Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkiet, stundom kalladt Osmanska l. Ottomanska riket (Turk. Devlet-i-osmanije l. Memalik-i-osmanije, »osmanlanden»), utgöres af vidsträckta landområden i sydöstra Europa, vestra Asien och nordöstra Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogsgränsen. Ännu finnas i både vestra och östra
berglanden vackra skogar af ek och högre upp af furu,
men mestadels, i synnerhet i de östra landsdelarna,
äro skogarna nedhuggna, utan att någonting gjorts för
återväxt. I slättbygden finnas ännu skogar af
kastanje och ask, och söderut, i Macedonien och Rumelien
ända fram till Stambol, gifva lundar af cypress,
pinie, plataner och myrten en egendomlig prägel åt
landskapet. I nordvestra bergsbygden herskar alpflora
(gentiana, saxifraga o. a.), under det att söderut,
mot Grekland, lager och pomerans prunka i ständig
grönska. Villebrådet är ännu tämligen talrikt (hare,
hjort, rådjur, rapphöns och trapp); af vilda djur
förekomma mest varg och björn samt, i städerna,
tallösa halfvilda hundar af en egen art. Jagt är
tillåten för hvem som hälst mot lösande af ett
tillståndsbevis (tapú) hos polismyndigheten.
2. Asiatiska T. (Turk. Anadoly), hufvudmassan af det
osmanska riket, innefattar Mindre Asiens, Armeniens
och Kurdistans högland, Mesopotamiens lågland, Syrien
med Palestina samt vestra och nordöstra kusterna af
Arabien. Till allra största delen omgifvet af haf,
gränsar Asiatiska T. för öfrigt i n. ö. till Ryska
Transkaukasien, i ö. till Persien, i s. till Arabien
och i s. v. till Egypten. Enligt Berlintraktaten
och i den tre år derefter (1884) afslutade
gränsregleringen börjar den 556 km. långa gränsen vid
Kap Komusch (28 km. s. om Batum), följer under många
krökningar bergskedjornas hufvudriktning åt s. s. ö.,
sammanträffar vid Tandurek- (l. Takaurek-)berget s. om
Kars med den förutvarande, 1829 och 1857 fastställda
gränsen – hvilken, utgående från Tsjelok-flodens
mynning n. om Batum, gick åt s. ö. till Araks
och sedan följde denna flod åt s. till Tandurek
a–, och fortsätter derifrån åt ö. s. ö. till
Sardarbulak-getsjidi mellan stora och lilla Ararat,
der den turkisk-persiska gränsen vidtager. Denna
går i hufvudsakligen sydsydöstlig riktning ned
till Sjatt-el-arabs mynning i Persiska viken, och
der fortsättes det turkiska väldet med kustlandet
El-Ahsa utmed Persiska viken (Basra körfesi,
»Basra viken») till sydspetsen af Bahrain-golfen,
der gränsen mot Oman börjar. Med det stora vestra
kustlandet, Hedsjas och Jemen, omsluter T. sålunda på
tre sidor det inre, sjelfständiga Arabien, som i norr
går upp i en stor båge mellan Syrien och Mesopotamien,
den s. k. syriska öcknen, ända till (ungef.) 34° 40’
n. br. Gränsen i s. s. v. mot lydlandet Egypten är en
tänkt rät linie dragen från El-arisj vid Medelhafvets
(Ak deniz) sydöstra hörn åt s. ö. öfver nordspetsen
af Akabaviken till El-Haura (25° n. br.) vid Röda
hafvet (Bahr-i-ahmér), hvarigenom Sinaihalfön och
nordvestra delen af Hedsjas (det gamla Midjan-landet)
räknas till Egypten. Hela Asiatiska T. utgöres af
omedelbara besittningar med undantag af ön Samos
(skattskyldigt furstendöme, Sisam beilijí, 468
qvkm.), det under britisk förvaltning stående Cypern
(Kibris, 9,601 qvkm.) och det privilegierade, under
makternas garanti stående mütesarriflik Libanon (se
d. o.). Arealinnehållet uppskattas till 1,890,408
qvkm.
med inneslutande af Samos och Cypern. Totala
folkmängden beräknas approximativt till 16,272,000,
hvaraf på Samos 44,000 och på Cypern 186,000. Om
Asiatiska T:s orografiska och öfriga geografiska
förhållanden se Mindre Asien, Armenien, Kurdistan,
Mesopotamien, Syrien, Palestina och Arabien.
