östra Europa samt i Syd-Amerika, är
att låta säden trampas af hästar. Den till senare
tid allmänt begagnade slagan består af en »släng»
(vanligen ett stycke af en ung ekstam med rothalsen
qvarsittande), som med en rem af läder eller ålskinn
är fäst vid skaftet (af björk). Arbetaren svänger
slagan öfver sitt hufvud och låter slängen träffa
den på loggolfvet utbredda säden. På större gårdar
användas numera vanligen tröskverk. De vigtigaste
delarna af ett tröskverk äro trumman (slagtunnan),
hvilken utgöres af en liggande cylinder, och
manteln eller »skon», som täcker nära hälften af
trummans omfång, så att endast ett litet mellanrum
finnes mellan dem. Trumman, som bringas i snabb
rotering kring sin axel (800–1,400 slag i minuten),
fattar derunder den i maskinen inmatade säden
och slår den mot manteln, hvarvid kornen slås ut
ur axen. Manteln är ställbar för olika sädesslag
o. s. v. Man skiljer mellan slagtröskverk, hvilka
hafva trumman och manteln besatta med 4–8 längsgående
slaglister (skenor), som äro släta eller refflade,
och stifttröskverk, i hvilka snedt sittande
(5 cm. långa) stift af smidesjern skjuta ut å trumman
och manteln. Slagtröskverken uppfunnos i Skotland
omkr. 1800, stifttröskverken af amerikanen S. Turner
1831 (i Europa infördes de 1860 af Moffit). De
senare erfordra mindre drifkraft än slagtröskverken,
men tröska ej lika rent, utom vid stor hastighet,
då de dock sönderslita halmen. I stifttröskverk
inmatas säden alltid på längden med toppen före, å
många slagtröskverk deremot på tvären. Dessa senare
kallas »långhalmsverk», emedan deras trumma är minst
lika lång som halmen. På större tröskverk finnes
»halmskakare», en vanligen uppåt sluttande låda med
botten af rörliga längsbalkar, hvilka genomsläppa korn
och agnar, men lyfta halmen framåt. Enkla tröskverk
dragas för hand (dessa tillhöra alltid stiftsystemet)
eller med »vandring», hvaremot ångmaskin vanligen brukas
till större, kombinerade tröskmaskiner, som fullständigt
rensa och sortera säden, efter kornens storlek, i 4–5
olika sorter, genom fläkt, såll och sorterare med
jerntrådsspiral (jfr Sädesrensningsmaskiner).
– Med slaga medhinnes 1 tunna i timmen, med små
handtröskverk 2 t:nr, med tröskverk för häst- eller
oxvandring 5–10 t:nr, med fullständigt rensande verk
för ånga ända till 20 t:nr i timmen. Tröskverken
tröska bättre och renare än slagan, men sönderslå
halmen mera och kunna äfven skada kornen, så att de
blifva otjenliga till sådd.
Tröst, Sven, psevdonym för skalden K. J. G. Snoilsky.
Tsad, Tsade l. Tsjad (»stort vatten», på
Bornuspråket; Arab. Bahr es-Salam), största insjön i Sudan i Afrika,
mellan 12 1/2 och 14 1/2° n. br. samt 13° och 15° ö. lgd
fr. Greenw., omgifven i n. ö. af Kanem, i v. af Bornu,
i s. af Bornu och Bagirmi. Enär stränderna vexla efter
vattenståndet, kan ytvidden endast approximativt
beräknas till 27,000 qvkm., djupet till 2–5 m. och
höjden öfver hafvet till 244 m. Medan sjön under den
torra årstiden krymper ihop utomordentligt, sväller
den upp under de tropiska regnen och förorsakar
ofta öfversvämningar, som tillintetgöra byar och
städer vid dess stränder. Hela omgifningen består af
alluviala bildningar. Vattnet är grumligt, sött och
ganska rikt på infusorier och fisk samt flerestädes
betäckt med vattenväxter. Större delen af sjön är
egentligen kärr med kanaler och små öar; endast vid
Sjaris mynning finnes öppet, rent vatten. De sumpiga
och delvis skogbevuxna stränderna hysa ett ytterst
rikt djurlif. Då sjön tillräckligt minskas genom
afdunstning, har den intet aflopp, men mottager
deremot flere tillflöden med utomordentligt ringa
fall, hvilka delvis uttorka, men under regntiden
svälla ut till majestätiska strömmar. Från v. kommer
genom Bornu den nära 900 km. långa Komadugu-Waube,
från s. Jaloe och Lebai och från s. ö. det största
tillflödet, Sjari, af hvars många, föga kända
bifloder Bahr es-Salamat från Marrabergen i Darfur
är en af de största. En af dess bifloder, Logon, har
tydligen en gång genom Mayo-Kebbis dal flutit till
Nigers biflod Binue, och förbindelsen dem emellan
är ej ännu alldeles upphäfd. Genom kanalisering af
Mayo-Kebbi skulle Binue och Sjari komma i permanent
förbindelse med hvarandra, i hvilket fall Nigers
flodsystem skulle bilda en segelbar vattenväg från
Guinea-viken till Bagirmi och T. Sjön T. är måhända
den af Ptolemaios omnämnda periodiskt uppsvällande
Nubasjön. Under medeltiden omtalas den af Abulfeda
under namnet Kuarsjön. Engelsmännen Clapperton, Denham
och Oudney (på 1820-talet) voro de första européer,
som sågo sjön.
Tsana (Tana l. Dembea), en af berg omgifven
sjö i Abessiniens högland på en höjd af 1,859 m. Den
är 80 km. lång i n. och s., 60 km. bred och har
en areal af omkr. 4,000 qvkm. Utom ett stort antal
mindre tillflöden mottager den från s. Abai, som i
s. ö. åter lemnar sjön och längre ned får namnet Bahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
