Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyngdlag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Typologi (af Grek. typos, se Typ, och logos,
lära). Se Typik.
Typometer (af Grek. typos, se Typ, och metron,
mått), gemensamt normalmått för boktryckeri-stilar
(typer). – Typometri, sättning och tryckning af kartor
på typografisk väg. Numera är det vanligen endast
plankartor, som framställas i boktryck, medan man för
större och vackrare kartor har att tillgå zinkografi,
kemitypi och fotolitografi.
Typoskop (af Grek. typos, se Typ, och skopein, se),
fys., kallar Emsmann ett af honom 1861 uppfunnet
kaleidoskop (se d. o.), utmärkt för den rikedom af
vackra mönster, som detsamma lemnar.
Typoteter (af Grek. typos, typ, och tithenai,
sätta), benämning på en af den svenske ingeniören
A. Lagerman under 1880-talet uppfunnen och förbättrad
sättmaskin (se d. o.) l. hjelpmaskin för sättning
af boktryckerityper. Genom typoteter möjliggöres
en vida (tre gånger) snabbare sättning än den för
hand. I den lilla apparatens tratt nedplockar sättaren
(med bägge händerna), så snabbt han hinner, typerna
i den ordning manuskriptet angifver, och derifrån
föres typ efter typ ned i sjelfva maskineriet,
gripes af små tänger, vändes af dem rätt, ifall den
kommit upp och ned, samt föres vidare ut på sin plats
i den halfcirkelformiga typrännan. Der framskrider
stilraden alltjämt och afdelas medelst mässingsbitar
i lämpliga rader, hvilka vid rännans slut avtomatiskt
öfverflyttas till sättskeppet. Till uppfinningen
hör vidare en särskild, ytterst sinnrik mekanism för
radernas »utslutning».
Typotherium l. Mesotherium, zool., utdödt
däggdjursslägte, af hvilket ganska fullständiga lemningar
blifvit upptäckta i pleistocena lager i närheten
af Buenos Aires. Det företer egenskaper, som dels
äro kännetecknande för hofdjuren och bland dessa
företrädesvis Toxodontia (se d. o.), dels häntyda på
slägtskap med gnagarna, särskildt med hardjuren. Genom
förekomsten af fyra framtänder i underkäken skiljer
det sig dock från alla gnagare. L-e.
Typotius, Jakob, lärd, statsoffer, föddes i Diest,
Brabant (Belgien), studerade vid universitetet i
Louvain, mest juridik, besökte sedermera flere andra
universitet, hufvudsakligen i Italien, samt slog sig
slutligen ned i Würzburg. Pontus De la Gar di e,
på återväg från Italien, sände i början af 1578 T. i
sällskap med en kapten från Augsburg till Sverige,
man vet ej af hvilken anledning. I Stockholm blef
T. straxt konung Johans handsekreterare. Till en
början räknades T. af den då nyss anlände Possevino
till det katolska partiet, som just då ifrigast
bemödade sig att föra Johan öfver till fullständig
katolicism; men snart befanns, att T. fastmer var
anhängare af konungens förmedlingbförsök. Ja man
beskyllde honom t. o. m. för att »bakom konungens rygg
och dock i hans namn hafva skrifvit flere hotande
bref till Rom», i hvilka fordrades, att man skulle
gå in på konungens förslag. Emellertid råkade T. i
ovänskap med sin förre gynnare De la Gardie, blef i
Juni 1581 fängslad och dömdes för svåra,
obevisade beskyllningar mot denne konungens
gunstling till lifstidsfängelse. Det ar ännu ej
fullt utredt hvari dessa anklagelser skulle hafva
bestått. T. fördes till Åbo, der han satt fängslad
några år, och flyttades sedan till Tavastehus. Under
sin länga fängelsetid författade han flere moraliska
och politiska arbeten, men klagar i ett bref af
1584 öfver hård medfart. Knappt var Johan död och
Sigismund anländ, förrän T. frigafs. Han uppträdde
vid begrafningen i Upsala med ett improviseradt
latinskt loftal, som sedan i bearbetad form utgafs:
Regis Johannis III laudatio funebris (1594). Äfven
vid Sigismunds kröning höll T. ett tal, Oratio
inauguralis (s. å.), i hvilket några mindre
välbetänkta yttranden förekomma. Han utgaf dessutom
s. å. Oratio genethliaca, riktadt till drottning
Anna. Efter konungens afresa qvarstannade T. till
midten af 1597, sysselsatt med utgifvandet af några
arbeten: De fortuna (1595), De justo seu de legibus
(s. å.) och De salute reipublicae (s. å.). Vid
sin afresa besökte T. Danmark och kom omsider till
Prag, der han såsom historiograf trädde i kejsar
Rudolfs tjenst. Der utgaf han Orationes turcicae
III (1598) samt arbetade på texten till ett stort
praktverk af Oct. de Strada, Symbola divina et
humana, af hvilket två af honom författade delar
utgåfvos 1602. I Prag uppsatte han (1600) äfven, på
begäran af spanska sändebudet, sin bekanta berättelse
Notes de regno Sueciae (1605; i 2:dra uppl., 1606,
kallad Relatio historica de regno Sveciae et bellis
civilibus atque externis; omtryckt 1678). Denna
skrift, upptecknad ur minnet, har obilligt tadlats af
några historieskrifvare. I Sverige satte man sådant
värde på, densamma, att konung Karl IX ej blott
lät Andr. Bureus öfversätta den (1608), utan äfven
åberopade den i en offentlig handling. Skriften är
bitter egentligen blott mot De la Gardie. T. afled
i slutet af 1601 eller i början af 1602. -rn.
Typ-teori. Se Kemi, sp. 595.
Tyr. Se Ty.
Tyra (modern, men oriktig form för Tyre,
Isl. Þyri), danska furstinnor. 1. T., enligt
Saxo en engelsk konungadotter, enligt isländska
källor dotter af en sönderjylländsk jarl Harald,
var förmäld med den danske konungen Gorm den gamle
(död omkr. 940) samt moder till Knut Dana-ast
och Harald Blåtand. Hon prisas i sagorna mycket
för sin klokhet och andra utmärkta egenskaper,
hvarför hon fick tillnamnet Danebod (Danabot,
d. v. s. »danskarnas prydnad»). Äfven tillskrifves
henne uppförandet af fästningsvallen Dannevirke
(ämnet för L. Koks bekanta sång »Danmark dejligst
vang og vænge»). Till sin drottnings minne reste
Gorm en sten, som ännu är i behåll och utgör en af
de märkliga runstenarna i Jellinge (se d. o.). –
2. T., den föregåendes sondotter, dotter af konung
Harald Blåtand och syster till Sven Tveskägg, var
först gift med den svenske prinsen Styrbjörn, sedan,
mot sin vilja, med den vendiske konungen Burislev,
som hon öfvergaf kort efter bröllopet för att äkta
den norske konungen Olof Tryggvesson. Denne sistnämnde
förmådde hon att draga till Venden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