3. Afrikanska T., som omfattar nordöstra hörnet
af Afrika (omkr. 2,055,000 qvkm., med 7,820,000
innev.), utgöres af vilajetet Tripolis med Fessan
och vilajetet Bengasi l. Barka (omkr. 1,033,000
qvkm., med 1 mill. innev.) samt det skattskyldiga
»vicekonungadömet» Egypten (omkr. 1,021,454 qvkm.,
med 6,818,000 innev.; jfr ofvan, sp. 972). Se för
öfrigt Tripolis, Fessan, Barka och Egypten.
Befolkning. Genom sitt läge inom tre verldsdelar
och på valplatsen för stora historiska omhvälfningar
eger T. en den till ras och religion mest blandade
befolkning. Beräkningen af de särskilda folkslagens
och religionsbekännarnas ungefärliga antal är
ännu mycket osäker. Dock är beräkningen efter
trosbekännelse mer pålitlig än den efter folkslag, med
hvilken den för öfrigt till stor del sammanfaller. I
Europeiska T. (med alla lydland) torde turkar (se
d. o.) kunna beräknas utgöra (i rundt tal) 1 1/2 mill.,
greker 1 1/2 mill., albaner (schkipetarer) 1 1/4 mill.,
bulgarer 3 1/2 mill., serber (med kroater) 1 1/4 mill.,
tillsammans omkr. 9 mill., och återstående 1 1/4
mill. fördelas på armener, judar och tjerkesser, med
omkr. 150 tusen på hvarje folk, valaker (tsintsarer)
och zigenare, hvardera 100 tusen, samt andra smärre
folkgrupper. Af bulgarer (mer än 1/5 muhammedaner),
albaner (7/10 muh., 2/10 grek. katoliker, 1/10
rom.-kat.), zigenare (9/10 muh.), serber och
tjerkesser räknas tillsammans omkr. 1 1/2 mill. vara
muhammedaner, så att desse med turkarna skulle uppgå
till ett antal af omkr. 3 mill., under det att de
kristne (af hvilka nära 90 proc. grek.-kat.) skulle
utgöra omkr. 7 mill. Inom Egentliga europ. T. (med
uteslutande äfven af Öst-Rumelien och Novibasar) bor
hufvudmassan af turkar, greker och albaner i tämligen
jämnstarkt antal, tillsammans omkr. 3 1/2 mill., samt
slaver, armener, judar etc., tillsammans omkr. 2
mill. För Asiatiska T. äro beräkningarna naturligtvis
ännu osäkrare. Man antager som sannolikast: turkar
40 proc., syrer och araber 30 proc. och återstående
30 proc. fördelade på kurder, greker, armener,
judar, tjerkesser etc., samt i religiöst afseende
(i runda tal) 12 mill. muhammedaner (turkar, araber,
kurder etc.), 2 mill. armener, 1 mill. grekiska
katoliker, 1/2 mill. romerska katoliker, 1/2 mill. andra
kristna (maroniter, syriska kristna o. s. v), 1/4 mill.
judar. I Tripolis, Fessan och Barka torde 99 proc. af
befolkningen (berber, araber, morer, negrer, turkar)
vara muhammedaner. För Egyptens befolkning se Egypten
(sp. 215) och Kopter. – Turkarna (osmanlý) utgöra
hufvudmassan af befolkningen i Rumelien, vissa delar
af Macedonien och Bulgarien samt slutligen i Mindre
Asien, der de ännu flerestädes äro nomader. Öfverallt
i de omedelbara besittningarna (men icke i
lydlanden) utgöra de, om ock i minoritet, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
