Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkiet, stundom kalladt Osmanska l. Ottomanska riket (Turk. Devlet-i-osmanije l. Memalik-i-osmanije, »osmanlanden»), utgöres af vidsträckta landområden i sydöstra Europa, vestra Asien och nordöstra Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herskande kasten, äro fördelade på alla stånd och
yrken (dock sällsynt inom den egentliga grosshandeln)
och innehafva till stor del, men icke uteslutande,
rikets högre ämbeten. Bortser man från den allmänna
depravationen inom ämbetsmannakåren, synnerligen
den högre, torde man kunna säga, att de bofaste
turkarna genom arbetsamhet, nykterhet, redlighet och
sedlig värdighet utgöra den till nationalkarakteren
bästa delen af T:s befolkning. Näst dem komma i
detta afseende bulgarerna (bulgar), den egentliga
jordbrukande kärnan af befolkningen i Europ. T.,
hvilka tillsammans med serberna (sirb) bilda en
nästan oafbrutet sammanhängande massa af slavisk
befolkning från nedre Donau till Saloniki och
Kavala vid Egeiska hafvet, Rodosto och Silivri
vid Marmara sjön. Albanerna (arnaud) innehafva
berglandet från Adriatiska hafvet i v. till Ibars,
Vardars och Vistritsas floddalar i ö. Deras förnämsta
näringsfång är boskapsskötsel, men derjämte åtnjuter
röfveriet hos dem, liksom äfven längre söderut hos
andra bergsbor af grekiskt ursprung, nästan anseende
af ett hederligt yrke. Grekerna (rum) bilda kärnan af
stadsbefolkningen i Macedoniens, Rumeliens och Mindre
Asiens kuststäder, der de innehafva såväl gross-
som detaljhandeln. De anses som den driftigaste och
bildbaraste delen af T:s befolkning och nå ofta upp
till statens högsta värdigheter. Fullt jämngoda
med dem i bildning och begåfning, och särskildt
utmärkta genom en eminent språktalang äro armenerna
(ermeni), hvilka, utom sin hufvudmassa i Armenien,
i alla större städer intaga en framstående plats som
bankirer och ämbetsmän. Deremot hafva icke de eljest
som driftiga och förslagna kände judarna (jehudi)
i T. nått samma ekonomiska betydelse och öfvervigt,
medan de dock dela samma sociala ringaktning som i
det öfriga sydöstra Europa. De äro i Konstantinopel,
Saloniki och andra större hamnstäder mest vexlare,
mäklare och småhandlande. Ett karakteristiskt turkiskt
ordspråk säger: »En jude öfverlistar tre turkar, en
grek tre judar och en armener tre greker». Zigenarna
(cingiané) äro dels, såsom i det öfriga Europa,
kringvandrande, dels, såsom i Ungern, bofasta
stadsbor. Valakerna (ulâch) bo v. om Vardar och
Vistritsa samt s. om sistnämnda flod i Tessalien, der
mer än hälften genom sista gränsregleringen blifvit
grekiska undersåtar. För de öfriga större folkslagen
se Kurderna och Arabien (sp. 937).
Näringar. De förnämsta näringskällorna äro jordbruk
och boskapsskötsel. Till följd af jordmånens
fruktbarhet gifver åkerbruket riklig afkastning,
ehuru på långt när ej så stor som det med bättre
skötsel och kommunikationer samt förnuftig förvaltning
vore möjligt. I Europeiska T. anses omkr. 40 proc. af
marken vara åkerjord, 16 proc. äng och betesmark. 30
proc. impediment och 14 proc. skog. Af åkerjorden
brukas dock den mindre delen, medan den större ligger
i träde, oftast 2 år i rad. De vigtigaste sädesslagen
(samtliga äfven exportartiklar) äro majs, hvete,
hirs, ris. korn, hampa lin. krapp och sesam. Alla
slags grönsaker, bönor, ärter, kål, lök, ärtskockor, betor,
gurkor, tomater, äggplantan etc., odlas öfverallt i
stor mängd, mera sällan potates. I låglandet trifvas
saffran, anis och lakrits; bomullsodlingen visar
ett stadigt framåtskridande. Alla arter europeiska
frukter, såsom äpplen, päron, valnötter, qvitten,
mandel, meloner etc., trifvas förträffligt, och
särskildt exporteras plommon, citroner, apelsiner,
fikon, aprikoser. En stor plats intager olivodlingen
(oliver, olja, tvål), men vinodlingen kan ännu
icke åstadkomma produkter jämförliga med det
öfriga Europas. Sedan på flere ställen tyskar
och fransmän fått ledningen om hand, befinner
sig dock denna produktion i ett uppblomstrande
tillstånd. De bästa vinerna lemna Adrianopel och
Tsjataldsja (vid Konstantinopel), Brussa- och
Libanon-distrikten, Cypern och Betlehem. En vigtig
exportartikel bildar russin i synnerhet från öarna
vid Mindre Asiens kust. Mer betydande än vinrankan
är den öfverallt odlade tobaken, med förträffliga
arter från Rumelien (Jenidsjeh) och Syrien
(Latakije). Årliga produktionen anses öfverstiga
15 1/2 mill. kg. Ganska allmän är äfven opium- och
silkesodlingen, men de inhemska sidenfabrikaten
undanträngas alltmera af europeiska varor, hvaremot
kokonger bilda en särskild exportartikel. En för
T. (Rumelien och vissa trakter af Mindre Asien)
egendomlig produktion är rosor till rosenolja
(7,200 kg. rosor lemna 2 1/2 kg. äkta olja). Årliga
afkastningen beräknas till 12,000 kg. olja (motsv. 35
mill. kg. blad), hvaraf mer än hälften på distriktet
Kasanlik i Öst-Rumelien. Från Asiatiska T. utföras
galläpplen, saffran, krapp, hartser, droger och
färgstofter samt från Arabien kaffe (från Hodeida
5 mill. kg. årligen), gummi, balsam, dadlar och
myrrha. Inom boskapsskötseln intager får- och
getafveln främsta platsen. Nötkreaturs- och svinafveln
synes vara i tillbakagående, men oxar, ost, ben,
lim, talg osh hudar (garfvade af nötkreatur och får,
ogarfvade af getter, rådjur och harar) utgöra vigtiga
handelsartiklar. Relativt betydande är biskötseln med
export af honing och vax, men hästafveln, som förr
blomstrade, synes vara på återgång. Statistiska
siffror för hela riket saknas för antalet djur
af hvarje slag, likasom ock för den årliga
sädesproduktionen. En approximativ föreställning
derom gifva utom exportsiffrorna (se nedan) följande
officiella uppgifter för 1887 från vilajetet Ersirum
(öfver 1/2 mill. innev.): 6 mill. hl. hvete, 4 3/4
mill. hl. korn, 5 mill. kg. frukt och grönsaker,
1 1/2 mill. får, 645 tusen getter, 470 tusen oxar,
80 tusen bufflar, 61 tusen hästar, 47 tusen åsnor,
80 tusen bikupor; samt från vilajetet Trabezon
(30,000 qvkm., 1 mill. innev.): 102 mill. kg. säd, 51
mill. kg. frukt och grönsaker, 26 mill. kg. foder, 300
tusen får och getter, 150 tusen hästar, 60 tusen oxar,
25 tusen åsnor. Oaktadt det mest gynsamma läge synes
fisket ingenstädes lemna något nämnvärdt öfverskott
till utförsel, hvaremot badsvamp och blodiglar från
Mindre Asien utgöra exportartiklar. Bergsbruket står
öfverallt på en mycket låg ståndpunkt, och den stora
naturliga rikedomen på mineralier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
